Tokyo Boys & Girls

Postat den

Det börjar nästan likna en mangablogg, det här. Det går i vågor vad jag läser för någonting, och senaste dagarna har det blivit en hel del manga som synes. Idag är det en lite kortare sak än gårdagens; Miki Aiharas Tokyo Boys & Girls är bara fem volymer in toto.

Och det visade sig vara precis lagom: Serien hann aldrig bli repetitiv utan höll farten uppe hela tiden, och jag hann inte heller tröttna på personerna (en del av dem skulle definitivt blivit påfrestande i längden). Jag har inte läst Aiharas mest kända serie, Hot Gimmick, men eftersom jag gillade TB&G och HG enligt ryktet ska vara bättre kommer jag säkert läsa den också, förr eller senare.

Inte för att TB&G är något slags mästerverk; det är egentligen en alldeles ordinär shoujo-manga utan större originalitet. Men det är den typ av shoujo jag föredrar: Kort, koncis, och med mycket humor på vägen. Huvudpersonen Mimori blir kär i Atsushi, en pojke med rykte om sig att vara en tuffing, och kärleken är besvarad (efter en del förvirring), men skolans Casanova Kazukita är också på jakt efter Mimori. Atsushi är förstås inte alls en huligan utan tvärtom ganska blyg, Kazukita är innerst inne inte så illa han heller, och Mimori råkar givetvis med jämna mellanrum av misstag få Atsushi att tro att hon inte gillar honom.

Mall 1-A alltså, men som sagt är det en väl avvägd blandning av klichéer. Utan humorn skulle det vara en helt menlös historia som skulle riskerat att bli någonting à la Sensual Phrase som jag skrev om häromsistens, men Aiharas personer är mycket trevligare att följa. Överlag är de första volymerna bättre eftersom de är mindre allvarliga, men historien tar också slut snabbt (positivt), som jag redan nämnt, även om slutet är mer än lovligt mesigt (negativt).

Teckningarna är inte heller något speciellt men fungerar som de är tänkta. Mer finns egentligen inte att säga om dem. Det lilla jag sett av Hot Gimmick ser mer personligt ut, men TB&G ser ut ungefär som alla andra shoujo-serier som inte hör till de mest överromantiserade varianterna.

Det låter nog som om jag inte tyckte så värst mycket om den här serien men egentligen tycker jag att den är ett utmärkt exempel på en av de starkaste sidorna hos manga: Förmågan att utan att överraska ändå underhålla läsaren för stunden på ett inte oävet sätt. Det finns alldeles för mycket serier (och böcker, och filmer, och …) som inte ens klarar av den grundläggande uppgiften.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s