The New 52-uppföljning: Bleargh

Postat den

Jag var inte precis imponerad efter att ha läst den första titeln (där tillika flaggskepps-tidning) i DCs reboot, Justice League. Eller för att vara exakt, det var en djupt deprimerande erfarenhet att läsa tidningen, så usel var den. Men för att ge DC en chans tog jag och läste en bunt till av de nya titlarna; inte alla (jag tänker inte göra om misstaget med att läsa så mycket DC-tidningar i en bunt igen, som jag gjorde med Blackest Night…), men väl de som jag av olika anledningar var lite nyfiken på. Så, i utgivningsordning:

Action Comics: Den mest lovande av tidningarna, på min ära! Grant Morrison står för manuset, och den som läst hans All-Star Superman tidigare vet hur väl han behandlar gamle Stålis. Rags Morales står för teckningarna i den här titeln som utspelar sig när Stålmannen är nyanländ till Metropolis. Hans krafter är ännu inte fullt utvecklade (vi är tillbaka i ett universum där hans krafter växer med åldern, så här kan han t ex ännu inte flyga, bara hoppa högt), och han är betydligt mer impulsiv än vi är vana vid att se honom: Om han tycker att någon gjort fel så ska personen straffas, även om metoderna inte alltid är lagliga. En Stålmannen som han var från allra första början, med andra ord, och det första numret är en enda lång actionscen, mycket skickligt utformad. Om Morales & Morrison fortsätter lika bra som de börjat blir det här en riktigt intressant titel att följa.

Animal Man: Jeff Lamire (manus) & Travel Foreman (teckningar) tar sig an den gamle DC/Vertigo-karaktären, och faktiskt borde nog det här ha varit en Vertigo-tidning. Den är definitivt mer inriktad på skräck, så jag undrar om de vanliga DC-hjältarna verkligen kommer passa in här, om/när de dyker upp. Det är svårt att säga hur det kommer arta sig i långa loppet, men Foremans teckningar är bitvis riktigt bra och säregna, och kanske, kanske kan det bli någonting som är värt att följa.

Frankenstein, Agent of S.H.A.D.E.: En till Jeff Lemire-skriven tidning, den här gången tecknad av Alberto Ponticelli. Och skräck den här gången med, men bortsett från ett kort gästspel av Ray Palmer / Atomen så är det klassiska skräckfigurer som här bildat ett team som ska ta sig an monster mm. Frankensteins monster, en varulv, en vampyr, en mumie, och några till är vad vi bjuds på. En svagare skräck-start än Animal Man skulle jag säga, men det kan bero på att det är så mycket mer okänd bakgrund som måste presenteras här (organisation S.H.A.D.E., teamet, monstren som anfaller den amerikanska småstaden) Teckningarna är sådär; de är inte alltför stelt trista, men de är å andra sidan en smula grötiga. Så kanske kan bli någonting, men mindre lovande än AM, definitivt.

Hittills inte så pjåkigt faktiskt, men nu börjar det gå nerför. Mycket.

Legion Lost: Rymdens hjältar / Legion of Super-heroes var en favorit när jag var liten. Sen har jag då och då följt dem, trots att seriernas kvalité har varit en extrem berg-och-dalbana (med det fysiskt omöjliga resultatet att dalarna alltid varit djupare än topparna varit höga). Nu är det omstart igen, och en av LoSH-titlarna är alltså Legion Lost, skriven av Fabian Nicieza och tecknad av Pete Woods. Här får vi en handfull hjältar som blir strandsatta i vår tiden efter att tidsresor blivit mycket svårare att genomföra i och med rebooten. Jag har faktiskt inte mycket att säga om titeln; några rymdhjältar dyker upp, käbblar med varandra, jagar en skurk, och alla huvudpersonerna skulle kunna byta plats utan att det någonsin märktes. Att till exempel Brin Londo är en ensling gör bara att han sticker från de andra utan att vänta och att alla kommenterar att han återigen dragit iväg själv; i replikerna märks ingenting av personliga skillnader. En typisk blaha-titel.

Superboy: Scott Lobdell skriver om och R. B. Silva illustrerar ytterligare en tolkning av Stålpojken. Serien själv är väl inte så dålig; Stålmannens gener har på konstgjord väg korsats med en jordbos (hemligt vems), och klonen som nu har en tonårings kropp ska precis dumpas eftersom militären som driver projektet tror att de misslyckats när klonen plötsligt vaknar upp, visar sig ha åtminstone en del av Stålmannens krafter, varpå man måste försöka få kontroll på honom igen för att senare (antagligen) kunna använda sig av honom som ett vapen. En historia vi hört förut, och att man dragit in Stålmannen i det hela gör varken från eller till. Det här är ett exempel på det som jag inte gillar med hela konceptet The New 52: Alla tidningar ska knytas hårdare till varandra och det vanliga DC-universat, oavsett hur passande det är. Den här tidningen hade blivit minst lika bra som en fristående titel, och med större utvecklingsmöjligheter; som det är nu är den fast i alla traditioner som följer av att det är en Stålmannen-titel. Inte för att den verkar ha i sig att bli ett storverk, men en traditionellt berättad historia är inte alltid fel det heller, men nu kommer möjligheterna till överraskningar minska drastiskt.

