Lite mindre navelskådning, tack!

Postat den

Dagens två serier är rätt olika men jag kände samma missbelåtenhet med dem, trots att båda serierna faktiskt är ganska bra. Först lite grann om serierna, sen navelskådningskritiken!

The Unwritten, skriven av Mike Carey och tecknad av Peter Gross: Den här Vertigo-serien har blivit något av en kritikerfavorit, och det kan jag förstå eftersom den är intelligent skriven och charmigt tecknad. Den handlar om Tom Taylor, sonen till en extremt framgångsrik författare till böckerna om Tommy Taylor, en Harry Potter-lookalike. När serien börjar livnär sig Tom på att åka runt och skriva autografer mm eftersom alla utgår att hans far använt honom som förebild till Tommy. Visserligen ogillar Tom alla jämförelser mellan honom och Tommy, men vad ska man göra om man inte har något annat sätt att försörja sig?

Existentiella problem under uppsegling

Men en dag börjar gränserna mellan den fiktiva världen och den riktiga att försvagas; är det Tom som användes som förebild till Tommy, eller är det tvärtom? Och vad betyder det att Tom plötsligt för två följeslagare med klara likheter till Tommys två bästa vänner i böckerna (tänk Hermione & Ron)? Careys manus går på jakt efter hemligheten bakom världen sen historierna början, och mer och mer verkar det som om historier och de som styr författarna också är de som styr världen.

Serien lär hålla på ett bra tag till för historien är inte i närheten av avslutad ännu, och som sagt är det en underhållande läsning, med hjärngymnastik, rikliga litterära referenser och teckningar som åtminstone jag tycker passar alldeles förträffligt. Jag har inte läst Carey & Gross tidigare Vertigo-serie Lucifer men jag funderar på att göra det för att se om den är lika skickligt gjord.

Superior, skriven av Mark Millar och tecknad av Leinil Yu: Hallelujah, en serie av Millar som är riktigt läsvärd! Det händer inte precis varje dag så kanske är jag så överraskad att jag ger den för högt betyg, men den här berättelsen om Simon Pooni, en ung tonåring med MS, är (och det här är ett ord som jag inte precis  brukar använda om Millar) hjärtevärmande. Pooni får en dag besök av en underlig liten varelse som förvandlar honom till Superior, en fram tills dess fiktiv superhjälte. Pooni går sitt absolut bästa för att använda sina nyfunna krafter för det goda även om det är knepigt att lära sig hantera dem; seriens allra bästa delar lyckas visa hur fantastiskt och overkligt en person med Stålmannens krafter skulle vara om han fanns på riktigt. Som sekvensen med den störtande rymdstationen, och hur Superior/Pooni långsamt flyger med den över New York.

En del av den majestätiska känslan är förstås Yus förtjänst, men Millar gör sitt jobb bra han med. Och för en gångs skull lyckas han hålla sig (nästan helt) borta från de onödiga excesser i våld som han annars brukar gödsla friskt med. Superior är snudd på barntillåten, och de sju numren är ett bra exempel på hur man kan skriva en avslutad superhjälteserie utan att det känns fånigt eller juvenilt.

OK, två serier med mestadels beröm, så hur var det nu med min missbelåtenhet?

The Unwritten. Fables. Sandman. Allt möjligt av Moore (som Lost Girls & Promethea & League of Extraordinary Gentlemen). Allt möjligt av Morrison (som Joe the Barbarian). En hel del mer från Vertigo. Alla serier där referenser till annan litteratur/sagor/berättelser är centralt för serien. Och jag tycker att nu kan det kanske räcka ett tag. Det börjar kännas som att det är mer originellt att bara berätta en egenhändigt påhittad historia än en som drar in all litteratur som funnits innan (och det är en orsak till att jag gillade Northlanders som jag nyss skrev om).

Ett The Unwritten-omslag; hur många gånger har vi sett fejkade gamla serier insprängda i nya nu?

Vertigo är den stora skurken här, med Moore och Gaiman som ansvariga för förkärleken till att visa upp hur beläst man är. Det är inte nödvändigtvis dåligt, men när flera av Vertigos nuvarande stora titlar pysslar med samma sak blir det tröttsamt. The Unwritten hade varit mycket bättre om t ex Fables inte funnits; det kanske låter orättvist men är likafullt sant (för min del alltså; andra kan tycka något annat 😉 ). Förutom Vertigo är det Moore som jobbar hårt på att bli rankad som mest tröttsamma refereraren, men det har han å andra sidan hållit på länge med nu. Sluta gärna!

Vad gäller Superior är det en annan typ av navelskåderi som jag irriterar mig på, nämligen det faktum att det tydligen är helt omöjligt att göra en ny superhjälteserie utan att för elftielfte gången återanvända Stålmannens historia & karaktär. Det spelar ingen roll om man är ute efter att göra en rättframt berättad klassisk superhjälteserie som Kirkmans Invincible, en rå revisionistisk superhjälteserie som Straczynskis Supreme Power, en kriminal-superhjälteserie som Bendis Powers, eller en vulgo-komedi som Ennis & Conners The Pro; nog tusan ska man ha med en karaktär som är en karbonkopia på Stålis, med samma krafter, samma bakgrund, och samma pojkscoutpersonlighet.

