Familjeliv i Elfenbenskusten: Aya

Postat den

Jag måste erkänna att första gången jag läste Aya, skriven av Marguerite Abouet och tecknad av Clément Oubrerie, så blev jag rätt så besviken. Serien var omskriven som en av de bästa i den nya franska vågen (dit den räknades eftersom den gavs ut i Frankrike först) men levde inte upp till mina förväntningar. Visst var det intressant att läsa en skildring om vardagslivet i Elfenbenskusten på 70-talet, men det var en lite för enkel historia för min smak.

Men nu har jag precis läst klart den tredje delen om Aya, The Secrets Come Out, och bitarna börjar falla på plats. Det är inte det att serien har ändrat karaktär egentligen; det är fortfarande en lättsam och, vågar jag säga ordet, varm serie med såpoperadrag om Aya, hennes familj, och människorna runtomkring henne. Det som gör att jag är mycket mer positiv nu är att efter runt 400 sidor har Abouet lyckats måla upp en mer helgjuten bild av samhället Aya lever i, och det gör innehållet mycket intressantare. Det som i den första boken bara kändes som exotiska detaljer, som torget med bord där ungdomarna träffas för lite kuckelimuck (ursäkta ordet, men kunde inte låta bli att använda det!) på natten eftersom de inte kan göra det hemma, är efter tre böcker någonting som känns som en naturlig del av bakgrunden till. Kort sagt, jag tycker att jag nu förstår mig på personerna betydligt bättre än innan.

Men det är ingen tråkig serie man läser för att lära sig om Elfenbenskusten. Som sagt finns det tydliga drag av såpopera, både komiska och mer seriösa sådana. Här finns skönhetstävlingar, homosexualitet, otrohet, månggifte (eller åtminstone ett försök till ett…), vänskap, med mera. Ibland blir det mer allvarligt men i grunden är det med en känsla av att allt nog kommer att lösa sig åtminstone någorlunda väl som jag läser böckerna.

Oubreries bilder passar perfekt till manuset och jag missade faktiskt först att det var två personer bakom serien eftersom den kändes som en helhet. Det syns att han är fransman på teckningsstilen, men också att han ofta besökt Elfenbenskusten; det går inte att missta miljöerna för någonting som finns i Europa.

Jag skulle inte bli det minsta förvånad om Aya skulle komma ut på svenska vad det lider, med dess säljbara bakgrund; hur många kvinnliga serieförfattare från Elfenbenskusten känner ni till? Men bli inte lurade av att det kan låta som en präktig serie som man borde läsa för att visa hur kulturellt korrekt man är för det är Aya för bra för. Inget storverk men en klart underhållande såpa med en ovanlig bakgrund.

(Tillagt 25:e september 2010: Nu är jag nyfiken; varför är det så många som besöker just den här recensionen idag/igår? Skojprojekt? Någonting annat? Kommentera gärna 🙂 )

»

  1. Hej trevligt skrivet! Jag tror att många besöker sidan just nu eftersom det är bland de första resultaten på google när man söker Aya. Och många söker just nu eftersom det är med i DN korsordet 24 september 😀

    Gilla

  2. Ping: Årskrönika 2010: Bloggstatistik « Simon säger

  3. Ping: En smula långt mellan varven « Simon säger

  4. Ping: Mera Elfenbenskusten-vardag: Aya – Love in Yop City | Serienytt.se

  5. Ping: Mera Elfenbenskusten-vardag: Aya – Love in Yop City | Simon säger

  6. Ping: Årskrönika 2015: Blogg-statistik | Simon säger

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s