Fritzs filmer: The Troublemaker & Chance in Hell

Postat den

Jag har nästan slutat läsa bröderna Hernandez serier. Det är inte ett medvetet beslut utan det beror mest på att jag inte längre har en susning om vilka serier de gör som är nya, och vilka som ingår i längre berättelser. Utgivningen är helt enkelt ett gigantiskt clusterfuck med utgåvor som samlar serierna på olika sätt, och i gammal ond Fantagraphics-anda med ett flertal försök till kompletta utgåvor som alla övergetts innan de är klara. Jag tror att det här är den enda gången som jag har gett upp att läsa någonting enbart på grund av logistiska skäl; med tanke på att jag ibland köper samma serier i nya, bättre utgåvor är detta ett underbetgy som heter duga för Fantagraphics.

Och efter den avvikningen som jag bara var tvungen att få ur mig så tänkte jag skriva lite om några böcker av Beto som (ännu) inte har blivit indragna i utgivningshärvan…

Empress

För några år sedan gav Beto ut boken Chance in Hell, en mycket dystopisk berättelse om Empress, en flicka/kvinna som lever i en värld där allt är elände: Som liten flicka bor hon på en sophög där hon regelbundet blir våldtagen av alla män i närheten; som lite äldre flicka har hon blivit upplockad av en poet som konstigt nog inte våldtar henne men å andra sidan är en flitig gäst hos de prostituerade, som också är Empress bästa vänner; som vuxen är hon föga förvånande helt emotionellt likgiltig för de som på ytan borde stå henne nära.

Tjo och tjim hela dagen, med andra ord. Det är inte dåligt, men det är samtidigt inte så värst upphetsande heller; den överväldigande känslan är att Beto går på tomgång här och bara pliktskyldigt berättar en historia. Det som saknas är en djupare emotionell investering för oavsett hur illa Empress behandlas är det ändå ingenting som berör mig; en lösryckt scen följer på en annan, och scenerna blir aldrig till en helhet. Betos förtjusning i mysticism och sex finns här bara med i sin allra mest råa och opersonliga variant, och jag har alltid föredragit Beto när han visar sin varmare sida. Pessimistiska och svartsynta författare finns det gott om, men det är betydligt svårare att hitta en duktig författare som också kan få de ljusare sidorna att fungera. Jag menar inte att Beto enbart ska skriva löjligt naiva positiva serier, men en klick av det behövs för att det ska bli så bra som det kan bli.

Men så i slutet av förra året kom The Troublemakers ut, en bok i samma format och utförande som Chance in Hell, och det hela klarnar en smula. Både för att The Troublemakers är en bättre bok än Chance in Hell, men också för att Beto nu förklarar att de både, plus en till ytterligare volym som är på väg, egentligen inte är några vanliga serier utan istället serieversioner av de filmer som Fritz, kusin till Luba från Palomar, spelade in när hon jobbade i filmbranschen. De lösryckta scenerna i CiH får alltså sin förklaring, och också det faktum att Fritz syns till i båda böckerna. CiH blir kanske inte en bättre serie, men det faktum att den sätts in i ett sammanhang gör åtminstone att den inte längre känns som en lika meningslös bok utan den blir en del av Fritz historia istället (som jag inte har så bra koll på som jag borde, tack så himla mycket #€%#/&%€ Fantagraphics!).

The Troublemakers visar sig vara en thriller med drag av exploitation-filmer. Alla försöker bedra alla i den här svarta komedin, och vem som ska vinna/överleva är omöjligt att gissa. Karaktärerna är inte de mest tredimensionella, men här är det utan tvekan plotten som är det viktigaste, och Beto lyckas bra med att hålla spänningen uppe. Dessutom har TT det som CiH saknade: Ett hjärta. Det är inte en av Betos allra bästa serier, men det är utan tvekan bra underhållning som jag inte ens hade haft något emot att se på bio 😉

Vi får väl se hur den tredje boken, Love from the Shadows, klarar sig innan det går att sätta ett slutbetyg på Betos filmiska serier, men just nu ser det ut som om de kommer att bli ungefär som tänkt misstänker jag: En intressant förströelse för den som vill läsa lite mer om Fritz.

PS. Bara så ni vet: Omslagen är fruktansvärt fula. Antagligen tänker sig den ansvarige Rick Altergott att de ska vara pastischer på halvdana filmaffischer, men resultatet är förskräckande. Fantagraphics borde ha anlitat någon annan, och jag vet faktiskt åtminstone en person som vägrat köpa boken bara på grund av omslaget… DS.

