En Dungeon-chock: Heartbreaker

Postat den

Titeln är ingen överdrift: Det var en chock att läsa den senaste boken i NBMs utgåva av Trondheim/Sfars Dungeon-serie, Dungeon Monstres: Heartbreaker. Den som följt den här bloggen ett tag vet hur mycket jag tycker om Trondheim och Sfar, skaparna bakom hela den spretiga Dungeon; framförallt gillar jag deras på ytan lekfulla sätt att skriva en historia på, där det verkar som om de hittar på manuset allteftersom, även om i verkligheten de större dragen är noga planerade. Från de allvarligare böckerna i The Early Years över de mer rent humoristiska i Zenith och fram till de återigen en smula allvarligare i Twilight har grundtonen alltid varit den från sagornas värld, där allt är möjligt och äventyret oändligt, även om det ibland blir sorgligt.

Så när jag slog mig ner med den tredje boken i Monstres-serien, där albumen fokuserar på olika bifigurer från den större sagan, räknade jag med någonting liknande. Men icke sa Nicke!

Det första albumet i boken, Heartbreaker (som vanligt samlar NBM-böckerna två franska album i en bok), tecknad av Carlos Nine, visade sig handla om assassinatorn Alexandra som vi tidigare sett i The Early Years. Vi får följa henne under några veckor när allting runt henne kollapsar, och för ovanlighetens skull är albumet skrivet i jag-form och i presens. Berättarstilen gör att handlingen blir extremt påträngande och omöjlig att slå bort, och Nines fantastiska teckningar med dess böljande linjer gör att allting känns overkligt, som en dröm du inte riktigt vill eller kan förstå. I början klarar sig Alexandra undan de värsta följderna när snarorna dras åt, men sen går går det riktigt riktigt illa för henne, och jag som läsare kan inte värja mig mot eländet; sättet Trondheim, Sfar och Nine gjort serien på gör att det blir omöjligt att läsa serien som en betraktare utifrån.

För den som liksom jag läst alla tidigare Dungeon-böcker från NBM avslöjas en del viktiga bakgrundsdetaljer om ägaren till Dungeon (här i sin identitet från sina unga dagar som Night Shirt), men det är en bisak: Att läsa det här albumet efter att ha invaggats i en visserligen fantasifull men ändå trygg känsla från de tidigare böckerna är som ett slag i magen. Det enda som påminner om det är de senare böckerna i The Early Years där just Alexandra är med, men här har skruven dragits åt flera varv till.

Att sen läsa det andra albumet i boken, The Depths, tecknat av Killoffer, blir något av ett anti-klimax. Det är egentligen ett riktigt bra album det med, och bortsett från Heartbreaker är det utan tvekan det mörkaste albumet hittills från Dungeon, men det når inte upp till Heartbreakers höjder: Killoffers illustrationer är slicka och passar bra in bland de andra böckerna, men Nines expressiva stil är svår att glömma bort, och historien om hur undervattenprinsessan Drownys familj mördas och hon själv tvingas bli en förrädare av sitt eget folk känns inte lika angeläget som Alexandras öde. Jag förstår att NBM samlade ihop de här albumen i en bok eftersom de avviker så drastiskt från de andra, men albumen borde presenterats i omvänd ordning för maximalt intryck (fast jag förstår att NBM var lockad av den här ordningen, med The Early Years-albumet före Twilight-ditot).

Så en stor brasklapp för dagens serie: Jag tycker den är fantastiskt bra och att den återigen visar hur suveränt Trondheim och Sfar behärskar seriekonsten, men eftersom den samtidigt är djupt obehaglig är den definitivt inte någonting som alla kommer att uppskatta.

»

  1. Jag älskade den första delen (och likt dig kände mig lite knockad av den) men tog mig inte igenom den andra. Förmodligen för att jag försökte läsa dom tätt inpå varandra. Att jag sedan inte är särskilt förtjust i Twilight-delen av Dungeon kan ha med saken att göra. Just de här skulle jag gärna sett separerade just därför att jag är sådant fan av Early Years kontra de andra delarna.

    Sedan så tror jag att NBM har experimenterat med singelvolymer men för $10-13 så priset per sida var oerhört mycket högre.

    Gilla

  2. Det är väl Parade-serien som har varit lite tunnare? Sen tycker jag det är trevligt att de faktiskt sänkt priset på sista tiden, från $15 till $13 per bok. Jag vet inte varför men glad jag är ändå 🙂

    Det stämmer nog att det varit bättre att läsa The Depths efter en paus, så emotionellt utmattande det var med Heartbreaker

    Gilla

  3. Håkan / Wakuran

    The Depths var iofs riktigt snygg, Jag får litet Jim Woodring-vibbar.

    Gilla

  4. The Depths är bra tycker jag, både manus och teckningar. Men var som sagt lite groggy efter Heartbreaker 😉

    Och jag förstår vad du menar med Woodring.

    Gilla

  5. Alternativt läsa The Depths först? Eller inte alls. Alltså jag blir ledsen varför gör de så här, det skulle vara som om Yotsuba skulle börja skära sig eller Knattarna drunka i utsläpp och olja. (Carl Barks I’m sending angry stares in your general direction!)

    Gilla

  6. Tyvärr innebär detta ett avsked mellan mig och Dungeon åtminstone för ett tag framöver. Kanske jag känner annorlunda när våren kommer.

    Gilla

  7. Ping: Årskrönika 2010: Serierna « Simon säger

  8. Ping: Dungeon tillbaka till det normala: Night of the Ladykiller • Serienytt.se

  9. Ping: Dungeon tillbaka till det normala: Night of the Ladykiller « Simon säger

  10. Ping: Ralph Azham « Simon säger

  11. Ping: Dungeon: Slutsummering | Simon säger

  12. Ping: Dungeon: Slutsummering | Serienytt.se

  13. Ping: En liten eftersläntrare: My Son the Killer | Simon säger

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s