Hederligt hantverk: Pardners

Postat den

Inte är den rykande färskt precis, Stan Lyndes serie Pardners från 1990-91, men det gör verkligen ingenting; det här är inte en serie man läser för att stilla nyfikenheten på vad man kan göra med seriemediet, som gårdagens Travel, utan en serie man läser för det excellenta hantverkets skull. Stan Lynde vet precis hur slipstenen ska dras när det gäller västern-serier, och i den här serien i två delar använder han den kunskapen på ett mycket underhållande sätt.

För den som bara läst någon av Lyndes mer kända serier, Rick O’Shay och Latigo, kan det vara intressant att veta att Pardners saknar åtminstone en sak som de både serierna har: En hjälte à la Hipshot Percussion eller Latigo som är tuffare och snabbare med puffran än alla andra. Istället har vi en huvudperson, Footloose Fairweather, som påminner mer om den vardaglige cowboyen som visserligen kan slåss om det behövs men spenderar huvuddelen av tiden med att föda upp hästar och knega på på sin minimala farm; ungefär som en äldre version av Merlin Fanshaw, huvudpersonen i Lyndes underhållande roman The Bodacious Kid.

Handlingen är däremot klassisk Lynde: En ung föräldralös småflicka, Fancy Free (Lynde har lika målande namn på sina personer som alltid), dyker upp hos Fairweather efter att rymt från sina fosterföräldrar efter att mannen har visat sig alltför närgånget intresserad av henne. Sen visar det sig föga överraskande att hennes riktiga föräldrar lämnat efter sig en smärre förmögenhet som tillkommer den som tar sig an henne -> fosterföräldrarna försöker hitta henne igen.

Så, som sagt, inga oväntade tvister i handlingen, men det har aldrig varit Lyndes styrka. Istället är han förbaskat bra på att aldrig fuska med handlingen, spela väl på emotionella strängar, och vara rolig på ett gammeldags men väldigt lyckat sätt. Att det här var Lyndes första serie som inte var avsedd för publicering i en dagstidning märks framförallt i början, där det är tydligt att han skriver serien som om den skulle publiceras i söndagstidningsformatet: Varje sida har en liten avrundning i sista rutan. Det gör inte så mycket eftersom han är bra på det formatet, men när han senare släpper lite på den designen flyter serien på bättre, utan hack.

Det som är mer än bara bra hantverk är teckningarna. Lynde var den siste mästaren inom dagsstrippserierna på att använda Zip-A-Tone, det preparerade specialpappret för att snabbt ge textur åt svartvita teckningar. Roy Crane är den store mästaren här, men Lynde är inte långt efter; det är rogivande att se i Pardners hur väl han använder tekniken. I The Price of Fame, en Rick O’Shay-serie han gjorde något år senare, valde han att istället färglägga serien och den ser mycket tråkigare ut som resultat. Bra manus, definitivt, men ett lite trist utseende.

Tyvärr har min egen scanner lämnat in för gott verkar det som, och eftersom Pardners är en så pass okänd serie som den är finns inga bilder från den på nätet som jag kan visa upp (på Wikipedias sida om Lynde nämns serien inte ens). Jag ska försöka scanna in någonting imorgon på en annan scanner, men tills dess får ni hålla till godo med min helhjärtade rekommendation av Pardners, utan bildbevis, till alla som gillar en rak, enkel välberättad västernhistoria.

Edit: Bilder inscannade och inlagda 🙂

»

  1. Ping: Serieförfattare skriver romaner: Pat Mills & Stan Lynde | Serienytt.se

  2. Ping: Serieförfattare skriver romaner: Pat Mills & Stan Lynde « Simon säger

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s