Kvalitets-sf från vänster: Spindlarnas rike

Postat den

Merparten av den kultur jag fick i mig som liten hade definitiva vänsterdrag: svenska TV-serier, böcker osv var alla barn av sin tid, så saker som Ville, Valle och Viktors sånger (som exempelvis den om de färgade planeterna) kändes helt naturliga.

Men på ett område härskade en helt annan politisk världsbild: Science fiction-böckerna jag läste var mestadels skrivna av amerikanska män på 50-talet, och de var inte precis posterbarn för proggeran. En eller annan mer mångsidig bok slank också med, som LeGuins böcker, men framtidshistorier befolkades huvudsakligen av redan då gammelmodiga amerikaner.

Därför var Per-Inge Ishedens science fiction-serier Spindlarnas rike en upplevelse att läsa som liten. Inte för att jag förstod mig på politiken i sig, men det var definitivt en annorlunda framtid som han presenterade i sin svartvita serie tecknad i en brutal-realistisk stil. Stora delar av Jorden var förstörd efter ett onödigt krig, och samhället behärskas från den stora teknologiska staden som de få omgivande bördiga områdena försörjer med mat. Det i sig var inte en ovanlig framtidsvision, men detaljerna var helt annorlunda. Framförallt var det ovanligt att människorna på landet var svenska, som odlade potatis och drack hembränt, något som var väldigt annorlunda jämfört med amerikanska efter katastrofen-böcker. Motståndsrörelsen ser närmast ut som den klassiska bilden av Che Guevara och hans män, och det ekologiska budskapet är minst lika starkt som det politiska. Så jag slukade albumet och såg med spänning fram mot fortsättningen.

Men tyvärr dök aldrig någon sådan upp; Spindlarnas rike blev det enda albumet och serien avslutades aldrig. Den enda andra serie av Isheden jag sett är en kort historia i första numret av antologi-serien Mammut (som förövrigt var oerhört bra; förutom en mängd svenska serietecknare av högsta kvalité dök också klassiska serier av tecknare som Spiegelman och Moebius upp i tidningen); serien Regnbågsplaneten påminner om Spindlarnas rike i stil och tema men är en bagatell i jämförelse.

Att läsa om Spindlarnas rike som vuxen är intressant. En del saker i historien känns kanske lite väl övertydliga nu, men i det stora hela är det fortfarande en riktigt bra och ovanlig bok. Det är synd att Isheden inte avslutade serien, men kanske är det bättre såhär, med en möjlighet för mig som läsare att själv fundera över vad som hände sen.

En sak som jag ser nu är hur mycket teckningarna påminner om den gamle amerikanska underground-tecknaren Spain, men Isheden blandar upp de skarpa kanterna och konturerna med fotografiska bakgrunder i en collage-stil som inte har åldrats nämnvärt. Och baske mig om han inte lyckas få in en del sense of wonder med; jag kan absolut förstå att jag tyckte om det här som ung sf-läsare för det är definitivt en van sf-läsare som har skrivit serien, med dess cyborger med mera.

Spindlarnas rike är ett kuriosum men väl värd att läsa för den som vill få en inblick i en nuförtiden något förlegad politisk världsbild, presenterad på ett fascinerande sätt. För den som undrar vad Isheden gjort de senaste decennierna så har han en webbsida om sin konst; jag måste säga att jag gillar hans tavlor också, även om de inte påminner det minsta om hans serier 🙂

»

  1. Håkan / Wakuran

    Jag hörde via någon som kände honom att Isheden hade ett planerat slut på serien, men att en publicering som så ofta förr aldrig blev av.

    Gilla

  2. Det hade varit intressant att se var serien tagit vägen, men risken är som sagt att den hade slirat in på alltför övertydlig politisk mark. Men jag skulle ändå inte säga nej om Isheden skulle ge ut en avslutning 🙂

    Gilla

  3. Hej Simon! Jag hittade det här bland träffarna på mitt namn. Intressant läsning! Angående del 2 av serien var misstaget att vi planerade att trycka den i färg. Extrapengar till det behövdes från Konstnärsnämnden (eller vad det nu hette…) och förhandssnacket lät lovande. Men efter en massa arbete blev det avslag. Då tänkte jag: Det här får räcka, i fortsättningen tänker jag fan inte vara beroende av andras välvilja… Så då satsade jag på måleri i stället, och det har jag sedan dess försörjt mig på.

    Gilla

  4. Hej Per-Inge, kul att du hittade hit! Och återigen, tack för en bra serie; den etsade sig verkligen fast i mig som liten och jag tror att jag fortfarande kan visualisera stora delar av den från minnet.

    Tråkigt att höra det där med pengarna, och jag förstår verkligen frustrationen. Men å andra sidan blev det ju en massa bra målningar istället 🙂

    Gilla

  5. Jag missade albumet som liten, men sprang på det under senaste SciFi-mässan i Stockholm. Kunde bara inte låta bli att slå till. Det såg så jäkla lockande ut. Lite magiskt.

    Det var kul att få läsa lite bakgrund och intressant att få höra varför det inte blev någon fortsättning (i det skedet… Men det sägs ju att man aldrig ska säga aldrig…).
    🙂

    Gilla

  6. Ping: Spindlarnas rike – vasemmistolaista scifiä Ruotsista

  7. Ping: Snövita stålar | Serienytt.se

  8. Ping: Snövita stålar | Simon säger

  9. Ping: Jannah | Serienytt.se

  10. Ping: Jannah | Simon säger

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s