Äntligen: Scott Pilgrim’s Finest Hour

Postat den

Det är klart, den sjätte och sista delen kom ju ut redan i slutet av juli, men då var jag utomlands och det är inte förrän nu jag fått chansen att läsa den. Plus alla de andra; det var såpass länge sedan som nummer 5 kom ut att jag läste om alla böckerna i serien för att komma in i den.

Och läste om dem gjorde jag så gärna för Scott Pilgrim är en alldeles utmärkt serie. Det säger jag trots att jag vanligen inte är så förtjust i serier om ungdomar och relationer, framförallt inte när rockband står för en betydande del av handlingen; det brukar bli alldeles för mycket schmaltz och pinsam rock-poesi för att jag ska stå ut.

Men Scott Pilgrim har inga sådana problem. Huvudpersonen själv är en underbart förvirrad ung man som efter ett katastrofalt förhållande som han närmast förträngt faller handlöst för Amazon-budbäraren (internetbutiken, alltså) Ramona när han träffar henne, först inne i sitt eget huvud som hon använder som genväg för leveranser, och sedan ute på stan. Lyckligtvis gör hon detsamma, men hon vill inte gå med på att bli tillsammans med Scott på riktigt förrän han har besegrat hennes sju onda ex. Ramona hinner knappt framföra villkoret innan Scott blir tvungen att kämpa mot robotar, ex med veganska psi-krafter, med mera, med mera.

Det är som synes en inte alltför allvarlig ton. Referenser till gamla TV-spel, filmer osv är legio, men även om man inte känner igen allt så är det mycket underhållande hela tiden. Det finns ett gränslöst gott humör i serien, även när den i de senare delarna blir en smula allvarligare, där känslan är att allt kan hända om man bara vill det. Kanske på grund av alla TV-spelsreferenser kom jag att tänka på det gamla Playstation-spelet Parappa the Rapper som visserligen riktar sig till yngre spelare med sin historia, men det obändigt goda humöret delar det med Scott Pilgrim.

Teckningarna är lika frejdiga de med, och framförallt är O’Malley bra på ansiktsuttryck. Det är omöjligt att värja sig mot Scotts vädjande ögon när han är som mest storögd (och konfys), och när det blir aktion av (vilket är ofta) blir teckningarna likaså livligare och med ännu mer stuns i linjerna. Sen måste jag tyvärr säga att just Scott Pilgrim’s Finest Hour ser lite stelare ut än de andra; jag misstänker att O’Malley var under tidspress för att få ut den avslutande delen lagom till filmpremiären. Det är inte dåligt, men jag föredrar de rundare linjerna i de tidigare böckerna.

Min goda vän Bart sa till mig att Scott Pilgrim kändes som den första serien som han läst som var gjord för en yngre generation än hans (och för den delen min) och jag håller med. Det betyder inte att man måste vara typ 20 år för att uppskatta den, bara att den definitivt är skriven för dagens tjugoåringar och inte gårdagens. Det är utan tvekan ett fantastiskt bra exempel på en serie som är post-manga, post-Hernandez, post-Bagge, meta-medveten, och från det 21:a århundradet.

PS. Filmen baserad på serien har biopremiär i Sverige 8:e oktober. Jag hann tyvärr inte se den i New York i somras men jag är nyfiken på den, inte minst för att den är gjord av personerna bakom Shaun of the Dead och Hot Fuzz, två filmer jag verkligen tycker om. Jag har från olika håll hört att den är bra, men att han som spelar Scott Pilgrim kanske inte är den mest passande; jag får se vad jag tycker när jag äntligen sett den 🙂 DS.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s