Ett mästerverk i det mindre formatet: Emily Says Hello

Postat den

Idag: Nordens klarast lysande superstjärna i seriebranschen, Jason, med sitt nya album Low Moon, utgivet av Fantagraphics. Den klockar in på drygt 200 sidor och är därmed bland hans tjockare böcker, men som alltid med Jason går det snabbt att läsa: Börja läsa i sängen innan det är sovdags, och vips är boken slut.

Men därmed inte sagt att det är en bagatell. Jason kan som bekant vända från allvar till underhållande trivialiteter på en femöring, och båda sidorna av honom finns med i den här boken som samlar ihop en handfull historier.

Titelhistorien har tidigare publicerats i New York Times, och är kanske inte någon av Jasons allra bästa. Den är lite för lång för innehållet, med en vilda västernstad i en slags obestämbar tid där mobiltelefoner samsas med gammeldags uppgörelser som använder sig av schackspel istället för revolvrar. Jasons uttryckslösa ansikten funkar fint i den här homagen/parodin på High Noon, men det är som sagt lite väl utdraget.

Men om Low Moon är lättviktig är däremot den inledande Emily Says Hello desto tyngre; det var länge sedan jag läste en lika fascinerande historia. Vänta lite… som var Jasons genombrottsbok är mycket bra, men egentligen tycker jag inte Jason nått samma höjder sedan dess. Han har blivit proffsigare, men berättelserna har saknat det där lilla extra som Vänta lite… hade innan Emily Says Hello. Det är en perfekt liten historia om två människor med starka känslor, blandat med ömsesidigt utnyttjande av varandra. Under ytan rasar stormar, på ytan märks knappt någonting. Utan tvekan årets, och kanske de senaste årens, bästa korta historia, och värd priset bara den. Enda problemet var väl att resten av boken blir lite av ett antiklimax efter den starten, oavsett hur bra de övriga styckena är. Och en del av dem är bra, inte tu tal om annat, men det är Emily som fastnade för mig.

Tecknarmässigt är det inte några större skillnader mot hur Jason har sett ut ett tag nu, men jag tycker att han här är snäppet vassare; han har nu fulländat sin stil, både i färg (som här) och i svart-vitt, där kanske Emily återigen var bäst genomförd med sina passande nattsvarta bakgrunder. Så nu vore det roligt att se honom experimentera lite mer med stilen snart, för att han inte ska stagnera.

För Jason-diggare är Low Moon ett självklart köp, och Emily Says Hello gör att den förtjänar att köpas av alla.

»

  1. Jason är verkligen den lysande stjärnan. Jag ska börja införskaffa Fantagraphics utgåvor framöver nu när jag gett upp hoppet om att Optimal kommer att ge ut fler album.

    Gilla

  2. Ping: New York Times, igen: George Sprott « Simon säger

  3. Ping: Mister Wonderful « Simon säger

  4. Ping: Athos in America « Simon säger

  5. Ping: Athos in America • Serienytt.se

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s