Har vi sett det förut? Ja, vi har sett det förut!

Visst förstår jag att det låter lockande att göra sin egen version av honom, men tänk vad skönt det vore att läsa en superhjälteserie där en Stålmannen-version (eller för den delen Läderlappen som också dyker upp alltför ofta) helt saknades? Det känns uppriktigt sagt lite slött: Ta med en version av honom och du behöver som författare inte lägga ner någon ansträngning på att skildra honom som person; vi vet alla hur Stålmannen är.

Så det blir en repris på min önskan härovan: Kom på något eget och sluta med att återanvända Stålmannen. Snälla?

»

  1. Aha, du tyckte Unwritten var bra, då missförstod jag dig när vi pratade. Jag älskar älskar om Carey’s X-Men men tycker Felix Castor är dålig men att Lucifer kommer lite närmare bra men att Unwritten inte var en hit hos mig.

    Men att du klagar på dessa stålisar!! Nej Simon! Stålis är ju både ikonisk och kanonisk! En av mina stora favoritserier är Secret Identity som du minns.
    Ja visst är det dåligt att dom heter typ Supreme och sån skit och inte vågar trotsa DCs copyright. Mitt intresse sjunker med typ 70% så fort jag ser att det är Apollo eller liknande plast-Stålis vi har att göra med.

    » Alla serier där referenser till annan litteratur/sagor/berättelser är centralt för serien.« Karen Berger (tror jag att det var) som en gång kallade Vertigo för »The House that Moore built«. Och visst Gaiman och Morisson har också bidragit till detta träsk. Det var åttiotal/nittiotal och Vertigo var, tror jag, viktiga att göra ett postmodernt förhållningssätt till berättelser till mainstream. Vårt samhälle behövde så desperat denna era efter det modernistiska debaklet och för min del så är Vertigo-style en epok jag gärna återbesöker. Men det måste ju vara bra också.

    Utan Alan Moore och Frank Miller, vars serier jag tycker är pinsamma idag (för dom var så typiska för när vi växte upp, antagligen, så som många sjuttiotalister har fått för sig att utsvängda byxor eller ishockeyfrisyr skulle vara något fult), skulle jag nog vara rätt så dum i huvet tror jag.
    Sagor om sagor som dessa våra modern-day شهرزاد-ekvivalenter styrde upp och hjälpte oss människor att förstå att ibland är texter värdefulla även utan komplett isomorfi med vår verklighet. Så Hitler, Dawkins och Fred Phelps kan dra. Large systems suck!

    Och ja, du har rätt i att nu när vi har börjat fatta grejen så är det skönt med mer rakt berättade historier som omväxling men denna ständiga medvetenhet om sagor och berättelser i sagorna och berättelserna tror jag blir svår att blunda bort.
    Kram det här blev långt.

    Gilla

  2. Och många trådar. Varför skriver jag alltid som en sån Time-Cube–idiot, jag kan inte få fram vad jag menar klokt.

    Gilla

  3. @Sandra: Jag visste väl att jag skulle skrivit om det postmoderna inslaget; jag funderade på om jag skulle beskriva Vertigo med den infallsvinkeln, och det borde jag nog gjort eftersom allt blir tydligare när du använder det. Och precis som du säger var det ju det som egentligen var Vertigo ett tag där, men nu har jag tydligen tröttnat på det en smula. För mycket, helt enkelt.

    Och med Stålis så borde de antingen använda originalet eller strunta helt i det. Om jag tänker mig t ex The Dark Knight Returns där man bytt ut L & S mot några kopior så skulle det inte vara samma sak, utan bara trist. Det spelar faktiskt stor roll!

    PS. Nu tycker jag kanske inte att Apollo är en av de värre kopiorna; han är trots allt ganska egen. Supreme däremot… DS.

    PPS. Time Cube var nytt för mig. Reaktion 1: Yowza!. 2. Du är ingen Time-Cube-idiot! DSDS.

    Gilla

  4. Rolig kritik. Jag visste inte att jag tyckte så men nu tycker jag också det 🙂

    Jag läste första samlingsvolymen av Unwritten och kände efter det att jag nog väntar lite. Den var stundom fängslande och snygg men det blev lite för mycket kort och tvärs för mig. På något sätt tänkte jag på Daytripper under hela läsningen och jag har ingen aning om var jag fick den kopplingen ifrån.

    Jag är svintrött på alternativa superhjältehistorier. Försökte mig på Irrideemable (stavning?) för att jag är så jävla förtjust i Mark Waids Daredevil men jag pallar inte med de där jävla stålmannenvarianterna.

    Gilla

  5. En minnesknep för ordet Irredeemable är ordet redeem som är i mitten

    Gilla

  6. När jag var liten kommer jag ihåg att jag tyckte det var cool när Stålmannen själv mötte någon som var som honom, dvs samma typ av superkrafter osv. Men då var det känslan av ”Wow, två stycken oövervinnerliga varelser, samtidigt!” som jag gillade (plus nyfikenheten hur Stålis skulle lyckas vinna den oundvikliga striden dem emellan). Stålmannenkopior i icke-Stålmannen-serier däremot…

    Gilla

  7. Ping: En rejält repetitiv recension: Astro City | Simon säger

  8. Ping: En rejält repetitiv recension: Astro City | Serienytt.se

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s