Mer av samma sak: Grandville Mon Amour

Postat den

Det är dags för den andra boken i Bryan Talbots fabeldjursserie Grandville, kallad Grandville Mon Amour. Den som redan läst den första boken, som helt enkelt bar titeln Grandville, vet vad som vankas: Ett hårdkokt drama som utspelar sig i ett Europa dominerat av Frankrike, med den engelske kommissarien LeBrock i huvudrollen. En ny politisk intrig med förgreningar in i Englands befrielsekamp mot Frankrike får LeBrock att återigen färdas till Grandville/Paris. Efter att hans älskade Sarah dött i det tidigare albumet är det en något aggressivare och mer deprimerad LeBrock som härjar runt i den franska undre världen, men när han möter den prostituerade Billie som påminner om Sarah till utseendet (eller så är det bara det att alla grävlingar ser likadana ut…) börjar han återigen bry sig mer om omvärlden.

Det stora problemet med Grandville Mon Amour är att det är så likt det första albumet. Intrigerna påminner starkt om varandra, personerna vi stöter på likaså, och så vidare. Och inte nog med att det brister i originalitet: Den första versionen var snäppet bättre även på andra sätt, som en intrig med inte helt uppenbar upplösning (i den här är det snudd på Scooby Doo-klass på avslöjandet av vem storskurken är) och en mycket intressantare kvinnlig karaktär (Billie är bara klichébilden av den lyxprostituerade).

Att läsa Grandville var underhållande och ständigt överraskande, med nya koncept slag i slag. I Grandville Mon Amour känner jag igen det mesta, från miljöerna till inslag som de återkommande karaktärerna lånade från klassiska fransk/belgiska serier (som exempelvis Gaston som en misslyckad smågangster). Det är på intet sätt en dålig bok men det är synd att Talbot inte ansträngde sig lite mer vad gäller fantasin. Grunden är bra med en lyckad huvudperson och en likaså galen mördare som löper amok, med inbjudande teckningar och bokdesign, men han hade behövt överraska mer.

Det är fortfarande en intressant serie men nästa bok behöver bryta mönstret; att en gång till återanvända samma formel kommer inte fungera. Vad som är lovande är att de två böckerna i viss mån kan sägas utgöra en enda historia i två kapitel med ett tydligt slut (de har bara gått tre veckor i LeBrocks värld mellan slutet på den första och början på den andra boken), så Talbot har all möjlighet i världen att göra någonting nytt. Fantasilöshet är inte någonting man brukar kunna anklaga honom för, med så disparata verk som The Adventures of Luther Arkwright, Tale of One Bad RatSagan om den stygga råttan och Alice in Sunderland i sin repertoar, så jag har gott hopp om bättring 🙂

»

  1. Ping: Grandville: Bête Noire « Simon säger

  2. Ping: Grandville: Bête Noire | Serienytt.se

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s