When David Lost His Voice

Postat den

Det kommer verkligen ut mycket serier nuförtiden som täcker in alla möjliga ämnen. Ta till exempel When David Lost His Voice, Judith Vanistendaels bok om hur den äldre mannen David diagnosticeras med strupcancer och hur det påverkar honom själv och hans familj. Så ett sombert ämne, rätt långt från ”vanliga” serier? Men icke; serier som den här är inte längre unika. Bara för några månader sedan recenserade jag Michel Rabagliatis The Song of Roland med ett så gott som identiskt tema, och det finns fler förutom den som tar upp cancer och hur den påverkar oss. Det är förstås utmärkt med den bredd som nu finns i serieutbudet, men det gör också att det blir enklare att bedöma olika serier och hur bra de är; ett verk som saknar likheter med andra kan bli rätt svårbedömt ^_^

Dance by the Light of the Moon, den enda andra serie av Vanistendael jag läst, var en alldeles utmärkt skildring av Sophie och Abou och deras kamp för kärleken. When David Lost His Voice fortsätter i samma realistiska anda men den här gången är det såvitt jag vet utan självbiografiska inslag, och när det gäller det yttre jobbar Vanistendael den här gången i färg (vilket hon gör med den äran). Vad som också skiljer sig åt är tyvärr den känslomässiga inlevelsen. Hur mycket Vanistendael än försöker få det att bli gripande blir jag aldrig riktigt engagerad. När Davids familjemedlemmar bråkar med varandra känns det mer som meningslöst gnabb än reaktionerna från oroliga anhöriga, och när David får skäll för att han aldrig vill prata om sin sjukdom och sina känslor kommer det nästan som en blixt från en klar himmel eftersom ingenting jag som läsare sett har visat sådana problem; tvärtom har han varit väldigt emotionell och öppen med känslorna.

Mitt intryck serien igenom är att det hos Vanistendael funnits en mycket större och mer komplicerad historia att berätta, men att den inte getts plats i serien. Det finns alldeles för många sidospår som aldrig får någon betydelse, som Davids nyfödda dotterdotter Lousie. Därför blir det bara konstigt när David först skildras som en medkännande och deltagande förälder, för att senare attackeras för att han aldrig tar någon i sitt förtroende. Jag tror att meningen var att skildra en människa som har förtvivlat svårt att demonstrera sina känslor på ett öppet och sårbart sätt, men att hans handlingar ändå visar hans djupa kärlek till familjen. Men det är alltså vad jag tror att avsikten med WDLHV var, för resultatet är istället en misslyckad historia med människor som säger saker som för mig är smått absurda. Serien hade behövt vara mångdubbelt längre än sina nuvarande knappt 300 sidor för att kunna ge det djup och den bakgrundsskildring som krävts, eller så hade Vanistendael behövt koncentrera sitt berättande betydligt mer.

Sen är det intressant att konstatera hur olika serieskapare är bättre eller sämre på fiktion kontra självbiografiska skildringar. Vanistendael verkar vara bättre på det senare, åtminstone sett till det jag läst av henne, medan till exempel nyligen recenserade Raina Telgemeier istället fungerade bättre med fiktion. För en person ger de självbiografiska inslagen en välbehövlig emotionell vitamininjektion, för en annan distraherar de så att berättelsen blir otydligare.

WDLHV ser bra ut och är aldrig tråkig att läsa, men det bevisar bara en tes som jag haft länge: Serieformen är otroligt effektiv som medium även om innehållet inte är så bra, så länge som själv tecknandet håller hög kvalité. Jag har läst många serier som om de hade varit romaner jag aldrig skulle klarat att ta mig igenom, och WDLHV är ytterligare ett bra exempel på det. Men om man vill läsa någonting bättre med liknande innehåll ska man läsa The Song of Roland istället, utan tvekan!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s