En dassig föreföljare: Before the Incal

Postat den

Som jag utlovade igår (yay?) en till kort recension av en uppriktigt sagt dålig, för att inte säga usel, serie: Before the Incal, skriven av Jodorowsky och tecknad av Janjetov.

Först en kort bakgrund: Den ursprungliga serien om Inkalen, kallad kort och gott The Incal (om vi håller oss till engelska titlar), har jag skrivit om förut. Det är en framförallt inledningsvis riktigt bra sf-serie av klassiskt europeiskt märke, med underbara teckningar av Moebius. Mot slutet blir det alltför mycket new age-flum och fåniga juveniliteter av Jodorowsky för min smak, men Moebius elegans gör det till en mycket läsvärd serie rakt igenom. Men i och med framgången för serien fick Jodorowsky för sig att skriva fler serier som anknyter till Inkalen, och med tiden har det blivit rätt många. Som dagens bok som handlar om John DiFools liv före det att Inkalen utspelar sig.

Det här var första gången jag läste den här serien. Jag har sett att serien funnits, men tidigare fanns det på engelska bara en horribel utgåva i tidningsformat som liksom den svenska utgåvan av Inkalen drabbats av en förödande trist ”modern” färgläggning, och dessutom mycket okänsligt censurerad där all nakenhet tecknats över. Men nu har alltså Humanoids gett ut alla sex franska albumen i en systerbok till deras tidigare bok The Incal: Samma fysiska format, samma färgbakgrund på omslaget, samma typ av kassett för boken, samma utmärkta idé att bibehålla originalfärgläggningen, samma icke-censur, samma (tyvärr) dyra pris. Så nu eller aldrig borde jag läsa serien.

Från den tidigare engelska utgåvan

Men aldrig hade varit ett bättre val. Som jag nämnde tycker jag att Jodorowsky har en hel del brister som manusförfattare, och här visar han sig från sin sämsta sida. Boken är full med barnsliga detaljer, som om den var skriven med en läsare i åtanke som tycker att det roligaste som finns är plumpa referenser till sex, fekalier och annat. Historien saknar mestadels helt styrsel där första albumet känts som om det skrivits med enda baktanken att så snabbt som möjligt få med minst en referens till varenda person av betydelse i The Incal, medan det sista är ett lika hafsigt försök att plötsligt knyta samman allt som hänt i de sex albumen för att ge en bakgrund till det som senare händer i The Incal. Och eftersom det är uppenbart att The Incal aldrig skrevs med någon större plan i åtanke känns det extremt påklistrat när saker som John DiFools besök hos prostituerade i den senare boken här plötsligt förklaras ha en djupare innebörd.

Om man pratar om andra exempel där man försökt att i efterhand förklara att det som hände i ett tidigare verk egentligen berodde på någonting annat så har vi som ett exempel på hur man gör det bra (i den mån det går; personligen tycker jag att idén är rätt suspekt) Orson Scott Cards böcker om Ender Wiggin. Som ett exempel på en adekvat hantering har vi Isaac Asimovs senare Stiftelse-böcker; problemet med dem är att de känns ganska menlösa, men jag kan inte klaga på hur Asimov fått ihop det rent logiskt. Before the Incal är så mycket mer misslyckad att det är sorgligt. Det hänger inte ihop logiskt, det gör om något den tidigare boken sämre, och inte ens teckningarna är särskilt lyckade.

Janjetovs allra första sida som inte ser så pjåkig ut, men det är antagligen den sida som mest arbete lagts ner på (från franska originalet eftersom min scanner inte är tillräckligt stor för Humanoids engelska utgåva)

För även om Janjetov värvades av Jodorowsky för att den senare tyckte att den tidigares teckningar påminde om Moebius och var drivet gjorda så tycker jag att det snarare är ett problem med likheterna. Vad det känns som är en sämre kopia av Moebius istället för en individuell tecknare med sin egen stil. Moebius linjer är mycket vackra och eleganta; Janjetovs efterapning saknar däremot elegansen, och hans teckningar pendlar också på ett besynnerligt sätt mellan tunnare linjer och mer grova, ibland i samma ruta. Sidorna känns också tunga och otympliga, till skillnad från Moebius som är lätta som luften. Han har också svårt att få John DiFool att se konsistent ut: Ibland är det svårt att känna igen honom från en sida till en annan.

Min känsla är att i början så försöker Janjetov helt enkelt teckna så likt Moebius han bara kan, med tråkigt resultat. Efterhand börjar han slarva och då blir det varken hackat eller malet, med våldsamt växlande kvalitet på linjer och annat. Det blir aldrig riktigt dåligt men heller aldrig riktigt bra, med en stil som aldrig känns helgjuten. Dessutom saknar han Moebius förmåga till intressanta sidkompositioner; alternativt har Jodorowskys manus på den fronten blivit drastiskt sämre sen The Incal. Men The Incal hade utseendet av en typisk Moebius-serie så jag tror nog att Jodorowsky lämnar sånt åt artisten 😉

En senare sida av Janjetov

Så trots en på ytan mycket elegant bok är det här inte någonting jag kan rekommendera egentligen, men om man verkligen vill läsa mer om Inkalen är det här så bra som den här serien någonsin kommer se ut; den elogen måste jag trots allt ge Humanoids Before the Incal.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s