Adamtine

Postat den

Britten & Brülightly var en mycket bra, bitvis bisarr serie jag recenserade för några år sedan; en noir-deckare med en privatdetektiv och en tepåse som huvudrollskaraktärer. Det är också en serie som jag fortfarande då och då ser poppa upp bland söktermer som lett läsare till min blogg, betydligt oftare än de flesta äldre recensioner. Att det är så beror nog delvis på att titeln är så ovanlig att det inte blir några felträffar (om man söker på ”britten and brülightly” så är det garanterat den här boken man är intresserad av) och att det inte skrivits så mycket om den, men jag tror nog att det också beror på att det var en ovanligt suggestiv serie.

Nu, tre år senare, är det dags för Hannah Berrys nya serie, Adamtine, och baske mig om hon inte lyckats igen. Eller för att vara helt uppriktig: B&B var en utmärkt bok, men Adamtine är i mitt tycke ännu bättre.

Jag började läsa Adamtine en kväll i samband med sänggåendet. 96 sidor, inte alltför mycket text, så den borde passa lagom att läsa innan jag skulle sova. Men efter sisådär 30 sidor in märkte jag att det inte skulle fungera. Handlingen var alltför svårfångad för att förstås, småtrött som jag var; jag märkte att jag konstant bläddrade tillbaka för att försöka förstå vad som hände. Ergo, boken nedlagd och jag insomnad. Nästa försök var igår kväll; jag trodde att jag kanske bara varit för trött förra gången och att det skulle gå bättre nu. Men tji. Det räckte inte med att inte vara så trött, det krävdes en riktigt pigg hjärna, och därför blev det istället så att jag läste den i förmiddags.

Adamtine utspelas huvudsakligen på ett tåg sent på kvällen/natten, där de fåtaliga passagerarna märker att tåget av någon anledning stannat någonstans där mänsklig bebyggelse helt saknas. Inga ljus finns utanför, ingen personal syns till, och utanför tåget är det becksvart. Sammanvävt med tåget sprängs det in scener från annorstädes; passagerarna i sitt vardagliga liv, vid en annan tidpunkt. Varför scenerna visas framgår först inte, och det är inte förrän efter att jag hoppat tillbaka i boken (dvs medan jag fortfarande läser den), gått tillbaka och läst lite till, hoppat tillbaka igen, och även läst beskrivningen på baksidan (jag brukar inte göra det eftersom jag föredrar att ha så lite förutfattade meningar som möjligt) som jag börjar få ett hum om vad som pågår. Och det som pågår är en synnerligen lyckad spökhistoria med dragning åt krypande skräck.

Det var längesedan jag läste en serie som på ett lika suveränt sätt lyckas frammana ett obehag av den typ som riktigt bra skräckhistorier kan göra. Katastrofen känns ständigt närvarande, men Adamtine är inte typen av bok som plötsligt exploderar i en orgie av blod utan behåller istället sin stämning av det okända, det oförklarliga, som finns precis utom synhåll.

Att läsa Adamtine var för mig som att lägga ett pussel: Jag kan inte säga att jag fått dit alla bitar ännu men ramen är klar, det huvudsakliga motivet likaså, men stora delar av himlen är fortfarande kvar att lägga och det är någonting jag ser fram emot. Det är inte en svår bok i den bemärkelsen att den är jobbig att ta sig igenom, men jag skulle däremot säga att den kräver sin tid, och åtminstone för egen del krävde den också det redan nämnda hoppandet fram och tillbaka. I vanliga fall skulle jag säga att det var bevis på en halvdant framförd tanke men den här gången kändes det istället som en del av upplevelsen.

Adamtine får högsta betyg av mig. Ett tag irriterade jag mig på att jag tyckte det var svårt att hålla isär en del av personerna (något som jag både har lite svårt för i allmänhet och kan irritera mig mycket på i serier när det slarvas med), men när jag läst klart boken insåg jag att jag hade identifierat alla korrekt på en gång, och att det bara var mina frenetiska försök att för tidigt försöka förstå exakt vad som hände som gjorde att jag tänkte ”Men det här kanske är samma person som det här?”. Jag skulle ha litat på Berry för hon vet uppenbart precis vad hon gör 🙂

»

  1. Dagens hurra, något nytt av Hannah Berry. Hade missat att hon har en ny serie ute. Ser lovande ut. B&B var så konstigt bra, för vem vill inte ha en tepåse som sidekick? 🙂

    Gilla

  2. Jag instämmer: Hurra!

    Och jag hade faktiskt också missat den här som kom ut redan i somras. Det var en som tipsade mig i en kommentar här om den (inte säker på vem, kanske Håkan F.). Yay för läsare!

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s