50-talsfuturism: Rocco Vargas

Postat den

(Klicka för hela sidan)

Idag blir det en stor favorit för min del: Den spanske serieskaparen Daniel Torres och hans serier om Rocco Vargas.

För den som inte sett den här serien är den ganska lätt att få tag på; de första fyra albumen publicerades som följetonger i Epix 1984-88. På engelska gav Dark Horse ut samma album i en fet volym kallad Rocco Vargas för några år sedan, och de har också gett ut de tre nästkommande albumen i separata böcker: The Dark Forest, A Game of Gods, och Walking With Monsters.

Huvudpersonen Rocco Vargas är en före detta rymdhjälte som för att undkomma uppmärksamheten senare slagit sig till ro som science fiction-författare och lever under aliaset Armando Mistral. Serien följer hur han motvilligt återigen dras med i äventyr i ett solsystem där politiska intriger, robotuppror och my(s)tiska varelser är vardagsmat.

Allteftersom serien utvecklar sig blir tonen seriösare; inte nödvändigtvis allvarligare men efter det första albumets klackssparksmanus märks det att Torres börjar fundera mer på vad han egentligen vill skriva om, och han gör det bra när han nalkas ämnen som klassiska science fiction-frågor (Vad är egentligen en människa?) och om krig någonsin är rättfärdigat.

Men det är inte handlingen i sig som är den omedelbara attraktionen med Rocco Vargas. Manuset är visserligen bra och i de senare volymerna blir det till och med bättre än så där Torres med lätthet växlar mellan spänning, humor och en närmast lyrisk känsla, men trots allt är det som omedelbart slår en som läsare de fantastiska teckningarna.

Torres är en konstnär som jobbar med den klara linjen, men han gör det på ett mycket personligt sätt med skarpa vinklar och en designkänsla hämtad direkt från 50-talet. Rymdskepp ser ut som klassiska muskelbilar, kvinnor och män har alla axelvaddar i jätteformat, och på de nattklubbar som ofta besöks (Vargas är själv chef för en) spelas det garanterat storbandsjazz nätterna igenom. Jag gillar också att det för en gångs inte är ett amerikanskt 50-tal som skymtar utan snarare ett spanskt/brasilianskt/argentiskt dito; det är inte det vanligaste scenariot i science fiction-serier 😉

I det allra första albumet har inte stilen satt sig riktigt och det ser ibland lite väl extremt ut, men redan i andra albumet (Rösten som väste / The Whisperer) ser det mästerligt ut, och sen blir det bara bättre. Torres varierar sig också beroende på manusets stämning: I den allvarligare The Dark Forest finns det betydligt mer svärta i teckningarna som ibland visar tydliga drag åt Caniff-hållet, medan den senare och lättsamma A Game of Gods istället återigen förenklar teckningarna. Då och då syns det också klara släktdrag mellan Torres och den likaledes spanske tecknare Max (Francesc Capdevila), som jag också skulle vilja se mer av på för mig begripliga språk.

Jag är helt övertygad om att Torres har haft mycket roligt när han tecknat, och det har jag med som läsare 🙂

Tyvärr har inte det senaste albumet översatts så böckerna sålde nog inte så bra som Dark Horse hade hoppats. Kanske man skulle kunna hoppas på en tegelsten à la Inkalen med alla 8 album från Faraos Cigarer?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s