Svensk science fiction: De utvalda – Hybriden

Postat den

För någon månad sen köpte jag ett nummer av Fantomen; det första på jag vet inte hur länge. Orsaken var varken ett speciellt lockande Fantomen-äventyr eller tillfällig sinnesförvirring, utan istället att det innehöll första avsnittet av en ny svensk serie. Dessutom en science fiction-serie, en genre jag alltid är nyfiken på, och det är inte varje dag jag får chansen att läsa en ny svensk sådan 🙂

Den första episoden av De utvalda, skriven av Gösta Lindwall och Nisse Lindberg och tecknad av Lindwall, heter Hybriden och är totalt på tre avsnitt varav det sista kom i veckans Fantomen. Det är en rak sf-historia utan krusiduller; det är inte menat som kritik, bara som konsumentupplysning. Den utspelar sig i ett universum där sju raser tillsammans leder ett imperium som nu befinner sig i kris. Alla raserna är Star Trek-diton, dvs de ser ungefär ut som människor i masker. Det är lite synd eftersom budgeten för specialeffekter är obegränsad i serier, men det gör ju att layout osv blir lite enklare när alla karaktärer tar ungefär lika mycket plats 😉

Men det beror nog också på att Lindwall/Lindberg vill göra någonting som mer påminner om Star Wars än någonting mytiskt/filosofiskt à la 2001 eller Solaris, för att låna liknelser från filmens värld. Det är action, romantik, och en gnutta mystik (trots allt). Det är dessutom en rejäl dos med bakgrundsfakta om universat serien utspelar sig i; kanske en för stor dos eftersom de 74 sidorna förutom information och historiken bakom det galax-omspännande imperiet dessutom ska hinna med en komplicerad berättelse om ett inbördeskrig med tre fraktioner, nya vapenuppfinningar, etiska problem med kloning, religion, ekologi med mera, med mera.

För att fortsätta liknelserna med science fiction i andra medier påminner det mest av allt om Peter Hamiltons romanserier där han på några tusen sidor trycker in handling och idéer som hade räckt till tiotusentals sidor. Hybriden hinner inte riktigt bli spännande eller engagerande eftersom varje intressant uppslag som presenteras strax ersätts med nästa, som exempelvis det faktum att det går årtionden mellan händelserna eftersom rymdskeppen bara kan färdas snabbare än ljuset på viss givna sträckor -> det tar många år att resa mellan de flesta planeterna. Ett klassiskt sf-scenario, men eftersom det är ont om plats med allt som ska hinnas med så infinner sig aldrig den där svindlande känslan av hur åren svischar förbi. Min känsla är att Lindwall/Lindberg så förtvivlat gärna vill visa upp åtminstone någon liten del av allt deras stora bakgrundsväv innehåller att det går ut över berättelsen här i första delen. Och det vore nog bra om de skar ner på pratet en del; det finns lite för mycket dialog som enbart går ut på att person A talar om för person B vad som händer, en följd av den mastiga handlingen som annars vore svår att följa med i.

Både teckningar och manus delar en grundläggande kompetens i utförandet, men det saknas glöd och manuset har som sagt en del tempo-brister. Men det kanske är lite orättvist och förhastat att säga så eftersom det här bara är den första episoden i en längre saga; mycket av bakgrunden som beskrivs har ännu inte använts (som exempelvis de misstänkt människolika galanterna, den mystiska ras som byggde imperiet men nu har försvunnit), och det finns flera plottrådar som ännu knappt berörts. När det har blivit några fler delar så kan det mycket bli så att den stora historien visar sig vara mycket intressantare än den här, den första delen, som mest tjänar som exposition för vad som komma skall misstänker jag. Så, igen, ungefär som Hamilton som blir bättre allteftersom man läser hans långa romansviter, trots de knökfulla sidorna 🙂

Men rätt ska vara rätt: De utvalda var så mycket intressantare än de andra serierna i de här tre Fantomen-tidningarna att det är pinsamt. Huvudserien Fantomen är så grundmurat usel att jag bara kan förundras över att tidningen fortfarande ges ut, och de andra serierna är inte mycket bättre de heller (de som är ok är gamla serier som antingen publiceras igen eller är decennier gamla). Dessutom är det bra att De utvalda är en äventyrsserie som till skillnad från de övriga serierna i tidningen inte har en ensam manlig hjälte som ska fixa biffen genom att ge skurkarna en smäll på käften (eller ngt motsvarande), och bara det är värt en eloge. Så min förhoppning är att nästa episod av De utvalda bättre tar tillvara på grundförutsättningarna; då kan det bli riktigt trevligt 😉

»

  1. Ping: Ny svensk serietidning: Agent Marc Saunders « Simon säger

  2. Ping: Ny svensk serietidning: Agent Marc Saunders • Serienytt.se

  3. Ping: Sasquatchattack « Simon säger

  4. Ping: Sasquatchattack | Serienytt.se

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s