Angoulême-vinnare på norska: Fem tusen kilometer i sekundet

Postat den

Ser man på; årets vinnare av ”Bästa seriealbum” i Angoulême finns översatt till ett språk jag kan läsa på! Det brukar vara ont om dem annars, med något enstaka undantag som Lou! och Kyckling med plommon, men här är det alltså en sprillans färsk pristagare som lyckats leta sig fram till Norge.

Och det är kanske inte så konstigt eftersom en del av Manuele Fiors Fem tusen kilometer i sekundet utspelar sig i just Norge, ett land som Fior också bodde i under några år. Själv fick jag syn på boken på SPX där förlaget Jippi hade ett bord, och det var kärlek vid första ögonblicket; boken ser fantastisk ut, både utanpå och inuti, och det tjocka nästan kartong-lika pappret inbjuder också till läsning.

Fem tusen meter i sekundet är historien om Lucia och Piero, två ungdomar som träffas och naturligtvis blir kära i varandra. Med hjälp av nedslag med några års mellanrum får vi följa deras utveckling, från ungdomskärlek till dess de är medelålders och deras vägar sedan länge skilts. Det är inslag av Paraplyerna i Cherbourg; Daytripper; och andra melankoliska kärleksberättelser om hur det är att bli vuxen, och hur den du var som ung inte längre är den du är.

Manuset är inte så originellt, men mycket kompetent sammansatt. Jag skulle önska att Fior hade fått lite mer glöd och känsla i historien; just att den är så pass generisk gör att den inte riktigt griper tag i mig som den borde. Den kämpar och sliter för att verkligen engagera, men Fior får inte riktigt ihop att den både vill vara romantisk men samtidigt realistisk. Återigen, där exempelvis Paraplyerna… lyckas med det konststycket saknar Fior det där allra sista; jag tror att han skulle behöva släppa loss lite mer i de romantiska delarna och inte vara så behärskad.

Men småskavankerna i manuset till trots är det fortfarande en bok som ser löjligt bra ut: Om manuset kanske inte glöder gör sidorna det, med sin sällan skådade varma färgprakt. När jag ser sådana här teckningar förundras jag över varför inte fler använder en färgskala som den här.

Fem tusen kilometer i sekundet har onekligen sina brister, men de är inte stora, och faktum är att om så manuset hade varit i Millar-klass i sin uselhet hade jag ändå helhjärtat rekommenderat serien på grund av teckningarna. Och färgerna, dessa underbara färger!

Härnäst: En bok som jag bävat inför att recensera i några veckor redan; jag är rädd att vad jag än skriver kommer det bli fel. Men jag ska göra ett försök! Kanske!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s