Darwyn Cooke fortsätter med sina bearbetningar av Donald Westlake/Richard Starks böcker om gangstern Parker. Efter The Hunter och The Outfit är det dags för The Score där Parker blir inblandad i en gigantisk rånkupp: Gruvstaden Copper Canyon ska rånas, och Parker är mannen som ska organisera det hela.
Det här är den hittills rakaste boken i Cookes serie, med en handling utan utvikningar: Planering, genomförande, efterbörd. Jag är fortfarande intresserad av originalböckerna men jag har inte kommit mig för med att läsa någon av dem ännu, medan jag är mer tveksam till Cookes insats. Det är ingenting nytt eftersom mina invändningar är desamma som jag redan nämnt i de tidigare recensionerna: Cooke kan teckna med en fantastisk snits i enstaka teckningar, men han är en osäker serieskapare som fortfarande inte vet hur man designar en seriesida med flyt. Jag kan inte komma över min känsla av att han tänker alldeles för mycket på hur varje enstaka ruta ska se ut utan att se den i sitt sammanhang.
Det myllrar av fel där Cooke mellan en ruta och en annan glömt bort/ignorerar hur föremålen var placerade i den tidigare rutan. Ibland är felen av den typen oförargliga men tyvärr är Cookes av det slag som får åtminstone mig att stanna upp i läsningen eftersom jag uppriktigt sagt tappar bort mig. Eller små irritationsmoment som detta:
Här läste åtminstone jag först repliken som börjar ”Please fuck off…” som om det var Parker som sa den (Parker är tredje personen från vänster i första rutan) eftersom det är till honom som pratbubblan pekar vilket gjorde mig tillfälligt förvirrad med tanke på att Parker omnämns i tredje person i repliken, och min läskoncentration bröts. Men om man tittar lite noggrannare så ser man att pratbubblan egentligen pekar på mannen längst till vänster i första rutan, men pga den suboptimala kompositionen syns han inte i ruta två. Det här är ett typiskt exempel där Cooke om han jobbat lite mer med sidan kunnat undvika problemet genom att arrangera personerna annorlunda, delat upp handlingen i rutor på ett annorlunda sätt, eller något annat. Med andra ord, läsbarheten drabbas på grund av ett slarvigt förarbete.
Men som ni märkt köper jag fortfarande Cookes Stark-böcker, min kritik till trots. Skälet är att jag gillar Starks historia, och att Cookes teckningar trots allt ser trevliga ut, även om de är mer av illustrationer än lyckade serieteckningar.
Simon säger 
Jag gillar Peeters; hans Sand Castle var riktigt bra och de andra av hans serier jag läst tidigare har jag också gillat(recension av förstnämnda finns här:https://smorkin.wordpress.com/2011/11/13/fransk-science-fiction-sand-castle/ ). Hans Pachyderme ligger överst på nattduksbordet och väntar!
Hannah Berrys har jag missat, ska beställa den. Simmonds finns inte en chans jag missar 🙂
Lovecraft-böckerna har jag tittat i. De ser fina ut men liksom du är jag inte så sugen på att läsa några serier-adaptioner av honom; hans texter passar rätt dåligt till det tycker jag.
SelfMadeHero går från klarhet till klarhet, så gott som allt de ger ut är intressant.:-)
Självklart läste jag din Scalped-artikel! (Förlåt, borde givetvis ha kommenterat…) Läser så klart allt du skriver… ;O) Bra text som gjorde serien rättvisa. Håller med dig på i stort sett alla plan i det fallet. (Var faktiskt lite orolig för att Scalped skulle vara För mörk och ”gritty” för din smak…)
Minns att jag bläddrade i …Anthropologist när jag var i England i somras. Men på något plan så lockade den mig inte, så jag ställde tillbaks den i hyllan. (Samma sak hände tyvärr också med When David Lost his Voice och Picure a Favela, som givetvis skulle kunna vara hur bra som helst om man bara gav dom en chans. Men det går inte att köpa allt… Däremot kunde jag inte motstå Best of Enemies, som kom med en signerad mini-litografi utan extra konstad i min nya favoritserieaffär väster om Staffars: Graphic Novels i Brighton (varför fanns inte den när jag bodde i Brighton för 15 år sedan!?).)
