Mrs Weber’s Omnibus

Postat den

Mrs Weber's Omnibus cover

Varje gång jag läser någonting av Posy Simmonds slås jag av hennes särskilda kännetecken: Hon är väldigt brittisk; serierna känns som om de kommer från en helt annan tradition än andra serier jag läst; hon är fantastiskt skicklig både som tecknare och författare; jag har lite svårt att komma igång med att läsa men när jag väl fått upp farten är det ett rent nöje att fortsätta.

Allt det här hänger förstås ihop en smula, som att hennes seriers särart har att göra med att brittiska serier länge levde sitt eget liv relativt isolerade från omvärlden, och det är säkert det som också gör att det kan gå lite trögt i början innan jag kommer in i sättet att berätta. Man (dvs jag, och kanske ni) måste ge henne en chans och inte ge upp även om det känns ovant för hon är verkligen en mästerlig serieskapare.

Mrs Weber's Omnibus 4

En tidig sida

Mrs Weber’s Omnibus samlar ihop hennes serier från tidningen The Guardian, ursprungligen publicerade mellan 1977-1993. Det är helsidesserier med återkommande personer men utan övergripande handling; om jag ska jämföra med andra serier som den ibland påminner om så är det mer kontinuitet än Berglins serier men mindre än i Lynn Johnstons For Better or For Worse. Familjen Weber består av ett medelålders föräldrapar och deras sex barn. George och Wendy (föräldrarna) växte upp under 60-talet och är fortfarande trogna idealen även om vissa kompromisser varit nödvändiga; krockarna mellan dessa ideal och den krassa verkligheten är ett återkommande tema, och det är här jag kommer att tänka på Berglins vardagsiakttagelser när de till exempel försöker förstå hur de ska hantera sin äldsta dotter Belinda som är helt fokuserad på att gifta sig rikt och sen leva ett lyxigt hemmafruliv, eller när akademikern George som egentligen bara vill diskutera sina litterära teorier istället tvingas diskutera marknadsanpassning och bidragsansökningar med sina kollegor.

Allteftersom blir det mindre fokus på Webers och deras vänner. Serierna kan handla om vadsomhelst och vemsomhelst; ibland är det pastischer på klassisk engelsk litteratur förflyttad till nutidens vardag, ibland får vi följa den desillusionerade författaren J.D. Crouch när han tjurar över att ingen längre förstår hur konstnärligt högtstående hans romaner är, framförallt jämfört med de nya författare som säljer mycket bättre än han gör. Det är uppenbart att Simmonds gillar litterära referenser redan från början, men de sista åren av serierna handlar mestadels om det. Att hon senare skulle göra Gemma Bovery och Tamara Drewe är inte precis förvånande 🙂

En sen sida

En sen sida

Det är roligt och underhållande rakt igenom, med en viss svacka i mitten när det känns som om Simmonds inte längre är lika intresserad av att skildra familjen Webers öden och äventyr men ännu inte hunnit hitta sitt nya fokus på den litterära världen. Humorn är av det lugna och intelligenta slaget där Simmonds räknar med att läsaren kommer förstå till exempel de satiriska inslagen själv utan att det behöver skrivas på näsan. En del serier har åldrats men de flesta känns förvånansvärt aktuella med tanke på att de är några decennier gamla; uppenbarligen har kampen om vardagen och hur den sällan helt matchar det vi skulle önska inte någonting specifikt för Thatchers England 😉

En konstnärlig sida

En konstnärlig sida

Precis som boken jag skrev om i förra inlägget, The Sequential Art of Amanda Conner, är Mrs Weber’s Omnibus inte den bästa introduktionen till serieskaparen. Det kanske är lite oväntat eftersom en samling med korta serier brukar vara bra för sådant, men faktum är att MWO är alltför överväldigande: 500 kompakta sidor serier med rikligt med text kan få vem som helst att tveka att ge sig i kast med läsningen. Det skulle ha varit trevligt med åtminstone lite redaktionellt material, typ ett förord, för att ge nya läsare en chans att förstå vad det är för en bok. Ursprungligen publicerades det mesta (eventuellt allt; som sagt innehåller boken bara serier utan kommentarer) i tunnare samlingar som sedan länge är utgångna från förlaget och jag misstänker att en sån samling vore enklare att komma in i för de som inte läst någonting av Simmonds förut. Till dem rekommenderar jag antingen redan nämnda Gemma Bovery / Tamara Drewe (den senare finns ju också i en utmärkt svensk översättning) eller om man känner för kortare serier boken Literary Life som samlar ihop Guardian-serier från 2002-2004. För Simmonds bör man åtminstone prova på att läsa!

Avslutningsvis första sidan av True Love, en av flera kortare serier från boken där Simmonds mixar stilen från romantikserier med sin egen; de här serierna är nog mina favoriter i boken:

Mrs Weber's Omnibus 3

En romantisk sida

»

  1. Om den kommer att komma på svenska så vill jag vänta med att läsa den men om den inte kommer att komma på svenska så vill jag genast läsa den. Vad heter ett sådant dilemma?

    Gilla

  2. Det heter ”Chimär”; jag kan slå vad om nästan varsomhelst att den hör aldrig kommer översättas. Ergo, jag har bokat den för utlåning till dig nästa gång vi ses 🙂

    Gilla

  3. Ett sådant vad går ju inte att utmäta eftersom det inte är falsifierbart svjks!
    Tack Simon

    Gilla

  4. Precis, så jag kan bara förlora vadet, aldrig vinna! Synd om mig!

    Gilla

  5. Ping: You’re All Just Jealous of My Jetpack | Simon säger

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s