Cinebook, revisited: Queen Margot & The Chimpanzee Complex

Postat den

När jag gick igenom förlaget Cinebooks utgivning häromsistens fanns det en del smått och gott, men det var bara två serier som jag beställde fler delar av på direkten: Queen Margot och The Chimpanzee Complex. Nu har de dykt upp, så jag tänkte bara berätta kort vad jag tyckte om dem i andra rundan.

Först Queen Margot, berättelsen om Margareta av Valois och hennes liv; totalt är det tre album i serien som täcker hennes yngre år, och alla har översatts av Cinebook. Jag tyckte om serien förut och känslan håller i sig både manus- och teckningsmässigt. Känslokylan ger med sig lite i de två avslutande delarna, men fortfarande är det inte en serie för de som föredrar mer inlevelse; Margot kommer mer i fokus allteftersom, men hon skildras fortfarande med distans.

Jag skulle inte haft något emot att serien fortsatt med en skildring av Margaretas senare liv också, men jag tror att det är ett medvetet val att avsluta berättelsen där det görs: Hennes ungdomliga naivitet är förbi, och hon har blivit vuxen. Ett stort plus till författaren Olivier Cadics lilla förord i den avslutande romanen, där han konstaterar att Margareta av Valois har blivit förtalad av senare historiker som inte uppskattade att hon var en självständig kvinna. Jag kan inte historia tillräckligt bra för att ha en professionell uppfattning om vem som gjorde vad, men det räcker gott med att titta på svenska Wikipedias artikel om Margareta och jämföra den med den om hennes make Henrik; från Margaretas artikel:

… och liksom sin make hade den vackra men lättsinniga Margareta en lång rad utomäktenskapliga förbindelser …

Om Henrik står det inte en rad om huruvida han var vacker eller inte, och inte kallas han lättsinnig heller trots att han bevisligen hade flera utomäktenskapliga förbindelser han med, där det enda som nämns om det är en lista med hans (kända) oäkta barn. Så kan det gå!

Så till serie nummer två, The Chimpanzee Complex: The Sons of Ares. Det återstår en bok att översätta till engelska, men efter del två är jag ännu mer sugen på att läsa klart den här serien.

De starka sidorna i den första delen, dvs den mycket lyckade blandningen av mystik och teknologi, fungerar ännu bättre här när den amerikanska astronautgruppen på Mars upptäcker att Sovjetunionen redan på 70-talet lyckades nå planeten. Det gick en rysning längs ryggraden på mig när huvudpersonen Helen Freeman möter Jurij Gagarin; ingenting blir klarare efter deras diskussion, men resultatet är en närmast perfekt blandning av svindel och skräck.

De svaga sidorna har också nästan helt eliminerats. Teckningarna kändes bättre den här gången, sidohistorien med Freemans unga dotter på Jorden får lite mer tyngd, och den onödiga detaljen med en mycket clichéartad militär som ledare för expeditionen saknar här helt betydelse i mötet med det okända.

Det är kort sagt en riktigt bra science fiction-serie med en sense of wonder-känsla som få andra, och jag hoppas verkligen att den sista delen håller samma kvalité. Om den gör det kommer The Chimpanzee Complex hamna högt på listan över mina favorit-sfserier, alla kategorier.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s