»

  1. Också det senaste numret av Love & Rockets (New Stories eller volym 3) innehåller en serie från Palomars filmuniversum, fast med en släkting till Fritz.
    Jag är inte själv så imponerad av idén, även om just den serien ”Hypnotwist” var hyfsat bra.
    Tarantino brukar också påstå att en del av hans filmer är filmer som visas i världarna i hans andra filmer.

    Fantagraphics samlande av Los Bros Hernandez är lite förvirrande, och Gilbert ännu mer än Jaime. Det finns en sida på Fantagraphics hemsida som försöker förklara ordningen på albumen, men jag vet inte om de riktigt lyckas.

    Gilla

  2. Jag tyckte kanske inte att idén var det bästa Beto kommit på, men det gjorde iallafall att jag gillade Chance in Hell lite bättre, såhär i efterhand.

    Det största problemet för mig är nog egentligen att Fritz inte heller är den mest intressanta i Betos persongalleri, och om han kunde skala ner lite på fetischen med enorma gazongas skulle jag inte ha något emot det; de är nu så stora att kvinnorna ser ut som om de är ritade i en helt annan och mer cartoony stil än männen…

    Gilla

  3. Håkan / Wakuran

    Hmmm, i Birdland hade han å andra sidan med en fetisch med kvinnor med bortopererade gazongas… Vet inte om det är bättre… =S

    Gilla

  4. Gör som jag, fråga Bitte, hon är Love&Rockets-expert! Hon kan allt om bröderna Hernandez.
    Jag hatar Beto (avgudar som sagt Xaime) men jag tyckte CiH var bra. Kanske mer än innan jag läste (i den här bloggen) att det ska vara någon sorts Fritz-film.

    Kill Bill är en film som Pulp Fiction–killarna skulle kunna se. T.ex. förklarar QT att det är därför det är så lätt att ha med sig svärd på flyget.

    Gilla

  5. Aaaah, nu var det jag som skrev fel! Skulle inte skriva »mer än«.
    Korrekt ska vara:
    Jag gillade CiH mer innan jag läste att det ska vara film.

    Gilla

  6. PS: Vad menar ni med uttrycket »gazongas«?

    Gilla

  7. Va, avskyr Beto? Hmmm 😉 Men tusan vet vad jag skulle tycka om honom om jag läste honom första gången nu. För min del gillar jag honom så skarpt för att det var så fascinerande att se hur han utvecklades under de första tjoget nummer av Love & Rockets, men om jag nu skulle börja läsa honom och översvämmas av allt halvdant han gjort skulle det nog inte vara samma sak…

    Gazongas = bröst. Vet inte var uttrycket kommer ifrån ursprungligen, men jag har för mig att till exempel Mary Fleener-Smith använder det.

    Gilla

  8. Jag gillar också de äldsta grejerna såklart.

    Gilla

  9. Skönt att höra 😉

    Men skämt åsido, han har verkligen gjort en del skräp; jag tror han drabbades av att bli så ohyggligt uppskriven så tidigt att han sen varken vågat eller velat göra någonting helt på allvar igen. Serierna har känts som om de varit skrivna lite på en höft, kanske för att undvika seriös kritik. ”De är ju bara på skoj”, ungefär.

    Gilla

  10. Bara på skoj i all ära, men de är sexistiska också, enligt vad jag har hört.

    Gilla

  11. Och det håller jag med om. Lustigt nog är den rena porrserien Birdland inte så illa; att precis alla vill ha sex hela tiden och att alla tillbehör är *mycket* stora gör inget. Men en del av de andra serierna han gjort känns ibland som om de bara är gjorda för att han ska få visa upp sitt kvinnliga kroppsideal i mer eller mindre naket tillstånd.

    Det är det jag tycker så illa om när en artist gör saker lite sådär på skoj; om du kritiserar dem för innehållet kan de bara säga att det inte var så seriöst menat -> de undslipper berättigad kritik.

    Gilla

  12. Håkan / Wakuran

    Är de sexistiska i någon annan mening än att de är sexfixerade?

