Gamla recensioner 3(6): Little Nothings

Postat den

Nummer 3 av mina gamla recensioner, om en serie som jag också recenserat senare delar av:

Little Nothings – The Curse of the Umbrella

Av: Lewis Trondheim

90-talet var lite av en nystart för serierna i Frankrike. Förlaget L’Association var centrum för detta, och av dess grundare är det utan tvekan Trondheim som har varit viktigast. Fram till för några år sedan var han också ruskigt produktiv, med runt hundra publicerade böcker under en period på drygt tio år år, men år 2004 meddelade han att han tänkte trappa ner på serieskapandet, och kanske upphöra med det helt och hållet.

Men hittills har han inte verkställt hotet om att sluta, även om takten sänkts betydligt. Bland annat ritar han korta självbiografiska serier på sin blogg, http://www.lewistrondheim.com/blog, och det är från den som det här albumet är hämtat.

Som titeln antyder är det här en fråga om just bagateller; det är iakttagelser från Trondheims vardag och hans familjeliv vi får läsa om här. Till exempel handlar titel-paraplyets förbannelse om Trondheims vidskepelse, när han tycker sig ha haft för mycket tur och därför rimligen står på tur för lite otur. Andra berättelser handlar om ett besök på seriemässan i Angoulême 2006, en resa till Réunion, och en annan till Hong Kong.

Trondheim är inte någon nybörjare i den självbiografiska genren, men tidigare har det handlat om betydligt mer utstuderade historier där det märkts att han har valt ut någonting som utgör en bra historia. Här däremot är det dagboksandan som gäller: Det viktiga är inte att historien är traditionellt intressant, utan att det är någonting som fångar ögonblicket. Det är också ett sätt att arbeta som Trondheim alltid har varit svag för, och hans tidigare extremt höga produktionstakt var ett annat sätt att se till att det spontana alltid syntes.

Men tyvärr måste jag säga att även om Trondheim när han skriver och tecknar själv alltid är läsvärd, så är inte det här någon av hans bättre böcker. Ibland fungerar sidorna bra, men alltför ofta känns det som ett jaha när jag läst klart. Med andra ord, det är mycket professionellt gjort men lite för menlöst. Det som enligt fungerar bäst är de episoder som håller sig till ett tema över flera sidor, som just Réunion-historien och Trondheims paranoia för moskitbett.

För de som liksom jag verkligen gillar Trondheim är boken ett givet köp, men för andra finns det bättre böcker av honom att inhandla (trevligt nog numera även på svenska). Och för de som behärskar franskan är original-publiceringen på hans blogg ett givet val.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s