En utlovad sågning: Irredeemable

Postat den

Irredeemable 1 cover

Jag undrar hur det känns att skriva ett förord till en serie, fyllt av beröm, för att sen bevittna hur senare nummer gör att allt det man skrev undermineras?

Skälet till min fundering är Mark Waids superhjälteserie Irredeemable (teckningar av huvudsakligen Peter Krause och Diego Barretto; eftersom resten av inlägget bara kommer röra manus kan jag helt kort säga att deras teckningar är adekvata, utan att vare sig irritera eller muntra upp), och Grant Morrisons text om serien som finns i nummer 1. Morrison nämner hur frustrerande det kan vara att det första intrycket man ger aldrig går att ändra. Som exempel nämner han hur han själv alltid ses som den där underliga engelsmannen med manus fulla av fria associationer, trots att han det senaste decenniet fokuserat på raka superhjälteserier. Jag förstår hans frustration för egen del eftersom han har visat med serier som X-Men och JLA att han är väl så skicklig som någon annan när det gäller just det.

Hans andra exempel är givetvis Mark Waid:

For some reason, towards the end of the last decade, Mark Waid was saddled with an inexplicable reputation as the Sterling Sentinel of Silver Age Nostalgia comics.

Det finns mera, men kontentan av det hela är att Waid alls inte är en ”…owlish archivist, alphabetically arranging the 4-color debris of his youth.”.

Varpå följer 37 nummer av en tidning som bevisar bortom allt tvivel att det är precis vad Waid håller på med. Suck!

Spoilers kommer det finnas gott om, så den som är sugen på att läsa Irredeemable utan att få avsläjet för sig vad som händer bör sluta läsa nu, och vänta på nästa inlägg om någon/några dagar istället. 😉

Huvudpersonen i Irredeemable är The Plutonian (hädanefter TP), en superhjälte à la Stålmannen som en dag bryter ihop eftersom ingen älskar honom trots allt han gjort för världen, och därför istället börjar döda de han känner för, först sin hemstad, sen sina superhjälte-kollegor. Titeln utlovar ett moraliskt ödesdrama: Är han räddningslöst förlorad, eller finns det något sätt för honom att gottgöra all död han förorsakat?

Här och där, framförallt i de första numren (som var de som Morrison kunnat läsa när han skrev sin text), finns antydningen till någonting intressant. TP har kanske en poäng att  otacksamheten som visats honom inte är lätt att hantera, speciellt inte när hans superkrafter gör att han hör allt som alla säger om honom, oupphörligen, dagarna i ända. För att inte tala om hans trauman från barndomen när alla fosterfamiljer gett upp försöken att ta hand om honom efter diverse olyckor förorsakade av hans problem att kontrollera sin styrka.

Irredeemable - Problem

Hans kollega Qubits envisa tro på att det alltid är fel att döda skulle också kunna blivit intressant läsning, som när Qubit har chansen att en gång för alla stoppa TP men vägrar. Men dylika filosofiska spörsmål kräver att det är någon som har någonting intressant att säga, och tyvärr är inte Mark Waid den mannen; därtill är han alltför fast rotad i klassiska superhjältetradition.

Jag skulle kunna lista problem med serien i timmar men jag tänker nöja mig med några axplock:

