Peanut

Postat den

Peanut cover

Inte Snobben/Peanuts alltså, utan istället Ayun Halliday (manus) och Paul Hoppes (teckningar) serie för ungdomar. Både Halliday och Hoppe var nya bekantskaper för mig och jag är glad över att ha gjort deras bekantskap 🙂

Sadie är ny i skolan och har kommit på en briljant idé för att få lite uppmärksamhet och därmed (förhoppningsvis) vänner: Hon ska säga till alla att hon är svårt allergisk mot jordnötter; så svårt att hon kan dö om hon kommer i kontakt med dem. Och planen fungerar faktiskt, med en lärare som noterar henne, en sjuksköterska som ojar sig, och nya vänner får hon också. Men hon har inte riktigt tänkt igenom det hela för det kan ju bli lite knepigt om alla ens vänner är övertygade om att jordnötter = instant death, medan ens mamma inte har en aning om det hela när hon lagar middag, gör luncher, med mera…

Peanut 1

Först som sist är Peanut (jag märker att jag har svårt att skriva Peanut utan att lägga till ett litet s på slutet; Schulz serie sitter tydligen ändå ut i fingerspetsarna på mig!) inte en komedi även om det kan låta så på beskrivningen. Visst är den rolig men mest är den småsorglig, med en huvudrollsinnehavare som är osäker och saknar självförtroende att möta nya människor utan en fasad att gömma sig bakom. Sadie skulle inte behöva treva sig fram i sina försök att hitta rätt i tillvaron eftersom hon duger som hon är, men i typisk tonårsboksstil har hon inte själv insett det ännu. De andra människorna i berättelsen är mer kulisser som gör det de ska där den enda som har lite egen personlighet är Zoo, en pojke med en del udda idéer han med.

Det är lustigt men nu när jag skriver om Peanut märker jag att jag drar åt det mer kritiska hållet, trots att jag inte alls kände mig kritisk när jag läste den. Peanut 2Jag vet faktiskt inte om det är för att jag inte kan beskriva varför jag gillade den eller om det är för att den kanske har en del brister ändå. Hoppes teckningar är väldigt trevliga i en charmig stil där alla personer har tydliga egna ansikten och karaktär, medan Hallidays manus har bra rytm och spänning; även om det är självklart att Sadie kommer avslöjas är det ändå fängslande att se hur det kommer gå.

Men, för det finns ett men, Peanut känns ändå väldigt mycket som just en tonårsbok, dvs en bok som är skriven med en mycket tydlig målgrupp. Jag kom att tänka på Telgemeiers Drama som jag läste förra året och tyckte mycket om och som har en hel del likheter med Peanut. Drama har yngre människor i huvudrollen och en mindre djup handling, men åtminstone jag tänkte aldrig på den som skriven speciellt för tonåringar; det var helt enkelt en mycket bra serie med tonåringar i huvudrollen och gjord på ett sånt sätt att alla åldrar kan få ut någonting av den. Peanut däremot känns mer lite begränsad, konstigt nog, sitt mer allmänna tema till trots.

Jag har svårt att exakt förklara varför jag får den här känslan såhär i efterhand, men jag har den likafullt: Peanut är en (bra och läsvärd!) bok som en skola skulle kunna få för sig att sätta upp på den obligatoriska läslistan, medan Drama är en (bra och läsvärd!) bok som eleverna kommer leta upp själva och läsa hemma i soffan 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s