En tecknarnas tecknare: Joost Swartes Is That All There Is?

Postat den

Som utlovat, några ord om den legendariska holländska serieskaparen Joost Swarte i samband med att hans serier (förutom hans barnserie Katoen en Pinbal, vill säga) nu slutligen samlats ihop i en bok översatt till engelska: Is That All There is?

Med tanke på hur känd han är i de innersta seriekretsarna så är det inte många sidor; totalt 144 stycken, närmare bestämt. Men hans inflytande har varit stor, och många serieskapare som är mer kända än Swarte i bredare läsekretsar, som Art Spiegelman och Chris Ware, nämner honom som en idol. Så den naturliga frågan är givetvis Varför?

För att besvara den frågan vill jag återkoppla till Spiegelman. Han var en av de första som intresserade sig för serier som konst på ett mer intellektuellt och abstrakt sätt. Innan honom handlade diskussioner om serier som konst mer om hur skickliga vissa serietecknare var, men Spiegelman var mer intresserad av serieformen i sig. Hans Breakdowns från 1977 (som kom i nyutgåva häromåret; rekommenderas starkt) är en fascinerande läsning än i dag.

Men Spiegelman är amerikan; i Europa fanns liknande strömningar och där var Swarte tidigt ute. Han började publicera egna serier i slutet av 60-talet, och med tiden grundade han också förlaget Oog & Blik som både översatte utländska serier till holländska och publicerade originalmaterial. Han är mannen som myntade uttrycket ligne claire/den klara linjen. Och sen gjorde han alltså serier också.

Att läsa Swarte utan att nämna Hergé vore löjligt. I sina mest kända serier med Jopo de Pojo är det Hergés stil som Swarte anammat, så till den grad att det nästan skulle kunna vara den tidiga Hergé själv som tecknat. Förutom då att Swarte i sann underground-anda pepprar serierna med inte helt barntillåtet innehåll. Och överlag är det definitivt så att manusen inte är så värst bra; lite väl osammanhängande plus att det ibland känns som om inslagen av sex och våld mest är där för att det bryter så mycket mot Hergés könlösa värld. Ungefär som Air Pirates-gruppens Musse Pigg-serier så kan jag förstå att det är barnligt roligt att chockera, men det innebär inte alltid att det är lika roligt att läsa.

Men sen är det ju teckningarna då… För det är verkligen kul att se hur suveränt Swarte behärskar stilen; det är inte bara ytan som är lik (det finns det fler som har klarat), men han har också fullständig kontroll på hur serier läses, dvs hur man får ögat att röra sig över en sida, och hur rutorna samverkar till en enhet. Här, återigen, påminns jag av Spiegelman och hans Breakdowns: Spiegelman är mer uppenbart ute efter att utforska hur serier fungerar, men läser man Swarte noggrant märker man att han i väl så hög grad gör samma sak. Det är bara det att den mer läsvänliga ytan hos Swarte gör att man kan missa vad han egentligen håller på med.

Så, slutomdöme: Om man är intresserad av serier som konstform, om man är sugen på högkvalitativa Tintin-inspirerade kortserier, om man vill se en mästare i serieformen, så ska man absolut läsa Is That All There Is? Om inte (och det kan jag definitivt förstå)så kan man nog tycka att den är lite småkul hursomhelst, men också att det är mycket ståhej över ingenting 🙂

PS. De mesta (och det bästa!) av de här serierna finns redan på svenska, nämligen i Epix 1985-87. DS.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s