Catwoman: Här har vi kanske The New 52s clou, på sitt alldeles egna sätt: En alldeles förskräcklig version av Kattkvinnan som är kat(t)astrofal så till den milda grad att jag inte riktigt vet vad jag ska säga. Allting i serien handlar om sex, presenterat på det mest sexistiska och torftiga sätt man kan tänka sig. Som höjdpunkt får vi oss till lags en liten inblick i hur Kattkvinnan och Läderlappen har sex; det intressantaste med det är nog att Läderlappen visar sig ha en hel uppsättning magmuskler som är helt unika:

Jag tänker inte skriva mer om den här titeln. Om ni googlar på den så kommer ni hitta hur mycket skriverier som helst om den, och jag kan bara instämma i all kritik den fått. Det enda positiva är tecknaren Guillem March som ibland visserligen visar upp anatomi-kunskaper som de ovan, men andra gånger faktiskt lyckas teckna riktigt intressant:

Manusförfattaren Judd Winick däremot…

Legion of Super-Heroes: Rymdens hjältars huvudtidning är överlämnad till den gamle räven Paul Levitz, med Francis Portela vid ritbordet. Det här är skräp: Urtrista och stela teckningar, och ett manus som känns som en hopplös misch-masch mellan det gammelmodiga och det moderna där Levitz tyvärr valt det sämsta hos båda. Det gamla är sättet som huvudpersonerna presenteras, med textblock, en efter en i en prydlig men dödligt tråkig rad, kompletterat med att personerna själva förklarar för människor de känt i åratal vad deras krafter består av. Det nya är att alla hjältarna ska vara så himla hippa, på ett sätt som känns extremt konstruerat. Det käbblas (här med), det ska vara mer realistiskt (dvs mer rått och fler sexanspelningar), och allt helt könlöst presenterat. Ibland kan man blanda gamla ingredienser och få någonting nytt och intressant, men här blir det bara helt förutsebart. Brainiac 5 tycker att han skulle vara ledare istället för den nuvarande eftersom han är så mycket mer intelligent? Jag har sett det förut, men mycket bättre.

Pust, snart klar!

Supergirl: I ännu högre grad än Stålpojken har DC alltid haft problem att få till Stålflickan. Hennes bakgrundshistoria har ändrats ett otal gånger, och här ger Michael Grenn+Mike Johnson (manus) och Mahmud Asrar (teckningar) sin version. Det är en variation på den vanligaste Stålflicke-versionen: Hon kommer till Jorden som tonåring, när Stålmannen redan är där som en fullvuxen man. I övrigt går det inte att säga mycket om tidningen; handlingen hinner inte komma igång riktigt så jag vet inte vad den egentligen kommer gå ut på. Hittills har vi bara fått se ett långt slagsmål med några stridsandroider, och Stålmannen som deus ex machina. Jag kan säga en sak: Asrars teckningar är ett utmärkt exempel på hur man kan teckna en klassisk superhjälte-serie på ett elegant sätt.

All Star Western: Här har vi en av de två titlarna jag trott på (tillsammans med Action Comics). Efter att ha läst igenom hela den senaste Jonah Hex-tidningen och blivit riktigt imponerad hoppades jag att tidningen bara skulle fortsätta i samma stil som innan namnbytet. Det är egentligen för tidigt att uttala sig om men början är inte lovande. Manusförfattarna är kvar (Palmiotti & Gray), intressant tecknare likaså (Moritat), men när Jonah Hex här besöker en storstad där en okänd mördare attackerar kvinnor är det nu givet att det är Gotham han besöker. Och inte nog med det, Arkham-fängelsets grundare dyker också upp i en av huvudrollerna. Om det här hade varit ett av numren i Jonah Hex-tidningen hade jag nog inte haft någonting emot att man drog in Gotham och Arkham, men i och med att man nu gör det i första numret efter rebooten som ska göra alla tidningar mer beroende av varandra blir jag misstänksam. Djupt misstänksam. Jag hoppas att det här var en engångshändelse, men jag fruktar det värsta.