    Två inlägg, dels;
    Jag har hört att Beto började rita enorma bröst som någon sorts parodi på Metal Hurlant

    Man kan undra vad som är en ”sexistisk fetisch” och vad som är en ”stil”. Om man lägger fram det som sexistiskt så känns det som det t.ex. är mycket värre än X-Men fär alla huvudpersoner ser ut som modeller eller överdeffade kroppsbyggare.

    Nu har jag iofs inte läst Beto på länge, och ganska litet av hans nyare grejer, men ändå… Jag skulle vilja ha ett utvecklande av resonemanget.

    Gilla

  13. Att vissa av Betos senare alster skulle vara sexistiska, eller den som berättade det för mig använde ordet »gubbsjuka«, är andrahandsinformation eftersom jag, på grund av att jag litar på de personerna som berättat det för mig, har priorietat att läsa andra serier i första hand. Det finns alltid mycket att läsa. Det jag har läst är Chance in Hell och den utgåva av Heartbreak Soup som har ISBN 9781560977834. Seriena i den senare hade jag läst i andra album tidigare. De saker som händer i de verken kan beskrivas som att de inte är sexistiska; det beror på i vilket syfte de skrivits. Såvittjagförstår ska de kontroversiella grejerna (vet inte riktigt vad, uppfattade att det var något med Lubas systrar) komma senare.

    Därför kan jag inte ge någon ordentlig förklaring (utöver de som jag fått höra) utan kan bara instämma i efterlysningen efter en (skriftlig, dvs länkbar) sådan.

    Gilla

  14. Jag tycker att Beto i en del senare serier går över gränsen från sexfixerad till sexistisk. Gränsen passeras när i hans fall kvinnor tenderas att definieras av deras utseende som också hela tiden framhävs, medan männen istället definieras av sin personlighet. Det gäller absolut inte alla hans serier, men då och då blir jag störd av det. Men jag håller med Sandra om att Chance in Hell och hans tidigare serier inte passerar gränsen 🙂

    Och jag vet inte det där med parodi på Metal Hurlant; om det varit någon enstaka serie här och där kanske, men nuförtiden är det standard i Betos serier att kvinnor har bröst som är löjligt stora (men givetvis inte hängiga) oavsett hur allvarlig serien i övrigt är, och då är det svårt att hävda att det är en parodi.

    Jag tror inte heller man kan kalla det för en stil för då skulle kanske andra saker vara lika extrema, men att bara ”stilisera” en enda egenskap känns inte som en stil. Om man jämför med X-Men så är där alla superhjältar löjligt välskapta / överdrivna på alla sätt, inte bara en ensam detalj. För mig är det väl lite så att om han bara överdrev brösten utan att samtidigt envisas med att visa dem nakna så skulle det kunna varit en lite udda fixering, men jag kan inte undgå att tycka att brösten är där just i sin egenskap av att framhäva kvinnan som sexuell varelse, medan männen inte har något liknande.

    Gilla

  15. Undrar om den här diskussionen kommer leda till fler besök på sidan; jag har skrivit några få inlägg om serier där sex är en viktig del, och de verkar hittas lite oftare när folk googlar. ”serier sex” är en inte helt ovanlig sökterm som leder till de sidorna, och nu kanske till den här med 😉

    Gilla

  16. Just Lubas bröststorlek har att göra med att hon först dök upp i serien Bem som delvis parodierade Metal Hurlant-traditionen.
    Och de tilåts faktiskt bli till hängbröst i de senare serierna när Luba är äldre.
    Många av Gilbert Hernandez-serierna utgår från genrefiktion och då också den sexualisering av kvinnor som finns i till exempel pulp- och noirtraditionen.
    Det finns en viss risk med sådana pastischer att man bara kommer att replikera de äldre verkens kvinnosyn.

    Gilla

  17. Jo, Luba har jag aldrig haft några problem med; hon kändes som en riktig människa, och som du säger åldrades hon naturligt. Det är alla dessa släktingar till Luba som det är mer si och så med, där ordet naturligt inte passar för fem öre 😉

    Och håller med, pastischer är knepigt när det man gör en pastisch på har en del tveksamma inslag.

    Gilla

  18. Håller med om kritiken mot en del X-men-tecknare. X-versumet är mänsklighetens hittills största litterära bedrift (släng dig i väggen, La Comédie humaine!) men många av tecknarna är och har varit sexister. (David Fincher t.ex.)

