Svensk action: Asbesthjärtan

Postat den

Jag måste erkänna att jag inte trodde att jag någonsin skulle köpa ett Epix-abum igen. Efter kollapsen på 90-talet har Epix bara fått ut enstaka album, och eftersom nästan alla varit svenska utgivningar av amerikanskt material med flera år på nacken har det inte varit så intressant för mig. Men här är jag nu med ett tjockt album utgivet på Epix förlag, och det är ett kärt återseende; det var minst sagt varierande kvalité på det Epix/Medusa gav ut, men om man lägger ihop allt bra som gavs ut finns det inget svenskt förlag som är i närheten av att matcha det.

Så, albumet ifråga: Eva – Asbesthjärtan av Tinet Elmgren. Några av serierna finns att läsa på nätet där jag läste några sidor för några månader sedan, men när jag såg att det skulle bli en bok av det hela väntade jag på den istället (med risk för att låta som en grammofon som hakat upp sig: Serier gör sig (fortfarande) bäst i bokformat 🙂 ). Det är ju inte varje dag jag får chansen att läsa en ny svensk actionserie av det hårdkoktare slaget.

Albumet utspelar sig i en namnlös storstad i Asien i en slags stiliserad verklighet som närmast verkar vara en mix av de kinesiska storstäder som skildras i film och litteratur: Extremt våld; prostitution; konstiga små sekter; … Och mitt i alltsammans finns Eva, en europé som jobbar som prostituerad på en statlig (?) bordell, och som givetvis är säreget skicklig i att hantera en pistol och i att utöva det där extrema våldet jag nämnde, när det behövs. Men även om hon gillar när det händer någonting leter hon inte upp våldet själv utan använder det bara när exempelvis hennes pojkvän, brevbäraren Ting Yay, hamnar i trubbel.

Det är inte det ovanligaste scenariot om man tittar på modern film eller böcker, men i den svenska serievärlden är det riktigt uppfriskande att se någonting som Asbesthjärtan; det är inte det att jag inte gillar en bra självbiografisk serie, men i det stora hela föredrar jag fiktion före fakta, och det finns inte alltför många sådana i Sverige. Och framförallt inte i action-genren! 🙂

Elmgren är kanske inte världens bästa illustratör, men hon tar igen mycket med energin i teckningarna. Och oavsett hur gruvligt våldet är finns det hela tiden ett gott humör som skiner igenom: Det är uppenbart att den som gjort serierna haft riktigt roligt under tiden. En liten reflektion: Det finns få likheter i övrigt, men då och då ser vissa av figurerna ut väldigt mycket som en del av Tatsumis karaktärer, framförallt Ting Yay. Fast Elmgrens människor är förstås lite rundare och gulligare (något man inte kan säga om Tatsumi…).

Manuset är lite likadant: Fullt ös, helt enkelt. Ibland går det lite väl fort men det gör inte så mycket. Det påminner lite grann om vad en recensent skrev om Tsui Harks film Peking Opera Blues när den hade svensk premiär (jag parafraserar): Det är som att sitta i en Volvo Amazon med jetmotor; det skramlar och skakar lite här och var, men undan går det och roligt är det.

Och, sist men inte minst: Ett bra efterord finns också som var intressant att läsa. Jag måste erkänna att jag var lite skeptisk till upplägget när jag hörde talas om det (det finns alltför många historier som parar ihop prostituerade & våld på ett trist sätt), men när jag väl läste serien så klarade den sig fint. Men efterordet gjorde det ännu tydligare att Elmgren har total koll på vad hon pysslar med. En annan orsak till att jag gillade efterordet var också att jag precis innan hade läst Guiberts The Photographer (recension kommer), som är en fantastisk serie men har ett förord som är så förödande trist att jag nästan la ifrån mig boken. Plus till Elmgren för att hon 1. Valde att ha ett efterord vilket så gott som alltid är bättre än att ha ett förord, och 2. Skrev det så att boken blev bättre istället för att nästan förstöra den.

Jag hoppas att Elmgren fortsätter; uppfriskande fläktar behövs!

»

  1. …och som Tinet signerade på Bokmässan 🙂 en helsida varje gång, alla som fick sina ex signerade gick därifrån med ett leende. Riktigt roligt att se.

    Ska läsa mitt signerade ex ikväll 🙂

    Gilla

  2. Argh, jag vill också ha! Sabla bokmässa som envisas med att vara så långt härifrån jämt 😉

    Gilla

  3. Är SPX närmare?

    Tack för en väldigt rolig recension! \(^o^)/

    Gilla

  4. Beror på om SPX går i Stockholm nästa gång 😉 Och jo, jag kan förstås röra på mig, men bokmässan lyckas alltid gå under veckor som jag är helt fullbokad…

    Tack för en bra bok!

    Gilla

  5. Ping: Den bästa fängelsehålan: Dungeon – The Early Years « Simon säger

  6. Ping: Epix förlags blogg » Eva ♥ Asbesthjärtan: Recensioner

  7. Ping: Nysignerat från Staffars: Zelda « Simon säger

  8. Ping: Årsavslutning « Simon säger

  9. Ping: Lovecraft lever: Mara från Ulthar « Simon säger

  10. Ping: Lite svenska funderingar « Simon säger

  11. Ping: Julia Thorell: Juni « Simon säger

  12. Ping: Julia Thorell: Juni • Serienytt.se

  13. Ping: SIS-tegelsten 2: Drivgods « Simon säger

  14. Ping: Elektrisk tsunami | Simon säger

  15. Ping: Elektrisk tsunami | Serienytt.se

  16. Ping: SIS 2014: Fanzinen, del 2 | Simon säger

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s