SelfmadeHero går från klarhet till klarhet, tycker jag. Har nu en varierad katalog med en hel del riktiga pärlor. Insåg att dom bland annat gett ut två böcker av Frederik Peeters. Har gått och varit nyfiken på honom ett tag nu, men inte riktigt gett mig i kast med hans serier. Minns inte: har du skrivit något om dom? Har beställt, men ännu inte läst, hans och Pierre Wazems Koma från Hummanoids. Tjock och fin samlingsvolym som ser Riktigt trevlig ut. (Förmodligen något helt i din smak…)
Läst deras Lovecraft-utgivning? Det mesta ser ganska trevligt ut att bläddra i, men på något sätt lockar Lovecraft inte mig längre. Och det ska Mycket till om serietolkningar av hans verk ska bli riktigt intressanta. Men vem vet, jag kanske får ett återfall en vacker dag.
Även betydligt större förlaget Jonathan Cape ger ut en hel del riktigt fina graphic novels. (Sök på ”Jonathan Cape Graphic Novels” på amazon.co.uk.) Har du t ex sett att Hannah Berry (Britten and Brulightly) har en ny bok ute: Adamtine. Och missa för guds skull inte Mrs Weber’s Omnibus (Posy Simmonds!!! Som vi gett en Urhund till i dagarna…) som släpps om några veckor!
Och nu har jag googlat de där två böckerna och beställt dem med; jag tog But I Really Wanted to be an Anthropologist också när jag ändå höll på 🙂
Såg du förresten att jag skrev om Scalped för ett tag sen? Fantastisk serie, som sagt!
Jag fick just hem en hög SelfMadeHero-böcker men jag har inte hunnit läsa dem ännu. Ingen av de du nämnde dock så det blir nog fler beställningar 🙂
Två nya SelfmadeHero-böcker du absolut inte får missa:
– A Chinese Life
– The Nao of Brown
Den ska jag absolut kolla in; det var ett tag sen jag kollade vad SelfMadeHero gett ut så de har nog fler böcker jag ska ha 🙂
Scalped: Vertigos överlägset bästa serie det senaste decenniet så jag håller med dig till 100%. Jag har precis läst klart den (sista numret kom alldeles nyss) så jag kommer definitivt skriva om den när som helst!
Det finns en ganska färsk europeisk serietolkning av en annan Westlake-bok som jag tycker är värd att kolla in:
http://www.amazon.co.uk/Crime-Classics-The-Hot-Rock/dp/1906838143/ref=sr_1_1?ie=UTF8&qid=1346613048&sr=8-1
Det här är ingenting med Parker i, utan med en annan figur, John Dortmunder. (I princip Parker, men med en aningens humoristisk touch.) Tecknad av Lax -känd från Epix, om jag inte minns fel. Lite åt Baru-hållet, men mer detaljerat.
Vet att din smak vanligtvis drar sig mer åt det fantastiska än åt det kriminellt realistiska, men jag vet också att du brukar vara mer än villig att även pröva på andra saker (precis som jag inbillar mig att jag själv fungerar…). Hur som helst tycker jag att det skulle vara intressant att få höra ditt omdöme om The Hot Rock, och särskilt vad du tycker om den i jämförelse med Cookes Parker. Och vill du inte införskaffa den så får du givetvis gärna låna mitt ex!
Vad gäller nya Parkern så känner jag väl lite som du. Cooke är innerst inne ingen särskilt intressant serieskapare. Han är mer manér än yrkesmässig skicklighet. Men trots det håller jag Parker-albumen för något av det mest underhållande på den amerikanksa mainstreamhimlen de senaste åren. Och The Score innebar ett stort lyft gentemot det senaste albumet, som i tycke var allt för svagt.
(Annars tycker jag nog att den bästa amerikanska ”crime”-serien de senaste åren är Scalped (Vertigo). Tog mig med rejäl överrasking dessutom, och sådant är alltid kul. Vågade inte ge mig på den förrän jag fått den varmt rekommenderad från minst tre diametralt olika håll. Du har aldrig skrivit om den, va:::?)