Bug-Bee-Gone: The Exterminators

Postat den

Hängmattsrecension! 🙂

30 nummer om skadedjursbekämpning, kryddat med gamla egyptiska gudar (insektsrelaterade givetvis), ett multinationellt företag med storhetsvansinne (eller vad man ska kalla det med en firma som tänker kombinera vapen, insektsgift, etnisk rensning och narkotika i en enda produkt), och en mängd med riktigt guckiga bilder är vad serien The Exterminators bjuder på. Föga överraskande var det Vertigo som gav ut det hela, med manus av Simon Oliver och teckningar av Tony Moore. Det var tänkt att bli lite fler nummer men eftersom serien inte sålde tillräckligt bra avslutades den i förtid; liksom Air som jag skrev om för ett tag sedan har den trots det förärats med att bli utgiven i album, närmare bestämt fem stycken.

The Exterminators visade sig vara en mycket udda serie. I början är det svårt att förstå sig på vad Oliver & Moore egentligen vill med serien; är det en ren ”Isch! Urk!”-serie som vill chockera med sitt innehåll? Är det en kliché-artad Vertigo-serie som bara vill visa upp elände, elände, sex, och mer elände? Och varför i hela friden är det en grupp synnerligen egendomliga skadesdjursbekämpare i huvudrollen?!?

Men det är roligt att läsa, och ju mer jag kommer in i serien, desto intressantare blir det. Muterade insekter, råttkungar, och en besatt skalbagge är bara några av de ohyror som angriper människorna i Los Angeles, men Bug-Bee-Gones anställda ger sig inte. De skitiga miljöerna och det återkommande motivet med en natur som vill stoppa människornas framfart fungerar alldeles förträffligt. Huvudpersonerna är intressanta de med, och jag gillar framförallt att jag aldrig kan vara riktigt säker på vad de egentligen är för krumelurer; närsomhelst kan de visa nya sidor utan att det för den skull känns som att Oliver gör våld på deras karaktärer.

Moore stod för illustrationerna i de flesta numren, men även de som han inte var inblandad i är gjorda i samma stil, dvs en relativt realistisk stil som efterhand övergick i mer karikatyrartade teckningar. Det tjänade serien på eftersom den realistiska stilen kändes lite trist jämförelsevis; det här är en underhållande och bitvis riktigt rolig serie, men det blev lite mycket ibland med allt elände och rent ut sagt äckliga djur när det såg mer realistiskt ut.

Så det här var, återigen liksom Air, en trevlig bekantskap som jag är glad att jag råkade ramla över. Visst märks det litegrann att det blev en smula abrupt slut (det var någon liten tråd som blev hängande), men säcken knöts ihop bra ändå. Så läs den gärna, det är den väl värd, speciellt såhär som en sommarserie 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s