Byun Byung-Jun: Mijeong

Postat den

Manhwa idag, det vill säga en koreansk serie: Mijeong, skriven och tecknad av Byun Byung-Jun och utgiven på engelska av NBM. NBM har tidigare gett ut Byung-Juns Run, Bong-Gu, Run, som var intressant om än inte utan skavanker så jag tyckte det kunde vara intressant att läsa lite mer av honom.

Först och främst vill jag säga att den största behållningen av boken utan tvekan är teckningarna. De svart-vita bilderna påminner lite grann om en mer polerad version av japanen Taiyō Matsumotos, med rikliga mängder små korta streck och lite kantiga figurer, medan färgsidorna i den här boken ser ut som akvareller med inslag av pennteckningar. Mycket bra, helt enkelt, och definitivt värt att titta på.

Manuset är det lite mer si och så med. De korta historierna med teman à la urban depression och känslolöshet är inte de mest originella, men kompetent genomförda; det tråkiga är att de inte precis överraskar. Det är alltför lätt att skriva deprimerande berättelser om alienerade människor i storstaden, och alltför många författare tar den genvägen till att verka djupa. Det stärker inte heller historierna att Byung-Jun ibland är övermåttan otydlig med vilka scener som utspelas i nutiden och vilka som är tillbakablickar; att vara tvungen att bläddra tillbaka några sidor för att förstå vad som pågår gång på gång är inte så roligt.

Men två av historierna stack ut och lyfte sig över genomsnittet manusmässigt. 202, Villa Sinil visade sig helt oväntat vara en klassisk skräckhistoria i EC-stil, med en lättsam slacker-känsla, medan Courage, grandfather! har en handling helt i stil med de andra, om en begynnande kärlek mellan en lärarinna och en elev, men av någon anledning skildras allting från perspektivet hos en katt som också är kär i henne. Lite mystiskt med den komiska vinklingen, men det gjorde historien tusan så mycket bättre!

Alltiallt återigen en intressant bok som inte helt lyckas nå ända fram, men jag uppskattar att sådana här böcker lite vid sidan om allfarvägarna ges ut från Korea. Mer sånt, tack.

Edit: Glömde nämna en oviktig sak som ändå retar mig, och jag har nämnt liknande saker nyligen: Boken har också ett alldeles osedvanligt sugigt efterord; läs det inte, det är bara irriterande…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s