Franken Fran

Postat den

Fran Madaraki, huvudpersonen i Katsuhisa Kigitsus serie Franken Fran, kan enklast beskrivas som en absolut psykotiskt naiv och välmenande version av Tezukas Black Jack. Fran är en Frankenstein-varelse skapad av dr Madaraki som tar hand om Madarakis hem när han är bortrest (medan mangan utspelar sig kommer han aldrig hem). Hon kan åstadkomma vadsomhelst när hon har tillgång till sin operationssal och hon använder gärna sina kunskaper, både för ren forskning av det mer bisarra slaget eller för att hjälpa de stackare som söker upp henne när de är desperata. Stackare, för även om hon kan lösa alla problem där en operationskniv behövs så är hon också övertygad om att alla problem oavsett vad de är går att lösa på just det sättet…

Franken Fran - Arbete

Klasskamrater med komplex? Går finfint att lösa med en operation eller två. Nöjespark som behöver bättre maskoter för att locka besökare? Det är bara att mixa och matcha olika delar så får man utmärkta maskoter som ser helt naturtrogna ut och är helt självgående. En galen ”syster” (dvs en annan av dr Madarakis konstruktioner) som älskar våld? Släpp ner henne på en öde ö, gör så att en stackars poliskommissarie kan föröka sig genom delning, och släpp sedan ner densamma på samma ö så att systern kan roa sig av hjärtats lust med att döda den outsinliga tillgången på offer.

Franken Fran - Skola

Frans klasskamrater, efter att hon hjälpt dem att uppfylla sina drömmar (klicka för större version)

Jag kan inte precis påstå att Franken Fran är en fantastisk serie; den är alldeles för varierande i kvalité för det. Men jag hade bitvis väldigt trevligt när jag läste den, med Kigitsus mycket svarta humor som den största behållningen. Teckningarna gör det de ska, i deeras typiska manga-skräckstil som den här gången används på ett mindre skrämmande sätt, gruvligheterna som utspelas till trots (Franken Fran är här och där väldigt guckig!). Frans obotliga optimism och förnöjsamhet med sina insatser vad resultatet än blir är rejält underhållande och de återkommande bifigurerna gör också sitt till; själv blev jag mycket förtjust i redan nämnda kommissarien Rumiko Kuhou och hennes olycksaliga öde (hon är med i flera episoder, alltid med förödande resultat för hennes del efter att Fran har gjort sitt). Så en  trevlig underhållning av det svartsyntare slaget!

Till sist, en liten episod av det oblodigare slaget men som ändå alldeles utmärkt demonstrerar Kigitsus typ av av humor. Frans galna syster Gavrill (här inte längre strandsatt på en öde ö) har av olika anledningar sett sig tvungen att temporärt jobba som lärare, men några elever är skeptiska mot henne och bestämmer sig därför för att överfalla henne. Det går inte så bra eftersom hon är en mördarmaskin, men hon har lovat att inte döda någon och ger därför attackerarna och andra elever några råd istället…:

Franken Fran - Råd 1

Franken Fran - Råd 2

Franken Fran - Råd 3

Franken Fran - Råd 4

Franken Fran - Råd 5

Ett svar »

  1. Ping: Årskrönika 2015: Blogg-statistik | Simon säger

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s