Vertigo Crime: The Executor

Postat den

Min första Vertigo Crime-bok är nu läst, och det blev The Executor, skriven av Jon Evans och illustrerad av Andrea Mutti. Det var inget övervägt val; det var istället en present från en kompis som inte längre ville ha kvar boken, och eftersom jag gärna läser (nästan) vad som helst i serieväg som jag inte provat  på förut så är det nu min bok 😉

Jag gillar idén bakom Vertigo Crime: Avslutade originalhistorier, ofta skrivna av erkända kriminalförfattare. Framförallt i USA är det fortfarande lite väl stor dominans av superhjälteserier på de två stora förlagen, så en annan genre är välkommen, och att det är avslutade historier i böcker som designats för att locka ”vanliga” läsare är inte heller så illa tänkt. Det behövs mer habil underhållning i serieväg som vem som helst kan läsa, utan att vare sig ha läst vartenda nummer av en tidning de senaste tio åren eller för den delen klara av att tolka extremt konstnärligt inriktade serier.

Så när jag säger att The Executor klarar av att göra det den ska på ett bra sätt menar jag helt enkelt att den fungerar som thrillerlitteratur, utan anspråk på att vara någonting mer. Historien om en återvändande f d stjärnspelare i NHL till den lilla orten han växt upp i och hur han dras in i en mycket obehaglig härva med rötter i hans egen uppväxt är kompetent berättad utan några krusiduller, och samma sak kan jag säga om Muttis teckningar. Handlingen är på gränsen till överfull och skulle nog mått bra av att några bihandlingar kapats, alternativt att boken utökats med sisådär 50%, men den håller ihop hela vägen.

Det som är trist med serien är att den sin kompetens till trots känns lite väl tillrättalagd för den tänkta målgruppen: De kriminella är givetvis skyldiga till det (nuförtiden) mest klichéartade brott man kan tänka sig; de svartvita teckningarna har inte ens skuggan av originalitet som skulle kunna skrämma bort en ovan serieläsare; thrillern ansluter sig till alla andra av typen ”Allt är sjaskigt, och ingenting är bra”-mentaliteten. Jag skulle önska att den någon gång vågade sticka ut, ta risker, men det gör den inte, så efter läsningen var det med vetskapen att jag nog aldrig kommer läsa om den som jag lade boken ifrån mig. Inte alls dåligt, men det finns ingen anledning att läsa om den här om det istället finns någonting annat nytt att läsa.

Kort sagt, The Executor är varken bättre eller sämre än de flesta vanliga kriminalromaner som säljer bra, men det är hälsosamt för seriemediet att sådana här böcker finns; om serier ska kunna handla om vadsomhelst behövs också kompetenta men förutsägbara genre-serier i andra genrer än superhjältediton 😀

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s