The Walking Dead 73-96

Postat den

The Walking Dead Omnibus 4 cover

Jag har plöjt lite mer zombie-serier igen; den här gången i form av den senaste stora inbundna utgåvan av The Walking Dead på engelska som innehåller nummer 73-96 av tidningen. Spoilers? Javisst!

Efter den förra boken (nummer 49-72) som kändes lite som en mellanbok där handlingen inte gick framåt utan var mer episodisk är det nu dags för en längre historia igen: Rick + son + vänner hittar ett litet samhälle som för en gångs skull fungerar. Det finns inga egentliga mörka hemligheter, och det ena riktiga problemet är alla zombier som finns runtomkring 😉

Så det nya här är att Rick för första gången börjar fundera på hur ett liv efter katastrofen ska kunna byggas upp. Hittills har det bara varit en fråga om att överleva från den ena stunden till den andra men nu ser han för första gången glimten av ett hopp: Det är kanske möjligt att långsamt arbeta sig tillbaka mot ett drägligare liv, även om det kommer bli svårt.

The Walking Dead 96 - Speech

(Klicka för större version av Ricks optimism)

Jag blev ärligt talat överraskad av serien den här gången. Jag har vant mig vid att The Walking Dead lyckats överträffa sig själv gång på gång i att nästan frossa i hur illa allt kan gå för vår huvudperson så att se honom smått optimistisk, på riktigt (när han varit det förut har det mer känts som att han försökt övertala sig själv att det kommer gå bra än att han genuint trott på det), var nästan lite oroväckande!

Sen är jag inte alls säker på att trenden kommer fortsätta. Kommer det att bli mer av Triffiderna-känslan, dvs där fokus ligger på hur man gör sig ett OK liv i en värld där det numera finns ett nytt hot men som ändå är ”vår” värld, eller kommer det att gå fullständigt åt pepparn? Om jag måste gissa skulle jag nog trots allt tro på det senare eftersom Kirkman verkar svag för det, men om det blir så kommer jag antagligen inte bli riktigt lika deprimerad (på ett bra sätt, dvs deprimerad för att jag läst någonting intressant men deprimerande): När Rick i den här boken upptäcker att det finns flera små samhällen som organiserat sig och har det någorlunda bra, zombier till trots, betyder det för mig att den obehagliga känslan att världen oåterkalleligen gått under har försvunnit. Något av samhällen borde rimligt sett klara sig, av rent statistiska skäl, så förr eller senare kommer världen ha ordnat upp sig igen.

Om det inte dyker upp någonting nytt förstås, som återigen kastar ner världen i ruiner. Och det kan jag nog föreställa mig att Kirkman skulle kunna tycka om att orkestrera 😉

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s