Cinebook, del 2

Postat den

Dags för lite mer serier från Cinebook, och den här gången blir det som utlovat serier med inriktning på de yngre läsarna. Och, tyvärr, snäppet sämre än förra gången, även om det inte var några fantastiska serier då heller. Men även om det inte är så bra serier är det i allafall många; fem stycken närmare bestämt 😉

Så, låt oss starta med två äventyrsserier:

Papyrus: Manus och teckningar av De Gieter. Här är det en serie i klassisk fransk/belgisk stil (belgisk i det här fallet) som har funnits ett tag; 30 album finns på originalspråket franska.Cinebook har valt att börja med album 7, The Ramses’ Revenge, vilket är lite tråkigt eftersom det är uppenbart när man läser serien att det finns en förhistoria mellan personerna. Det är förresten ett tema som går igen för de andra serierna idag också: Cinebook envisas med att hoppa in mitt i serierna i ett (enligt mig) misslyckat försök att presentera de bästa albumen först. I stället får jag en återkommande känsla av rotlöshet; vilka är egentligen de här personerna jag läser om?

Alltnog, teckningar som ser ut som Hergé light är inte direkt spännande, och detsamma gäller manuset. De Gieter sliter för att få den här historien om några unga barn i forntidens Egypten att lyfta, med profetior, trolldom, och till och med några dödsfall, men det är förgäves. Det är alldeles för fullproppat med klichéer för att kännas angeläget (Ung, bortskämd prinsessa som misstror tjänarpojkens varningar? Check!  Trolldom som kanske bara var en dröm, men kanske inte? Check! Magiska svärd? Check! …). Den känns också lite gammalmodig, och med 25 år på nacken är det kanske inte så konstigt. Betyg: Med en minimal brasklapp för att den skulle kunna vara bättre om jag fått läsa fler volymer, helst från början, så blir det ett Jaha i betyg.

Scared to Death: Manus Vanholme, teckningar Mauricet. En serie som kanske inte är så mycket bättre än Papyrus, men som känns ljusår modernare. Unga pojkar i huvudrollen igen (modernare i berättarstil, inte innehåll…) som får för sig att det finns vampyrer i trakten. Ergo, albumet The Vampire from the Marshes (som faktiskt är det första albumet på franska också).

Det är en förvånansvärt avkopplad stämning i serien, trots att vampyrerna faktiskt visar sig vara riktiga (även om de vuxna givetvis inte tror på dem, och pojkarna saknar bevis) och vi får se bilder med blod och döda människor. Överlag fick jag av någon anledning känslan av en ungdomsbokserie a la Hardy Boys när jag läste; serien kändes som om den designats av en kommitté snarare än skrivits av en ensam författare. Teckningarna är inte heller de så speciella, men de kändes tusan så mycket fräschare än de trötta ditona i Papyrus. Serien har sina poänger, och därför… Betyg: Godkänt. Jag kommer inte beställa fler delar från Cinebook, men den fungerar helt OK som en slit-och-slängserie för pojkar (den uppenbara målgruppen här, utan tvekan).

Nu över till tre humorserier:

Ducooboo: Manus Zidrou, teckningar Godi. En typisk fransk humorserie: Ensideshistorier om några barn, med Dummerjönsen Ducoboo i huvudrollen. Tänk er Den Unge Spirou i nutid, där så gott som alla episoder utspelas i skolan, och ta bort den unkna sexualiteten så har ni Ducoboo i ett nötskal. Det är inte dåligt, det är inte bra; det bara Är. Teckningarna glömde jag bort så fort jag sett dem, och historien så snart jag vänt på bladet. Jag tror att jag eventuellt drog lite smått på smilbanden en gång, men jag kan komma ihåg fel.Betyg: … Ett litet pluspoäng för skolskelettet som Ducoboo gillar att prata med, det kan jag nog kosta på mig.

