Blänkare 3: Kingyo Used Books

Postat den

Kingyo Used Books 1 cover

Kingyo Used Books är en trevlig manga men det är också en som känns som om det är lite för dyr att köpa; priset per volym i Japan ligger på sisådär 45 kronor och det är den värd men $13 är i mastigaste laget. Det märkte jag när jag köpt och läst de två första volymerna så därför blev det inga fler för mig förrän jag för någon månad sen såg att 3-4 fanns med på SF-bokhandelns rea för 39:- styck. Mycket rimligare!

Kingyo Used Books, skriven och tecknad av Seimu Yoshizaki, är på ytan en enkel serie som handlar om en butik för begagnade serier och de personer som jobbar och handlar där. Som ett exempel kan vi ta episoden Same Time Tomorrow där fyra män träffas varje dag vid vargburen på det lokala zoot den lokala djurparken (SAOL: ”zoo” är oböjligt) där de bland annat diskuterar livet i stort, och olika manga de läst (huvudsakligen Sanpei Shiratos, mest känd för Kamui). En natt när djurparken har extraöppet utbryter ett åskväder och i blixtarnas sken får de äntligen syn på vargen; dittills har de aldrig sett den eftersom den är ett nattdjur. Förutom en av dem som inte ser någonting… Dagen efter ger han sig av till Kingyo för att se om det finns några manga om just vargar, för att se om han kan få någon förståelse varför just han inte såg den, varpå han blir föreslagen Seton Dobutsuki av just Shirato. Han ger sig därifrån med serien i hand och med en fast övertygelse att om ödet så vill kommer han också få se vargen en dag.

Kingyo Used Books - Waiting

Snällt, humant, och med en fast tro på litteraturens välsignelse fortsätter Kingyo Used Books på ungefär samma sätt. ”Onda” människor saknas helt; de som först kan verka kantiga och svåra att ha att göra med visar sig alla ha en bättre sida, bara man gräver lite. Aningens menlöst, javisst, men mycket trivsamt, och lika trivsamma och enkla är Yoshizakis teckningar.

Och sen finns också historiekunskaperna. Varje kapitel föräras ett separat efterord där någon av serierna som nämnts i kapitlet sätts in i sitt historiska sammanhang. Det blandas hej vilt mellan gamla smala klassiker och helt nya breda serier, och till och med Blueberry avhandlas i ett av dem (kapitlet ifråga handlar också mycket riktigt helt om en mangaläsares första möte med franska serier i form av Blueberry). Och som den serieläsare jag är tycker jag det är kul att läsa om serier jag inte känner till, även om det är frustrerande att inte kunna få tag på en del av dem :-/

Så en småputtrig serie som jag gärna läst mer av (till en rimlig penning), men så vitt jag förstår har Viz lagt ner SigIkki och därmed de flesta av serierna som publicerades under det namnet, så det lär inte bli fler översatta volymer än de fyra jag har. Så kan det gå.

»

  1. Billigare? Men också en helt annan typ av bokproduktion/bindning med konstiga dust covers.

    Gilla

  2. Men ofta har de japanska böckerna bättre papper och tryck, det lägre priset till trots.

    Gilla

  3. är dom mindre då? dom känns tunnare iaf?
    försöker lösa mysteriet

    Gilla

  4. Finns ju massa olika varianter men jupp, ofta mindre än den engelska Kingyo-utgåvan. Plus tunnare (men bättre) papper, skulle jag säga.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s