The Sequential Art of Amanda Conner

Postat den

The Sequential Art of Amanda Conner cover

Jag har flera gånger nämnt hur mycket jag gillar Amanda Conners teckningar; så fort hon gör en serie så vill jag läsa den, oavsett vad den handlar om. Serier som Power Girl, Two-Step och The Pro skulle inte varit ens tillnärmelsevis lika bra med en annan tecknare, även om manusen förstås också spelar roll. Och jag är uppenbarligen inte ensam om att uppskatta henne, med tanke på att DC precis gav ut en bok med titeln The Sequential Art of Amanda Conner som samlar ihop diverse serier av henne som tidigare publicerats i tidningsform.

Det är en konstig bok; det finns serier om Stålflickan, Gröna Pilen, Svarta fågeln, Power Girl, Lois Lane, Mirakelkvinnan, Oracle med flera, med flera. De varierar i längd från 2 sidor till sisådär 80, och en del är avslutande medan andra slutar i en cliffhanger (där andra tecknare sedan fortsatte serien). Som den inledande, hämtad från tidningen Superman: Lois Lane #1; en tidig serie där Conner inte riktigt hittat sin rätta stil ännu. LL åker till Hudson Bay för att undersöka en forskningsstation, och väl där visar den sig föga överraskande hålla på med inte helt lagliga undersökningar. Diverse förvecklingar senare är stationens kriminella handlingar stoppade av LL (Stålis dyker upp i början men bara för ett romantiskt besök på hotellet; jobbet klarar LL av själv), men i slutet får vi se att det hela bara var en liten del av en större organisations slemma planer. Får jag som läsare veta hur det går? Icke, för det här numret var det enda som Conner tecknade.

Superman - Lois Lane Girlfrenzy

Tidigare instängda isbjörnar är inte längre instängda

Sen fortsätter det på samma sätt med ibland mer fullständiga historier, ibland med serier som mer känns som stickprov. Det enda som håller ihop det är Conners teckningar. Fast det är ju briljanta teckningar förstås!

Det som Conner gör så bra är att hon är så förbaskat rolig att läsa. Glimten i ögat finns där hela tiden, och till och med när den alltid lika tråkiga Geoff Johns står för manuset så finns det utmärkta sidor där Johns gravallvar ger efter lite. Men helt klart passar vissa manusförfattare bättre, som när hon jobbar tillsammans med sina trogna parhästar Justin Gray & Jimmy Palmiotti. Vad som är extra roligt i den här boken är dock att se hur andra författare lever upp när de får chansen, som Judd Winicks och Mark Waids bidrag här; jag får känslan av att de verkligen gottar sig i att de för en gångs skull får göra serier som bara behöver vara roliga, utan det förkvävande allvar som nästan alla superhjälteserier nuförtiden är drabbade av.

Birds of Prey 1

Svarta fågeln har en dålig dag på jobbet

Sen lider tyvärr även en del av de bättre serierna i boken av att det måste tryckas in lite ”klassisk” superhjälteaction också, som Winicks serie som är väldigt njutbar ända fram till slutet när det vankas allvar, gubevars, och den inbjudande och underbara atmosfären plötsligt förbyts till något helt annat.

Jag har svårt att peka exakt på vad det är hos Conner som gör att jag uppskattar hennes teckningar så mycket. De är egentligen inte särskilt spektakulära rent tekniskt sätt, men de har en fantastisk känsla av gott humör i sig (det är också det som gör att hon passar bäst i serier à la tidigare nämnda Two-Step som är en anything-goes-serie skriven av Warren Ellis, även han med liknande drag när han är som bäst).Amanda Conners favoritpose Sen är det alla småsaker, som de bihandlingar som utspelar sig i bakgrunden, Conners skicklighet i att kunna teckna alla möjliga slags ansiktsuttryck, eller för den delen något så enkelt som hennes sätt att teckna en deprimerad flygande superhjälte (en flyg-pose som förekommer i flera av hennes serier).

The Sequential Art of Amanda Conner är inte en bok man ska köpa för att se vad Amanda Conner är för en, därtill är den alldeles för splittrad. Hennes tolv nummer av Power Girl (samlade i två böcker), Two-Step eller The Pro är mycket bättre introduktioner till hennes serier. Men för en som mig, som redan har de samlingar som finns, var det en oväntad lycka att få så många av hennes mer okända serier samlade på ett enda ställe 🙂

»

  1. Just det, ja, hon gjorde Two-Step som jag tycker om. Bara för att bevisa att hon har gjort en bra, en dålig (The Pro) och en klart godkänd serie! Ett osäkert kort med andra ord.

    Gilla

  2. Är den klart godkända Power Girl?

    Gilla

  3. Ja. Jag menade av dom tre du räknade upp.

    Gilla

  4. Anade det men var inte säker. Och inte det minsta förvånad du gillar Two-Step mest av dem ^_^

    Gilla

  5. Ping: Mrs Weber’s Omnibus « Simon säger

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s