2 x Hitler: Moers & Morrison

Postat den

Dagens tema är en smula känsligt, milt sagt: Hur skildrar man Adolf Hitler i en serie, och kan man göra det hursomhelst? Orsaken att jag skriver om Walter Moers & Grant Morrison/Steve Yeowells försök är faktiskt en ren slump: Jag råkade ramla över en sajt som listade högvis med scanlations av europeiska serier men även en och annan udda scan av serier som inte finns att få tag på längre, och när jag fått tag på det jag ville ha och börjat läsa insåg jag att de två serier jag läste först och alltså var mest nyfiken på båda handlade om Hitler. Skum slump!

Walter Moers har jag läst mycket lite av, någon enstaka sida, max. Men däremot såg jag för flera år sedan hans alldeles underbara lilla video Der Bonker (inte den bästa kvalitén men den enda jag kunde hitta just nu med engelsk text):

Så jag kunde bara inte låta bli att läsa hans serie med samma huvudperson. Den var inte så lång, ungefär 40 sidor totalt översatta till engelska (om det finns mer på tyska vet jag inte), men det var å andra sidan riktigt roliga sidor. Hitler i Moers serie-tappning lever i nutiden; han har gömt sig i 50 år i kloakerna, men nu har han klättrat upp igen. Han är givetvis rätt så överraskad över hur världen förändrat sig, och det är inte så konstigt med tanke på var han befunnit sig det sista halvseklet, men också vad han råkar ut för.

En prostituerad Göring, tamagotchi-kärlek, crack-kokain, utomjordingar, och allmänt smått och gott råkar han ut för. Moers satsar på ren humor, med en lätt förvirrad Hitler som bara glider med i vad som händer med honom. Det är riktigt roligt, men bara om man tycker att det går att skämta om Hitler och det kan man definitivt diskutera. Jag tycker det går bra, men jag kan absolut förstå de som inte gör det. Med andra ord, Caveat Emptor!

Den andra serien är någonting helt annat. Skapad 1989 för den skotska tidskriften Cut skildrar The New Adventures of Hitler huvudpersonen som en ung man under en årslång vistelse i Liverpool 1912-13. Teamet Morrison/Yeowell har gjort flera serier tillsammans men den här är den enda som inte utgivits i samlad form. Det har varit tal om det några gånger men förlagen har alltid valt att backa ur på grund av innehållet och uppståndelsen runt serien.

Jag misstänker att själva titeln orsakat en hel del av ilskan; The New Adventures of Hitler låter som någonting putslustigt och frivolt. Men det är inte en rättvisande beskrivning av serien. Visserligen är den bitvis rolig, men framförallt är den skrämmande med den uppenbart djupt störde Adolf Hitler som en alienerad tysk i ett England han inte förstår sig på. Hallucinationer, förnedrande gräl med släktingarna han bor hos, sökandet efter gralen (som han tror sig hitta på ett mindre trevligt ställe) och att han alldeles uppenbart är 100% onyttig gnager ständigt på honom, och den person han kommer att bli känns ständigt närvarande.

TNAoH var en mycket intressantare serie än jag väntat mig för jag hade nog själv tänkt mig den ungefär som jag skrev härovan: Ett försök att vara lite intellektuellt småcool sådär, med att visa att man minsann inte bryr sig så mycket om Hitler och visst kan skämta om honom. Jag borde vetat bättre för även om Morrison inte alltid skriver lyckade serier och ibland drar åt det alltför esoteriska hållet är han aldrig oempatisk. Men här är det alltså inte en Morrison som försöker visa upp hur finurlig han kan vara utan en allvarlig Morrison. Med humor ibland, som sagt.

Några ord om Yeowells teckningar är också på sin plats. Tydligen var ursprungspubliceringen i svartvitt men när den trycktes om i tidningen Crisis året efter blev den färglagd, och det är den version jag hittade. Det är lite lustigt eftersom det jag mest av allt tänkte på när jag läste serien var hur färgerna användes, och hur jag gillade saker som att Yeowell då och då låter personer bli halvt genomskinliga så att bakgrunden lyser igenom, och fonder med abstrakta mönster som ibland påminner om gamla engelska tapeter. Mycket bra, helt enkelt, och det kontrasterar bra mot Yeowell enkla och rättframma sätt att teckna människor.

För den som är intresserad av den historiska bakgrunden så hade Adolf Hitler mycket riktigt en svägerska, Bridget Hitler, som tillsammans med Adolfs halvbror Alois bodde i Liverpool den här tiden, och en del andra detaljer stämmer också, som Alois intresse för rakblad. Men att Adolf skulle bott där finns det inga belägg för förutom i Bridget Hitlers memoarer/dagbok där hon hävdar att så var fallet. Det är sant att Adolf själv aldrig nämnde var han befann sig just den här perioden, men det finns rikliga bevis för att han i själva verket bodde på ett sjaskigt ungkarlshotell i Wien. Men det är en fascinerande tanke att Hitler istället flytt till England, och att Morrison gärna skrev en serie om det förstår jag till fullo.

Två serier om Hitler, en grovkornigt humoristisk och en seriös, men allvaret i den senare hindrade den inte från att vara kontroversiell. Hitler är självklart en mycket problematisk person att skildra, oavsett medium, och en tecknad serie med honom i huvudrollen kommer automatiskt ses med misstänksamhet av många. Själv har jag förutom de här två läst minst en till serie med samma huvudperson, Tezukas Adolf, som liksom de här två var bra (med brasklappen för Moers att den definitivt kan verka stötande). Kanske är det snarare så att om man ger sig på Hitler så anstränger man sig lite extra eftersom ämnet är så känsligt? Eller så är det naivt av mig att tro det, och det är bara det att Moers, Morrison/Yeowell och Tezuka alla vet hur man gör bra serier, på olika sätt 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s