Daterad framtid: Buck Rogers

Postat den

Snart tror jag att alla dagspresserier som har den minsta berömmelse kommer att finnas tillgängliga i inbundna samlingar. Det är fantastiskt att äntligen kunna läsa så många serier som jag förut bara kunnat läsa om, alternativt bara sett i små doser. Serier som Little Orphan Annie visar sig vara långt bättre än jag trott, och andra serier som jag bara hört talas om sådär i förbifarten visar sig vara väl så underhållande som de bästa bland nyare serier.

Men sen finns de förstås serier som är berömda men som visar sig ha passerat sitt bäst-före-datum sen länge. Som Buck Rogers in the 25th Century, känd som den första science fiction-serien när den startade 1929. Alex Raymonds Flash Gordon som dök upp lite senare har tryckts om flera gånger och hyllas av många som ett mästerverk (själv tycker jag att Raymonds teckningar är finfina, men att manuset är under all kritik), men föregångaren har inte synts till i större doser förrän förlaget Hermes Press häromåret började ge ut serien från dess begynnelse.

För några dagar sedan klagade jag på att Pictures That Tick var en smula svårgenomtränglig, men den var rena Barbara Cartland-boken i jämförelse med gamle Buck. Här bjuds vi på teckningar av Dick Calkins som redan de ser ganska knaggliga ut, med en stil som leder tankarna till (amatörmässiga) illustrationer i viktorianska tidskrifter snarare än någonting som fungerar som en serie. Senare söndagssidor ser lite bättre ut, men absolut inte tillräckligt för att kompensera för det största problemet…

Framförallt är det manuset som inte fungerar alls, och det är smärtsamt tydligt att författaren Philip Nowlan var en sf-författare skolad i Hugo Gernsbacks tidskrifter: Historierna är barnsligt okomplicerade, karaktärsteckning obefintlig (vilket Gernsback tyckte om), och det finns luckor stora nog att köra en Borg-kub genom dem. Inom sf-litteraturen (den amerikanska alltså) dröjde det tills John W Campbells era innan det blev någon som helst kvalité på skrivandet, men i serievärlden dröjde det ännu längre.

Jag har hittills bara läst den första boken som täcker åren 1929-1930; tyvärr köpte jag både den och nästa bok (1931-1932) samtidigt, men jag vet inte om jag kommer att klara av att läsa den med. Jag har sett att det finns en del som säger att serien blir bättre senare men det vete tusan om det är värt ett försök; samma personer säger samtidigt att den första boken är rätt bra och det är den som sagt inte.

Lite synd är det att en såpass viktig serie visar sig vara så erbarmligt usel, men så kan det gå: Först är inte alltid bäst.

»

  1. Jag ÄLSKAR Buck Rogers just för att den är så konstig. Det fascinerar mig att en serie som på sin tid var världens största nu framstår som… folk art i stil med Fletcher Hanks.

    Gilla

  2. Vet du, det kan jag förstå till 100%. Buck är definitivt en serie som är rejält udda och bitvis ganska bisarr, så att en person uppfattar den som kass medan en annan älskar den är inte så konstigt. Samma sak med med Hanks, som jag verkligen tyckte om men som jag vet att en del andra bara tycker är fruktansvärt usel. Eller Bushmillers Lisa & Sluggo, förstås!

    Sen beror det för min del också på dagshumöret; att läsa Hanks på ”fel” dag skulle inte vara det minsta kul, men om jag är på humör kan jag skratta högt helt för mig själv 😉

    Så: Med det i tanke ska jag nog ge mig på bok två också, men försöka göra det en dag då jag tror att jag kanske känner för det 🙂

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s