  • Waid kan inte hålla sig från Stålmannen vilket gör att jag hela tiden rycks ur serien eftersom jag kommer att tänka på likheterna. Flickvän (reporter i mediebranschen), krafter, ursprung, signalapparater till vänner, moral (innan han kraschar, alltså); allt känns som oerhört trötta variationer på ett uttjatat tema.
  • Varje gång ett eventuellt intressant dilemma nalkas smiter Waid undan problemet. Som i det nämnda fallet när det dyker upp ett tillfälle att döda TP och Qubit måste bestämma sig: Ska han döda en människa, här och nu, för att potentiellt rädda miljarder senare? Men dilemmat är falskt eftersom Qubit vet att om han låter TP dö kommer istället demonen som TP för tillfället slåss med överleva, och demonen kommer omedelbart döda alla människor om det händer. Därför är det ett lätt val att istället låta demonen dö -> Waid slipper sätta sig in i ett svårt problem. Jag kan också påpeka att när en annan superhjälte senare ställs inför ett liknande dilemma (Jorden vs en oräknelig mängd andra planeter) väljer Waid att helt ignorera svårigheterna; ingen i serien reagerar det minsta på att den ”goda” superhjälten valt att offra de andra planeterna…
  • Serien är inte internt konsekvent. Exempelvis nämns vid ett tillfälle att TP inte kan ha sex med kvinnor eftersom han är rädd för att han ska skada dem. Det här behövs för att plotten kräver ett vapen som kan skada en osårbar man (ett magiskt stearinljus gör honom sårbar så länge det brinner). Sedan visar det sig att han haft en flickvän länge men i det läget är det ointressant för plotten hur sex hanterats -> Waid ignorerar det hela. Med andra ord, Waid fuskar ofta genom att allteftersom handlingen så kräver lägga till/dra ifrån detaljer. Andra exempel är när mer eller mindre alla plötsligt är helt säkra på att The Survivor, en superhjälte som visar sig vara TPs like i styrka, är ett mycket större hot mot mänskligheten och att det därför är viktigare att stoppa honom. Varför? Inte vet jag, med tanke på att vi dittills fått se TP i grunden förstöra några mångmiljonstäder med hela deras befolkning, medan TS som jämförelse bara visat tendenser till att gilla sina nya krafter (han var svagare innan) och ha en tendens att vilja bestämma. Men plotten kräver att TP ignoreras ett tag -> Waid fuskar igen.
  • Irredeemable är proppfull med klichéer som vi sett i alla andra ”realistiska” superhjälteserier de senaste decennierna. Som problemet att ha sex, den genomcyniska befolkningen som alltid tror Stålmannen-kopian om det värsta oavsett att de alltid varit goda, och så vidare. Waid tror kanske att han gör någonting nytt och spännande här, men det han åstadkommit är bara ytterligare en ””Jag ska minsann göra Stålmannen på ett realistiskt sätt!” som vi sett så många av redan. Waid är precis det Morrison säger att han inte är, dvs ett mycket traditionellt superhjältefan som nu som vuxen tycker att det är otroligt spännande och våghalsigt att visa Stålmannen när han *brrr* HAR SEX! eller *brrr* BLIR ARG!.
  • Nämnde jag hur uttråkad jag är av att läsa om Stålmannen i en obetydligt maskerad version? Den ursprungliga Stålmannen började som alla vet som en betydligt svagare version av det han senare blev. Allteftersom han utvecklades till att bli i princip allsmäktig insåg manusförfattarna att det är lite knepigt att hitta på spännande historier där huvudpersonen kan klara av precis vad som helst, varpå kryptonit och svaghet för magi lades till. Senare struntade man helt i det och det dök upp mängder av andra varelser som var lika starka som Stålmannen -> ursprungskonceptet försvann. Waid går precis samma sak här: TP är i början av serien omöjlig att stoppa i sitt raseri, och allt världen kan göra är att hoppas att han inte ska döda just dem. Men ganska snart visar det sig att det scenariot kan man inte hålla på med alltför länge (några nummer bara, sen är alla döda), så givetvis dyker redan nämnda The Survivor upp, och efter honom kommer andra varelser som är minst lika starka de med. Så TPs galenskap är inte längre temat för serien som istället blir en mycket traditionell superhjälteserie med slagsmål, tuffa poser & dialoger, och så vidare.
  • Men det kanske värsta av allt är ändå slutet. Waid har fram tills dess som sagt skrivit en till revisionistisk superhjälteserie ungefär som alla andra i genren (typ Supreme Power), varken bättre eller sämre (min trötthet när jag läste den beror mestadels på att jag har läst precis samma serie så många gånger förut, inte på att den är exceptionellt dålig). Men de sista sidorna är så oändligt usla och klichéartade att jag nästan skulle ta det som ett skämt, om jag inte av bitter erfarenhet visste precis hur mycket humor Waid har i sina serier. För att förklara läget så har TP som sin sista handling offrat livet för att rädda världen, och därmed till viss del gottgjort sina synder. Qubit har sett hur TPs livsessens splittrats i delar och spritts ut i universum, och högt önskat sig att nästa gång ska bli bättre; de sista fyra sidorna av serien följer här:

Irredeemable 1-4

Irredeemable 2-4

Irredeemable 3-4

Irredeemable 4-4

 

I och med den avslutningen avslutar jag också den här recensionen med  att trots allt välja att tolka Irredeemable som ett skämt (trots Waids normala brist på dylikt) men att det är titeln som är skämtet: Waid är oförbätterlig, för vad han än skriver kommer det ändå till syvende og sist handla om ytterligare en omläsning av hans barndoms serier.

 

»

  1. Det jag älskar med Waids run på Våghalsen är just det att det flirtar med silver age och 4-color (men samtidigt är nyskapande, mer precist, mer elegant).

    Vet inte om du läst Birthright, en Waid-serie jag inte alls tycker om, den går ju ifrån Stålis på många sätt (ironiskt nog med tanke på vad det skulle vara).

    (Inte för att bygga upp en superhype—egentligen var det bara dom första få numren som var bra… men jag har inte läst i kapp.)

    Sedan visar det sig att han haft en flickvän länge men i det läget är det ointressant för plotten hur sex hanterats

    Dom har väl inte haft den sortens sex, helt enkelt. Det är väl inte så orealistiskt.

    Jag tycker inte genren är hopplös—jag älskar ju Secret Identity av Busiek et al, och så såklart Elliot S! Maggins #400—men det finns mycket skräp. Astro City, Supreme, The Boys, The Pro… orkar inte…
    Är det roligt att missförstå Stålis?

    Gilla

  2. ser nu att birthright & superhype styckena borde byta plats

    Gilla

  3. Ping: Bull’s Balls! / Like Rabbits / Roy & Al | Serienytt.se

  4. Ping: Bull’s Balls! / Like Rabbits / Roy & Al « Simon säger

  5. Ping: JLA: Tower of Babel | Simon säger

  6. Ping: En rejält repetitiv recension: Astro City | Simon säger

  7. Ping: En rejält repetitiv recension: Astro City | Serienytt.se

  8. Ping: Igår, idag och imorgon blir aldrig mer som förr | Simon säger

  9. Ping: Igår, idag och imorgon blir aldrig mer som förr | Serienytt.se

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s