The Heart of Thomas

Postat den

The Heart of Thomas cover

The Heart of Thomas är för att fatta mig kort en fruktansvärt bra shojo-serie som återigen visar att Moto Hagio är en av de allra intressantaste japanska serieskaparna. Jag gillade A Drunken Dream, hennes samling med kortare serier, som kom ut för några år sedan men THoT är ännu bättre. Och liksom de bästa serierna i DD är det också en tidig Hagio-serie; jag skulle hemskt gärna läsa några längre nyare serier också. För den delen borde jag också läsa om A, A’ som jag inte läst sen den kom ut för många år sedan, men jag kommer ihåg att jag tyckte mycket bra om den 🙂

Hursomhelst, THoT är enligt Matt Thorns intressanta efterord en av de viktigaste serierna som höjde shojo-seriernas status i början på 70-talet, tillsammans med bland andra The Rose of Versailles som jag nyligen också läste. Men man ska inte luras att tro att THoT värde huvudsakligen är historiskt för till skillnad från TRoV är det här en bok som inte känns det minsta gammalmodig.

Boken inleds med ett självmord: Den unge Thomas Werner hoppar från en järnvägsbro efter att hans kärleksförklaringar till en av de andra eleverna på internatskolan han går på har avfärdats. Föremålet för hans kärleken, den något äldre pojken Juli, verkar till allas bestörtning inte bry sig om tragedin, men när en ny elev vars utseende starkt påminner om Thomas anländer börjar Julis fasad krackelera.

The Heart of Thomas 2

Jag är själv förvånad över hur mycket jag tyckte om THoT. Kärleksdramor med stora känslor är inte riktigt vad jag brukar uppskatta, men Hagio är förunderligt balanserad i sin serie. Trots att känslorna är så starka hålls de innestängda i en mycket kontrollerad berättelse, ett kammardrama där huvudpersonerna alla är unga pojkar/män som ännu inte har så stor livserfarenhet men likafullt drabbas av kärlek, ångest och bitterhet.

Och även om känslorna är större än världen är Hagios manus subtilt. Små antydningar om händelser som inträffat innan serien börjar som är exakt lagom tydliga, och aldrig ett ord för mycket yttras. Jag är full av beundran för blandningen där innehållet och presentationen är så olika men där läsningen likafullt känns så lätt och självklar. Där många serier med liknande teman kan kännas platta finns det här alltid mer att hämta, med ett djup som kanske inte är omedelbart uppenbart om man bara ser någon enstaka sida som de jag scannat in här; ett allvar som gör att jag var fängslad under hela läsningen (boken är relativt kort för att vara en manga, bara drygt 500 sidor, men de är välmatade).

Jag ska inte skriva så mycket mer eftersom The Heart of Thomas är en serie som bör upplevas snarare än beskrivas; om jag ska försöka göra den rättvisa skulle jag behöva skriva ett alldeles för långt inlägg. Att det är pojkar som älskar pojkar känns egentligen som en bisak även om det var en ovanlighet när den kom ut (och jag kan inte säga om det handlar om Eros eller Agape; mer Agape tyckte jag, ungefär som Jane Eyre och Helen Burns förhållande, kyssar till trots) för det här är en bok om synd, skuld och vänskap, men framförallt om kärlek.

The Heart of Thomas 1

Ett svar »

  1. Ping: Årskrönika 2013: Serierna | Simon säger

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s