Idag blir det lite återkoppling till några tidigare saker jag skrivit om: Kalle Ankas Pocket, Spirou, och Ponyo.
Först av allt har nummer 2 av nyutgåvan av Kalle Ankas Pocket dykt upp, Farbror Joakims skattjakt. 
Samma som förra gången, dvs den gamla översättningen har behållits men alla serierna är nu helt i färg. Och det är såklart den italienska versionen av Kalle Anka som presenteras, med fokus på farbror Joakim. Jag måste erkänna att jag inte känner igen namnen på vare sig tecknarna eller manusförfattarna (förutom Romano Scarpa, förstås), men duktiga är de iallafall. Framförallt är manusen bra: Historierna är välkomponerade och håller ihop bra, och är överraskande varierade. Bästa historien den här gången: En ny Robinson, med en kombination av Robinson Crusoe, Björnligan och Kalle som (miss)lyckad försäljare.
Nästa bok till rakning är den andra Ett Spirou och Nicke-äventyr av…, Tidens Sump som den danska titeln lyder, skriven och illustrerad av Frank Le Gall. Det är alltså ett Spirou-äventyr som inte ingår i den vanliga serien och som tillåter sig mer friheter med figuren än vanligt. Om artisten vill alltså, men det här hade nästan kunnat vara ett vanligt Spirou-album. Det känns som en typisk äventyrsserie i fransk stil, med en gedigen historia och teckningar, som handlar om hur Zafirs senaste uppfinning leder till att han tillsammans med Spirou, Nicke, och greve Champignac blir strandsatta i 1860-talets Paris. Ingenting fel i det,
och det är en rätt så bra episod också, men Le Galls tolkning av Spirou känns inte så spännande. Yoann och Vehlmanns version var klart intressantare, både manus och teckningar, så att förlaget valt att låta de senare ta över den vanliga Spirou-serien också verkar vara rätt val.
Och sist men inte minst: Gake no ue no Ponyo, Hayao Miyazakis senaste film. Den hade precis kommit ut på DVD i Japan när jag var där, och med engelsk textning var den omöjlig att motstå 🙂 Jag har varit måttligt förtjust i Miyazakis senaste filmer, Det levande slottet och Spirited Away, och föredrar hans tidiga filmer som Totoro och Nausicaä som jag tycker har en charm och lekfullhet som saknas i de senare; de senares allvar och överdåd av fantasterier passar inte riktigt Miyazaki lika bra tycker jag.
Men Ponyo gillade jag skarpt; framförallt är titelkaraktären en alldeles fantastisk skapelse, en naturkraft som gör vad som faller henne in, oavsett följderna. Scenen när hon springer till springer på vågorna förföljandes en bil till tonerna av en underbar mix av Valkyrieritten och filmens titelsång är alldeles…alldeles underbar.
Med lite tur kommer väl Ponyo också upp på svenska biografer, och lita på att jag kommer se den igen då 🙂
Simon säger 
De har iallafall ingen ordlista över ev. slang som används, som det finns i det franska originalet; jag kollade just den danska utgåvan i tidningen Tempo.
I franska originalet av ”Tidens sump” gör man en stor grej av att majoriteten pratar på ”langue verte”, underklassens smått obegripliga 1800-tals-Parisslang, ungefär som svenskans knoparmoj eller månsing (med ordlista på slutet av albumet). Jag vet inte hur man riktigt löst det i den danska översättningen, eller om man i stort skippat den biten av historien.
Teckningsstilen på den här (Tidens Sump alltså) var ett experiment och ett lärorikt sådant. Tyvärr tyade jag inte att läsa speciellt långt så jag får väl betrakta det som misslyckat. Och/eller så är det manuset.
Ja, vad bra! Det innebär att det kommer fler böcker! Hoppas verkligen det är lönsamt, att folk köper pocketarna.
Jag har hört att de tänkt ge ut ett återtryck per kvartal (lite skumt dock att det hittills varit en varannan månad), och sen misstänker jag att de fortsätter så länge det är lönsamt…
Hoppas att de fortsätter ge ut fler nummer av de gamla Kalle Ankas pocketarna. Nummer 1 kom i juni, nummer 2 i augusti så hoppas nr 3 kommer i oktober.
Någon som vet hur många nummer som kommer återutges?
Håller med till 100%!
Jag säger inte att Miyazakis filmer är dåliga. Men det kunde vara lite variation av de få filmer de sätter upp på biograferna.
Jag gillar ju Miyazaki så jag har ingenting emot att hans filmer går upp på biograferna, även om det går tusan så segt ibland innan de visas här.
Men det finns annat bra som jag också skulle vilja se på storduk, definitivt! Klassiker som Wings of Honneamise, och nyare filmer som The Girl Who Leapt Through Time m.fl.
Hannah, jag tyckte förresten att K-On! var en ganska så söt anime, om du känner för något sådant.
Vad svenska biografer hittills har hasplat ur sig, verkar de inte helt överens om vad som ska visas av Miyazakis filmer. Jag ifrågasätter varför bara hans filmer i stort sett visats på bio här och i en väldigt lustig ordning. Med undantag från M.Oshii och Ghost in the Shell. Med tanke på att manga brer ut sig mer och mer i Sverige, borde det visas mycket mer animé. 🙂 Fast det är klart, det har väl att göra med översättning och licenshantering och att det ska vara så ”puttinuttigt” så att småttingar kan se animé också. Bara för att det är tecknat. En fråga rakt ut i luften; varför visar man inte den första filmen av Neon Genesis Evangelion? :-D. Ingen skulle bli gladare än jag. Få filmen med allt ljud sådär mäktigt som bara bio kan göra.