Klicka, men bara om ni vill läsa Clark Kents inte riktigt odödliga prosa

Superman: Och så en till av de större titlarna som avslutning, Stålmannens egna. George Pérez (mest känd som tecknare) skriver medan Jesús Merino illustrerar (med viss hjälp från Pérez), och det de åstadkommit är, tyvärr, inte någonting jag kan rekommendera. Det är liksom många av de andra tidningarna jag skriver om härovan inte uselt, men det är menlöst. Vad består omstarten i? The Daily Planet har precis köpts upp av en Rupert Murdoch-liknande Morgan Edge (som alltså dammats av igen); Clark & Lois är inte gifta; Clark är misstänksam mot uppköpet som han tror kommer förstöra den anrika tidningen medan Lois istället tror på att förändra inifrån. Det känns sunkigt värre, med gamla torra idéer och tråkiga anpassningar (som icke-giftermålet), och än värre är den Clark Kent-författade artikel som är interfolierad med handlingen. Den ska vara ett paradexempel på hur bra det gamla mediet dagstidningen är, i kontrast mot nyare som TV och internet (vilket är temat i det här numret), men den är skriven på en prosa som är så bottenlöst usel att jag omedelbart skulle säga upp prenumerationen om jag blev utsatt för den i min morgontidning. Det här var kanske det tydligaste exemplet på hur meningslös hela rebooten känns; var det för att kunna skriva så här torftiga serier?

Jahapp, det var alla förstanummer jag klarade av att läsa. För den som vill ge sig på en större dos ska DC ge ut en omnibus-bok med alla 52 förstanummer senare i år; för $150 kan ni läsa 52 stycken kapitel 1. Det låter alldeles fruktansvärt enligt mig men det finns säkert någon som vågar sig på det*. Jag själv kommer följa någon enstaka av titlarna; varken fler eller färre än innan rebooten.

Jag har inte tagit upp den minst sagt tvivelaktiga kvinnoskildringen som flera av tidningarna roar sig med, men liksom med Catwoman är det trivialt att hitta mer om det på nätet. DC har alltid haft problem med de kvinnliga hjältarna, och om något har problemet förvärrats efter rebooten. Starkt jobbat!

* Det skulle vara roligt om DC gjorde som min vän Sandra föreslog: Efter omnibusen med alla kapitel 1 skulle man sen ge ut en med alla nummer 2, osv. Det vore åtminstone en fascinerande idé 🙂 DS.

»

  1. 1. Åh, vad oväntat att min gamla favvo Judd Winnick skulle ha blivit dålig! Trist. Konstigt vilken hangup jag har på det namn som råkar stå på manus-credden och ibland blir det fel. T.ex. har jag gillat Lobdell och ibland Nicieza tidigare men nu verkar dom inte lika bra längre. Medan Lemire, min gamla hat-författare från Vertigo, verkar vara den enda som har några bra serier i new 52. Blir sugen på att ge hans AM en chans. Mmm, har för mig att Milligan hade några med? Han kör vidare på Hellblazer borta på Vertigo också. (Vansinnigt bra.)

    2. Dan Benjamin borta på 5by5 tyckte ju som sagt att All-Star Western var överlägset bäst.

    3. Stålflickan: bra iaf att dom har en vettig origin från början den här gången. Men som sagt, DC och alla deras satans reboots!

    4. Själv tyckte jag ju att Batwoman var bäst. Som vanligt. Rucka jag saknar dig men Williams gör det ändå värt.

    5. (Off-Topic) Håller på att läsa igenom min stora låda med alla baknummer från mitt nästan seriefria år och det slår mig hur mycket jag gillar när Mike Carey gör X-världen trots att jag inte alls tycker om Unwritten, Felix Castor m.m. + att jag deppar för att Fraction slutat med Uncanny och Wells slutat med New Mutants. Blir sugen på att börja prenna på NM, Uncanny och Legacy. (Och inte Gischler-skräpet. Såklart.) Om jag skulle ta och skaffa mig ett jobb kanske…

    Gilla

  2. PS att Frankenstein (den bästa från 7 Soldiers of Victory) nu fått ett gäng monsterkompisar känns som en billig kopia på Remenders Franken-Castle.

    Gilla

  3. Håller helt med om dina åsikter. Batman #1 tycker jag iofs också visar potential.

    Gilla

  4. @Anders: Jag får se om jag vågar mig på några fler titlar; jag tror att nu är det ”Vänta och se” som gäller för mig, dvs om någon titel får lite bra rykte så ska jag kolla in den. Så, +1 för Batman!

    Gilla

  5. Ping: Uppdatering: Action Comics | Serienytt.se

  6. Ping: Uppdatering: Action Comics « Simon säger

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s