Gamla recensioner 5(6): The Rabbi’s Cat 2

Postat den

Snart klar med den här blasten från pasten:

The Rabbi’s Cat 2

Av: Joann Sfar

Det är dags för bok två i den amerikanska utgåvan av Rabbinens katt, som samlar originalets bok 4 & 5. Och för mig är den synnerligen välkommen; det här är bland det absolut bästa som gjorts i serieväg det senaste decenniet, och att hela serien nu finns tillgänglig även för engelskspråkiga är en välgärning.

För den som inte läst den första boken, en liten rekapitulering: Rabbinens katt-böckerna utspelar sig i Algeriet på 30-talet, och följer en judisk familj bestående av en rabbin, hans dotter Zlabya, och deras (ibland talande, alltid observerande) katt. Det är en historia om judendom, Algeriet, och mänskligt beteende, allt filtrerat genom kattens ögon; en katt som visserligen är lika intelligent som en människa, men som ändå förblir en katt i moral och handling.

I den här boken flyttar handlingen tillbaka till Nordafrika, efter resan till Paris och mötet med Zlabyas makes familj som avslutade den förra volymen. Teckningarna är fortfarande lika suveränt känsliga, där Sfar visar upp en mästerlig stilistisk bredd. Det är få andra tecknare som har en lika levande penna som han, där samma karaktär kan se radikalt olika ut från bild till bild, men ändå är så självklart igenkännbar. Berättelsen däremot byter karaktär: Zlabyas historia lämnas närmast helt därhän, medan Sfar istället koncentrerar sig på två andra historier.

Den första, kortare historien handlar om Malka of the Lions, en släkting till rabbinen. Malka är en nomad med ett tamt lejon, och han försörjer sig med att berätta skrönor för och halvt-om-halvt lura invånarna i byarna han besöker. Men både han och lejonet börjar bli gamla, och hans charm fungerar inte lika bra som tidigare. Det är en melankolisk berättelse, skildrad med varm hand, men det är den svagare historien av de två. Det som saknas är någonting nytt; det hela är inte så spännande för det är en historia som har berättats förut, många gånger, och även om Sfar gör det bra ser jag inte mycket av det som gör honom unik.

Men den andra historien visar däremot Sfar i sitt esse; här visar han upp sina starkaste sidor även ifråga om manus. Det handlar om Jerusalem i Afrika, en legend om en stad med en judisk befolkning från historisk tif som ligger oupptäckt i en otillgänglig del av norra Afrika. Rabbinen ger sig av tillsammans med tre bekanta (en rysk jude, en åtminstone halvgalen avfällig ortodox rysk officer, och en algerisk muslim) för att söka efter staden. Det som gör den här delen så mycket bättre är den blandningen av allvar och lekfullhet Sfar behärskar så bra; de oväntade karaktärerna som dyker upp och plötsligt tar över rollen som huvudpersoner (som exempelvis kvinnan som senare ansluter till expeditionen); den även i övrigt helt oförutsägbara handlingen som när som helst kan byta riktning; och det som jag nog tycker allra bäst om hos Sfar: Hans förmåga att skildra genuint vänliga människor utan att de blir platta eller ointressanta, något som är ytterst få författare förunnat.

Om vi har tur kommer även den här boken att översättas till svenska, men om det inte inträffar (eller om man liksom jag inte kan vänta på en sådan), så kan jag bara helhjärtat rekommendera att ni köper eller lånar den här boken omedelbart.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s