    Gilla

  19. Men sen finns såklart några bra tecknare, som Quitely som jag alltid gillat. Inte så många X-nummer men ack så snygga 🙂

    Gilla

  20. Självklart. Mike Allred, Bill Sienkiewicz.

    Gilla

  21. Håkan / Wakuran

    Sandra: Det kanske tydligaste exemplet är väl tecknaren som kalkerade porrrbilder. Jag har glömt hans namn nu.

    David Fincher, förresten? Jag hittar bara filmregissören när jag googlar, du blandar inte ihop med någon annan, nu?

    Gilla

  22. Håkan / Wakuran

    Hmmm, jag får en annan avatar när jag skriver från en annan IP-adress, tydligen.

    Hursomhelst, Greg Land var det jag tänkte på.

    http://jimsmash.blogspot.com/2008/02/more-greg-land-ripoffs.html
    http://jimsmash.blogspot.com/2008/06/more-greg-land-tracing.html

    Gilla

  23. Vet inte om jag har läst något av Greg Land, men av de där bilderna att döma är han ändå magnituder bättre än allas vår Rob Liefeld, den tveklöst sämsta X-tecknaren jag vet. Om man inte sett den förut är den här genomgången av hans 40 sämsta bilder mycket, mycket rolig:

    http://progressiveboink.com/archive/robliefeld.html

    Gilla

  24. Det finns en miniserie med Domino från 2003 som är tecknad av en som kallar sig Stelfreeze som jag verkligen tycker om. Domino ser jättenormal ut, pyttebröst bl.a.
    Blir alltid ledsen när jag ser henne ritad av vilken annan tecknare som helst, t.ex. Liefeld. Alltså jag ritar ju lika dåligt som Liefeld iofs.

    Gilla

  25. Håkan / Wakuran

    För att citera Progressive Boink, än en gång…

    ”Rob Liefeld is still getting commissioned to do work for both major comics publishers. He is one of the most successful, recognizable, well-known and popular comic book artists in history despite being difficult to work with, egotistical, contrary and missing deadlines on a consistent basis. He has made more money than most of us will ever see in our lifetimes. He still cannot draw a foot.”

    ”If I had a nickel for every time Liefeld had his characters standing behind something so he didn’t have to draw their feet, I would still not have nearly as much money as Rob Liefeld.”

    Gilla

  26. Sexfixering och gubbsjuka är väl inte så himlans ovanligt i serier?
    När jag läser alla blogginlägg verkar det som Sandra tycker det är raritet i serier.
    Eller så läser jag helt uppåt väggarna. Ber om ursäkt isåfall.
    Jag kan väl säga, det lilla jag vet om serievärlden, stora bröst och underliggande sexism finns i många manga. Jag störs inte nämnvärt av det. Snarare tycker jag nog att det är rätt komiskt att i många manga, är stora bröst lika med makt och får avundsjuka från mer vanligt ”plattbröstade” tjejer.
    De exceptionella och då pratar vi inte om Hentai eller så…är nog manga av K.Sonoda eller varför inte mangan (och animén) Ghost in the Shell. Bra serier/manga/animé, men som sagt, sexanspelningar finns det gott om.

    Gilla

  27. Ja om du menar typ Love Hina och sånt. Annars tänker jag att sex är härligt, men sexism är jobbigt/störigt. Fast jag kan bli lite blind för det där med gubbsjukan, uppväxt med Art Adams och sån skit från Marvel och DC så jag slutar se det efter ett tag, tyvärr. Ska försöka väcka ögonen igen.
    De japanska serier jag har tyckt om har inte varit så mycket sex.

    Gilla

  28. Love Hina har jag faktiskt inte sett, men det beror på andra anledningar.
    Jag håller med dig skillnaden mellan sex och sexism, men det kan vara hårfint och om romantik som senare övergår till sex eller antydan till sex, då finns det hur många japanska bra serier som helst. Sex kan vara i så många nyanser. De jag nämnde, anser jag nog vara mer åt grövre hållet, eller snarare, det är så uppenbart med sex och bröst.
    Och som jag skrev förut, jag är mer bevandrad i animé (några manga här och där) än övriga serier. Klart skojigt att diskutera sånt här emellanåt, teckningsstilar, animationsstilar, genrer, skapare etc etc. 🙂

    Gilla

  29. Ping: Beto Hernandez B-filmer: Speak of the Devil « Simon säger

  30. Ping: Beto Hernandez B-filmer: Speak of the Devil | Serienytt.se

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s