Lovecraft lever: Mara från Ulthar

Postat den

Ser man på, en till ny svensk serie som sticker ut från det vanliga utbudet. Förra året fick vi se Tinet Elmgrens Asbesthjärtan, en renodlad actionserie, och nu har Karl Johnssons Mara från Ulthar kommit ut på Kolik Förlag. MfU är något så udda för svenska seriealbum som en fantasyserie, med inspiration från Lovecrafts böcker.

Johnsson lyckas riktigt bra med att frambringa en suggestiv känsla med sina teckningar. Ibland syns det rätt tydligt att det är hans första bok, med konstig anatomi och ansikten som varierar en hel del från ruta till ruta, men känslan är hela tiden den rätta. Här och där kommer jag att tänka på människorna i Chester Browns Ed the Happy Clown; Johnsson är svajigare men likheterna finns där.

Historien är en drömlik saga om huvudpersonen Maras sökande efter sin far som blivit tagen som slav till de svarta galärerna, och hur hon med hjälp av stadens katter letar upp honom. Lovecrafts inflytande märks tydligt, med Nyarlathotep och diverse andra omänskliga väsenden, men jag ser ändå betydligt mer av Lovecrafts fantasy-berättelser som The Dream-Quest of Unknown Kadath än den mer vanliga Cthulhu-skräcken. Men det var ett tag sen jag läste större mängder Lovecraft så jag kan minnas fel.

Men man ska inte dra alltför stora växlar på Lovecrafts betydelse, Mara från Ulthar står stadigt på egna ben. Som i alla bättre sagor känner man igen saker än här, än där, och det är precis som det ska vara. Mara själv är en intressant bekantskap, och hennes far likaså med sin inte helt okomplicerade bakgrund, och de glimtar vi får från katternas värld ger mersmak.

Hela albumet känns som en dröm; ibland försvinner flera år i bara en ruta eller två, och fantasterierna saknar vanlig förklaring men känns helt naturliga i serien.

Jag tror att Johnsson tänkt sig fler böcker om Mara; framförallt en händelse i slutet får mig att tro att vi inte sett det sista av henne ännu. Och jag hoppas att det blir mer för Mara från Ulthar var en trevlig överraskning :-)

SPOILER – Om ni inte vill veta vad för händelse jag tänker på, sluta läsa nu:

.

.

.

.

.

När de är förföljda i slutet åkallar Mara guden Shai-Zulut för att förgöra Nyarlathotep, och tidigare har nämnts att nämna gudarna vid namn innebär att man förlorar en bit av sin själ till avgrunden; det låter inte så bra för Mara…

About these ads

»

  1. Ping: Lite svenska funderingar « Simon säger

  2. Ping: Årskrönika 2010: Serierna « Simon säger

  3. Ping: Årskrönika 2010: Serierna • Serienytt.se

  4. Ping: Märk hur vår skugga: Umbra « Simon säger

  5. Ping: Märk hur vår skugga: Umbra • Serienytt.se

  6. Ping: Skånsk skräck: Viktor Kasparssons Makabra Mysterier « Simon säger

  7. Ping: Skånsk skräck: Viktor Kasparssons Makabra Mysterier • Serienytt.se

  8. Ping: Ett Utopia: Utopi « Simon säger

  9. Ping: Ett Utopia: Utopi • Serienytt.se

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 192 andra följare