Rea-serier

Postat den

Inte för att det fanns så värst mycket av serie-intresse i årets bokrea men jag hittade åtminstone två serier och det var mer än förra året. Ingendera var något direkt fynd utan snarare böcker jag funderat på att köpa förut men aldrig kommit mig för, med originalpriserna 🙂

Hieronymus B. 1997-2007, skriven och tecknad av Ulf K.: En av Tysklands mest hyllade serieskapare som kom fram på 90-talet presenteras här med en serie som fått namnet från den gamle målaren, men den Hieronymus vi får följa här är långt från de helvetesvisioner som Boschs målningar skildrade. Ulf K:s huvudperson är en försynt man som jobbar i en namnlös byråkrati, men som trots den gråa miljön upplever mer och mer surrealistiska äventyr (om man kan kalla de korta historierna för äventyr; de är egentligen bara rena upplevelser). Utan text och i en propert tecknad linjär svartvitt värld får vi följa med in i framtiden, in i tavlor, vara med om flygande böcker och tjuriga moln. Det är bagateller men underhållande sådana, och teckningarna är riktigt trevliga att titta på. Dessutom kan man se hur Ulf K:s stil ändras här, där de tidigare episoderna är mer normalt tecknade, för att efterhand liksom handlingen bli mer flytande och surrealistiska.

Kort sagt, en trevlig liten bok som var väl värd sitt reapris på 29 kronor!

Spirou nr 32, 33, 41, 42, alla skrivna av Tome och tecknade av Janry: En samling med Tome/Janry-Spirous hade också letat sig in bland reatitlarna. De är definitivt inte mina favoriter bland de olika Spirou-skaparna (bättre än Fournier, långt sämre än Franquin), men för 20 kronor styck tänkte jag att det kunde vara värt att läsa dem och se hur några för mig olästa Spirou-album skulle fungera efter att ha läst alla de nyare, mer radikala omtolkningarna av figuren.

Efter att ha plöjt de fyra albumen måste jag säga att min gamla åsikt om Tome/Janry bara befästes. Janry tecknar kompetent men en smula själlöst i en stil som försöker efterlikna den sena Franquin, och Tome stretar på med att få ihop sina manus. En hel del detaljer är bra, men historierna är osammanhängande och oftast för snåriga för sitt eget bästa; när man läser Tomes Spirou är det vettigaste att ignorera den stora handlingen och bara läsa på, ungefär som man lämpligen gör när man tittar på en James Bond-film, framförallt Roger Moores. Lägg därtill en stor portion gubbsjukhet som bara blir tydligare allteftersom (som skapar-paret visar än tydligare i Den unge Spirou), och att det aldrig blir riktigt spännande eller för den delen underhållande, trots att Tome försöker göra Spirou mer vuxen, bland annat med att personer dör på riktigt och ett åtminstone antytt kärleksliv för huvudpersonerna; det känns som påklistrade element som introducerats för att visa att Spirou minsann är en vuxen-serie också.

Med andra ord påminner det starkt om de senare Spirou-albumen som gjorts i sviten Ett äventyr med Spirou och Nicke av…, men de jag läst, som Operation Flagermaus, kändes betydligt mer lyckade. Likheten är som allra tydligast i Tome/Janrys sista album, Drömfabriken (nr 42). Här bytte Janry helt stil till en betydligt mer realistisk, och Tomes manus är så gott som helt utan humor, och albumet skulle utan tveka gjort sig bättre som en i sviten EÄmSoN… snarare än som ingående i den vanliga serien. Tyvärr visar det sig att Janrys mer realistiska stil ser betydligt tråkigare ut än hans tidigare, och Tomes manus lever inte upp till ambitionerna: Som nämnts är hans historier alltid en smula/mycket röriga, och när han här knåpar ihop någonting som både inkluderar kloner och minnesluckor blir det så gott som helt obegripligt.

Ur Drömfabriken

Kort sagt igen, om man ska läsa någon av rea-Spirouna så skulle jag trots misslyckandet rekommendera Drömfabriken på grund av dess mycket udda innehåll. Vad gäller de övriga så visst, för en stunds förströelse fungerar de, och 20 kronor är inte mycket 🙂

»

  1. Aha, att Ulf K var tysk förklarar varför det har blivit krock i namnrymden! För nu finns det så vitt jag vet tre helt olika serier där huvudpersonen heter Hieronymus Bosch.

    Gilla

  2. Tja, jag kan verkligen inte hålla med om Tome & Janry, eller ja, visst har de bättre och sämre album, precis som alla övriga Spirou-tecknare, men när de får till det, då är de magiska!

    Drömfabriken är en av mina favoriter. Det märks att den var ett experiment från deras sida och jag önskar att de hade fått finslipa sina nya idéer i ytterligare några album. De mest läsvärda av deras album är enligt mig:

    Expeditionen som försvann
    Dårarnas dal
    Skumt spel i söderhavet
    Drömfabriken

    Jag har inte lyckats få tag i Skumt spel i söderhavet (lånade den om och om igen på bibblan när jag var yngre), men jag försöker fylla på samlingen lite då och då. Blev post-drömmaskinen Spirou på rean i år för mig. Får se vad jag tycker om dem.

    Gilla

  3. Alltså, det är någonting med Tome som stryker mig mothårs. Tome/Janry är så nära, så nära att vara riktigt bra men istället blir det för mig ett oftast ganska platt fall. En detalj här, en annan där, och så vidare.

    Vad gillade du Munuera/Morvanns version? Och du borde prova någon/några av ”Ett äventyr med Spirou och Nicke av…”, om du gillade Drömfabriken!

    Gilla

  4. Jag ha just läst Paris under vatten. Hade absolut sina stunder (enstaka paneler och sekvenser var riktigt fina), men kändes lite väl tunn som helhet. Avskydde vissa aspekter som skulle ta för lång tid att gå igenom här (kanske blir en recension senare). Det kändes som ett försök att vara Tome&Janry men utan de där speciella pusselbitarna som gjorde att jag älskade deras omgång.

    Jag känner att jag behöver läsa M&Ms övriga album för att se vad det är de försökte göra med serien i det långa loppet. Trodde, naiv som jag var, att följande nummer i den svenska utgivningen även de var av Morvan/Munuera, men icke, det var några gamla album innan Tome/Janry som hade hoppats över förut! Så nu får jag ge mig ut och snoka reda på de övriga av deras album innan jag kan läsa vidare, vilket var ett sträck i räkningen. :/

    Gilla

  5. Jag tycker jättemycket om teckningsstilen i Drömfabriken! Vet få teckningsstilar som jag tycker kan mäta sig med den. Tycker mycket om det albumet. Jag låtsas att »Den unge Spirou« aldrig funnits…

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s