Gamla recensioner 1(6): I Shall Destroy All Civilized Planets!

Postat den

Jag tänkte lägga upp en handfull recensioner jag skrev för några år sedan här; jag vill inte att de ska försvinna så jag tänkte att det är lika bra att de finns med på den här bloggen. Så, utan ytterligare ado:

I Shall Destroy All the Civilized Planets!

Av: Fletcher Hanks

Låt mig allra först klargöra en sak: Skälet till att jag uppskattar den här samlingen av bisarra serier från tiden för andra världskrigets början är inte enbart på grund av dess kalkonvärde. För den som uppskattar sådana serier är boken definitivt en guldgruva; jag tror inte att jag någonsin läst ett album som är så amatörmässigt på så många sätt, och lika skrattretande när man beskriver det för någon annan. Men det som fascinerar mig mer är att det trots det finns någonting djupare, en serieskapare med sin egen helt unika värld och världsåskådning.

Låt oss börja med det enkla, ytan. Albumet består av en handfull fristående berättelser, huvudsakligen från superhjältegenren. Det finns några återkommande karaktärer: Stardust, en gigantisk man vars krafter kommer från vetenskapen, och Fantomah, en kvinna med magiska krafter som vakar över Afrika. Historierna är ytterst klichéartade, med galna vetenskapsmän / gangstrar / medicinmän, som alltid har någon bokstavligen idiotisk plan för att utplåna världen / bli rika / förslava befolkningen. Och teckningarna ser inte heller mycket ut för världen vid en första anblick, med sin platta karaktär, oengagerade färgläggning, och mycket bristfälliga anatomikunskaper.

Men allteftersom man läser serie efter serie framträder Hanks egenheter tydligt. Låt oss börja med manusen, som är mycket besynnerliga. De vanliga sätten att bygga upp en spännande historia saknas helt. Typiskt är att bakgrunden för plotten klaras av i en ruta eller två i början. Ett citat från en femte-kolonnledare i New York som exempel: “We must end democracy and civilization forever!”, och mer bakgrund behövs inte. Resten av serierna ägnar sig sedan dels åt att i detalj skildra hur de ondas planer genomförs, med 1000-tals dödsfall som följd, och dels åt att lika detaljerat skildra hur hjälten/hjältinnan utstuderat straffar missdådaren.

Hanks är uppenbart fascinerad av de mörkare sidorna av världen. Skurkarnas planer är alltid destruktiva (“We’ll either control or destroy all the wealth in America!”), och varje ny upptäckt leder ofelbart till en mörk plan. Upptäckt en okänd dal i Afrika med gigantiska pantrar? De måste genast skeppas till New York för att döda dess befolkning!

Efter ett tag märker man också andra särdrag: En fascination för människor som hänger orörliga i luften; en förkärlek att förinta New York; kyla och nedfrysning som straff. Det är lätt att se en förvarning om vad som komma skulle, med tanke på att alla Hanks serier publicerades 1939-1941, precis innan USA kom att dras in i andra världskriget. Men jag tror att även om det delvis är en återspegling av tidsandan så är det framförallt Hanks själv vi ser här. Han var enligt uppgift en alkoholist och en hustrumisshandlare, och åtminstone hans son, som intervjuas i ett efterord, hatade honom. Det finns också tydliga drag av ett starkt kontrollbehov i serierna, där både goda och onda handlingar genomförs enligt tydliga scheman; händelserna presenteras i en närmast hypnotisk marschtakt:

  1. Fantomah fångar skurkarna
  2. Fantomah tar skurkarna till den hemliga skräckgropen i djungel
  3. Fantomah förvandlarna dem till en enda man
  4. Bisarra monster dyker upp och jagar skurken uppför en bergsstig
  5. En gigantisk klo uppenbarar sig i bergssidan och skrämmer skurken så att han faller ned
  6. En virvelvind fångar honom och för honom in i en grotta
  7. Vita kobror dyker upp och dödar honom med deras gift (Fantomahs huvud kommenterar straffet gillande)
  8. Fantomah tar liket och hänger upp det i luften
  9. En klo tar tag i honom och drar in honom i bergssidan

Den ovannämnda handlingen utspelar sig på bara 3 sidor, och skräckgrop, monster, klor, virvelvind och kobror har inte omnämnts tidigare. På liknande sätt arbetar Hanks hela tiden; spänning i vanlig mening saknas helt, och han fäster aldrig någon vikt vid att förklara för eller förbereda läsaren på vad som komma skall. Men hans serier har ändå en säregen rytm som efter ett tag fångar läsaren och drar in honom/henne i Hanks universum, som har sina helt egna lagar.

Teckningarna måste jag också nämna för även de bidrar till den speciella stämningen. Hanks är ingen stor tecknare och påminner närmast om Basil Wolverton, men i en primitivare form. Men trots det fungerar hans illustrationer mycket bra till hans serier; liksom handlingen är det alltid enkelt att följa med i vad som händer. Förkärleken för tydliga mönster syns också; bilder med bombplan i vinkelräta rader, eller gigantiska myror uppställda som en armé är vanligt förekommande, och bidrar till det krypande obehaget Hanks serier framkallar.

Turligt nog jobbade Hanks bara för små förlag, så rättighetsinnehavare till hans serier kan inte längre spåras och vem som helst kan publicera dem. På internet finns en hel del av hans serier upplagda, men ungefär hälften av hans produktion återfinns i det här albumet, och den bästa hälften, såvitt jag kan se.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s