The Rugger Boys: Manus Poupard, teckningar Béka. En lika typisk fransk humorserie, men den här gången med vuxna huvudrollsinnehavare. Närmare bestämt ett helt rugbylag, The Rugger Boys of the Paillar Athletic Club, med tillhörande supportrar. Det känns lite skumt att läsa en fransk serie om rugby, där laget dessutom i den här volymen, Why Are We Here Again?, bland annat reser till England…

Skämten är precis lika roliga som i Ducoboo, men serien klarar sig hyfsat trots det eftersom det är stämningen som är poängen snarare än en slutknorr. Det är ett glatt grabbgäng som gillar att spela rugby, utan krusiduller. Utan att vara någonting speciellt (märks det ett tema här mpnntro?) har teckningarna åtminstone lite schvung i sig: Békas stil är en bra match för rugbylaget. Betyg: Gillar ni Joe Bar Team? I så fall kanske ni gillar den här; en fransk humorserie som egentligen inte är rolig, men som har ett gott humör och är ganska skickligt tecknad.

Melusine: Manus Gilson, teckningar Clarke. De engelsk-klingande namnen till trots en belgisk serie, som ursprungligen publiceras i Spirou-tidningen. Melusine är en häxlärling som har talang för sitt yrke, till skillnad från hennes bästa vän, och hennes kusin som är en god fe (vilket leder till smärre kontroverser; kusinen gillar söta små djur, Melusine föredrar gräsliga monster). Återigen är det ensideshistorier, men ibland hänger de samman till längre sekvenser.

Den här är knepigast att recensera av dagens serier. Manuset är verkligen inte bra, kanske det svagaste av humorserierna, men jag gillar verkligen teckningarna. Till skillnad från de andra har jag redan köpt och läst två till album förutom det första, i desperat förhoppning om att det skulle bli bättre med tiden, men det var lönlöst; historierna blir inte bättre i längden. Det är svårt att säga vad som är så bra med teckningarna som egentligen inte ser så speciella ut, det är helt enkelt så att någonting i Clarkes stil träffar mig helt rätt. Framförallt gäller det några sekvenser där manuset knappast existerar; Clarke får rita fritt ur fantasin och gör det ack så charmigt. Det är nog någonting högst subjektivt, så jag tänker inte rekommendera den här serien till andra eftersom jag misstänker att mycket få läsare kommer kunna överse med manuset. Betyg: Nix pix, om ni inte råkar bli lika charmade av teckningarna som jag blev.

Summeringen är rätt bedrövlig, även om jag måste erkänna att jag faktiskt tyckte serierna var en smula bättre när jag bläddrade igenom dem igenom inför det här inlägget. Jag var rädd att det bara skulle bli en lång litania över hur usla serierna var, men riktigt så illa var det inte.

En sak jag också vill nämna är att eventuellt finns en del av problemen i översättningen. Alla serierna härovan har ett trist språk som ibland låter styltigt, och ofta helt saknar knorr, vilket förstås märks mest i humorserierna. Det kanske är samma sak i den franska originaltexten, men mycket känns misstänkt likt vad som händer när en översättare inte har så bra språköra. Faktum är att de fyra första serierna alla har samma översättare, Luke Spear, vilket spär på mina misstankar. Men Melusine lider av liknande problem, trots att Spear inte är inblandad, s han är inte ensam skyldig 😉

»

  1. Ping: Orbital 1 & 2 « Shazam.se

  2. Måste skriva av mig om Joe Bar Team album 3 någonstans:

    Vem f-n har översatt den? En fransman som pluggat lite svenska? Ingen poäng i 50% av serierna och poängen slarvas ofta bort i översättningen. Namnen översätts men inga skyltar, korkat. Så om poängen står på en skylt finns den inte med…

    Roligt men slarvigt tecknad, jag vill att den ska vara kul men den suger så hårt.

    Gilla

  3. Jag tror dig, stenhårt 🙂 Jag tror jag bara läst två av albumen men jag är inte säker på om jag någonsin varit med om en lika avgrundsdjup skillnad mellan manus och teckningar (Hellboy möjligen undantagen): finfint illustrerat men absolut noll humor. Mycket frustrerande!

    Så att översättningen är usel förvånar mig inte det minsta 🙂

    Gilla

  4. Ping: Smått & Gott: Melusine – Tales of the Full Moon | Serienytt.se

  5. Ping: Smått & Gott: Melusine – Tales of the Full Moon | Simon säger

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s