60-talsaction: Secret Agent Corrigan

Postat den

Eller för den som som föredrar ursprungsnamnet, Secret Agent X-9, som serien hette innan moderniseringen av densamma när Al Williamson och Archie Goodwin tog över den 1967. Serien är ytterligare en i raden av alla dagspresserier som ges ut kronologiskt, av IDW i det här fallet, och nu måste det väl ändå vara slut på amerikanska serier med någon slags kvalité som ännu inte planerats för kompletta utgåvor? Det finns förstås en hel del brittiska kvar som jag skulle vara glad om någon förbarmade sig över (som Jeff Hawke och Romeo Brown), men vad gäller USA räcker det och blir över vid det här laget.

För trots att X-9 (det är enklast att kalla den det…) skriven av Goodwin och tecknad av Williamson definitivt har sina poänger är det ändå en serie som utklassas av andra liknande serier som redan getts ut / håller på att ges ut. Williamson klarar av sin del av jobbet galant, i en stil à la Rip Kirby / Mary Perkins / Juliet Jones, och hans teckningar skäms inte vid en jämförelse. Trycket är OK även om trycksvärtan ibland är lite väl generös (och vid några enstaka tillfällen verkar bra original ha saknats), och man kan till och med se hur det ser ut när Neal Adams försöker sig på samma fotorealistiska stil under en veckas strippar.

Men serien lyfter aldrig och det beror på Goodwin. Under 60-talet skrev han en hel del serier som publicerades i tidningar som Warrens skräckmagasin, ofta tecknade av just Williamson, och de serierna är inte alls så dumma. Problemet här är att det handlar om en fortlöpande serie med återkommande karaktärer istället för kortare, avslutade historier, och då fungerar inte Goodwins manus ens i närheten lika bra. Skurkar kommer och går, bifigurer likaså, och inte ens Corrigans fru Wilma bemödas ges en egen personlighet. De andra nämnda serierna har alla ett galleri med bifigurer som själva kan stå i centrum (som Desmond, Pagan Lee och Mangler i Rip Kirby som trots dessa är den svagaste av de tre nämnda i fråga om personskildringar) medan det här är alltid är Corrigan själv som står i blickfånget och det blir mycket torftigt i längden. Det blir inte bättre av att han också bara är ett kliché-porträtt av den hemliga agenten i 60-talets USA: Han är smartare än de slemma agenterna från Sovjetunionen och Kina som han bekämpar, och givetvis också överlägsen när det kommer till slagsmål.

När jag läste boken (som täcker de första 2,5 åren) och episod följde på episod utan större omväxling kom jag att tänka på den undermåliga Jet Scott som jag skrev om i somras. Den här påminner om den, är bättre på alla sätt men fortfarande inte bra. Jag har för mig att en del episoder jag läste som liten i den svenska tidningen X-9 var betydligt bättre, med mer fantasifulla episoder och intressantare personer, så jag hoppas att det bara är en trög start för Goodwin & Williamson!

Ett svar »

  1. Ping: Gamla och nya strippar • Serienytt.se

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s