Englands serieelit samarbetar: Nelson

Postat den

Igår var det den knepiga pseudo-manga-genren jag tog upp; idag är det den väl så svåra stafettserien, dvs en serie som skapas av en radda personer där de tecknar några sidor var. Det finns inte så många exempel på den men de jag läst har alla känts antingen som ett oengagerat hafsverk där deltagarna bara är med för att de mer eller mindre känner sig tvingade, eller så blir det alltför mycket av klubben för inbördes beundran, med bidrag som mest försöker överträffa de andra snarare än att försöka vara en bra serie.

Nelson, en serie där mängder av artister ur den engelska serievärlden bidragit, är berättelsen om Nel, en flicka som föds 1968 och vars liv vi sedan får följa med ungefär ett års mellanrum. Varje år skildras genom en enstaka scen, och de är de olika scenerna som de olika serieskaparna står för.

Med andra ord, upplagt för en dålig serie.

Men till skillnad från gårdagens Laddertop undviker Nelson faktiskt fallgroparna, och resultatet blir precis det man skulle önska av ett sånt här projekt: En skildring av en människas liv, där de olika stilarna lyfter fram Nels olika sidor.

Det är en rätt deprimerande historia egentligen, och jag är kanske inte helt förtjust i den. Mina känslor påminner om dem jag fick när jag läste slutet av For Better or For Worse; det är inte det konstnärliga jag har invändningar mot utan mer att jag inte tycker om att en person med energi och upptäckarlusta förändras till någon som inte längre strävar mot nya horisonter. Men fungerar gör det, och Nel blir en minnesvärd person.

Diverse tecknare bakom Nelson

Teckningsmässigt går det såklart inte att recensera Nelson på ett vettigt sätt. Somligt är bra, somligt mycket bra, och en del mindre bra, precis som väntat. Välkända namn som dyker upp är Posy Simmonds, Paul Grist, Philip Bond, Carol Swain, för att nämna några.

Efter Laddertop var det skönt att läsa en serie med dåliga förutsättningar som trots det var läsvärd. Jag misstänker att en stor del av förtjänsten ligger hos redaktörerna Rob Davis och Woodrow Phoenix; de har uppenbarligen ansträngt sig för att inte bara lämna fältet fritt för artisterna utan istället sett till att det blev ett äkta samarbete mellan dem, en bok där de alla hjälpt till för att göra en bra serie. Och förutom att det är en bra serie i en rätt tjock lunta om 256 sidor med utmärkta produktionsvärden så bidrar man också med en slant till de hemlösa i England; bokens intäkter går till organisationen Shelter som har som uppgift att hjälp dem 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s