The Playwright

Postat den

Jag har lite svårt att formulera vad jag egentligen tycker om Eddie Campbell. Jag tycker om hans serier, men samtidigt har jag ofta svårt att komma igenom dem. Typexemplet är The Years Have Pants, tegelstenssamlingen av hans självbiografiska serier som kom förra året och som jag fortfarande inte läst klart: Jag har börjat på den, kommit kanske en tredjedel in, tyckt verkligt bra om det, men har ännu inte avslutat den. Tids nog lär jag göra det och skriva en uppskattande recension, men det dröjer ett tag till.

Därför blir jag alltid glad när jag råkar på en av hans serier som inte har det problemet. Som till exempel The Playwright, nyutkommen på Top Shelf. Visserligen är den inte skriven av Campbell själv (Daren Wright står för manus), men det är ändå en typisk Campbell-serie.

Vi får följa titelrollen, en medelålders framgångsrik författare, i hans vardag där hans tankar huvudsakligen koncentrerar sig på hans relationer (eller icke-relationer) med kvinnor. På bussen studerar han sin medresenärer och fantiserar, och det han uppsnappar av deras liv använder han sedan som inspiration för sitt konstnärskap, eller ibland som inspiration för att hitta någon att umgås med.

Ingenting dramatiskt händer, men det som i början verkar bli en en smula deprimerande bok visar sig vara riktigt rolig, som så ofta med Campbells serier. Det är omöjligt att inte känna sympati för författaren (hans namn får vi aldrig veta) i hans försök att få kontakt med sina medmänniskor, och i de korta vinjetter vi får följa honom utvecklas han som människa: Han lyckas knyta kontakter, och han blir en lyckligare människa.

Sex och skapande konst är tematana för de flesta av Campbells självbiografiska serier och The Playwright är inget undantag, trots fiktionen. Han har en förmåga att ta upp sex på ett osökt sätt som aldrig känns spekulativt (halleluja!), och ännu mer förvånande är att när han diskuterar konst och skapande blir jag aldrig irriterad; vad Campbell behärskar är att behandla allvarliga ämnen utan att  någonsin kännas pretentiös.

Har jag nämnt att det är en rolig serie? Det är lätt att glömma bort när man får höra vad serien handlar om, men som sagt är den både rolig och charmig, med Campbells typiskt spretiga teckningar och en utmärkt färgläggning. Ett litet fynd, helt enkelt!

»

  1. Ping: The Lovely Horrible Stuff « Simon säger

  2. Ping: The Lovely Horrible Stuff | Serienytt.se

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s