To My Eyes

Postat den

Senaste Lou! har precis kommit på svenska och jag har läst den, men eftersom jag behöver lite tid för att reda ut för mig själv vad jag tycker om den (den är för att uttrycka sig milt väldigt annorlunda jämfört med de tidigare!) så tänkte jag skriva några ord om en annan serie så länge: Bastien Vivès To My Eyes.

To My Eyes cover

To My Eyes är någonting så ovanligt som en första person-serie, dvs varenda teckning i albumet är ritad som om läsaren ser ut genom tecknarens ögon. Dessutom får vi aldrig läsa seriens berättarjags repliker utan bara vad de han (jag skriver han eftersom författaren är en man och det finns en del i serien som tyder på att berättarjaget  är just det) pratar med säger. Visst finns det kortare exempel på liknande serier men jag tror att det här är den första längre serien av det här slaget jag läst.

Berättartekniken gör att känslan när jag läser TME är väldigt annorlunda; faktiskt så pass annorlunda att jag inte är säker på om det är bra eller dåligt. Det som är bra är att det verkligen känns som om jag kryper in under skinnet på mannen ifråga, och att det är roligt med ovanliga idéer om hur man gör serier.

To My Eyes - Bibliotek

Det som är mindre bra är att det blir smått klaustrofobiskt eftersom det verkligen känns som om jag sitter i någon annans huvud och tittar ut, och att framförallt skildringen av seriens egentliga huvudperson, kvinnan som berättaren inleder en vänskap med och mer därtill och som finns med i princip varenda bild, mest av allt känns som om jag plötsligt förvandlats till en voyeur.

Den sista invändningen är nog den allvarligaste för min del; jag kan inte påminna mig att jag någonsin läst en serie där jag lika starkt får intrycket att jag spionerar obemärkt på en ovetande person på ett ojuste sätt. En besynnerlig känsla kanske, att få dåligt samvete gentemot en fiktiv person, men likafullt har jag den. Sen kan det nog också spela in att jag har lite svårt för den klichéartade vurmen för vackra sensuella kvinnor som alltför många franska kulturarbetande män har (som i exempelvis ungefär alla franska romantiska/sensuella/erotiska filmer) så när TME får mig att associera till dem är det inte en bra association, för min del 😉

To My Eyes - Dans

Men sen är det förstås också teckningar i serien, och de är utsökta. Svindlande nära klichéerna de med kan jag inte låta bli att njuta av dem; de är utan tvekan det stora pluset med den här serien och gör den högst rekommendabel bara därför. Och ett till plus får Vivès för att när till slut den oundvikliga sexscenen dyker upp (franskt, manligt perspektiv, sensuellt -> det är givet att det kommer förekomma) så blir hans stil än mer impressionistiskt och istället för de klara och tydliga bilderna tidigare blir det nu mer antydningar och lek med färger och kontraster.

Tl;dr: To My Eyes är en kanske inte helt igenom lyckad udda berättad serie med fantastiska teckningar som alldeles på egen hand gör det till en högst läsvärd serie.

To My Eyes - Natt

»

  1. Ping: A Taste of Chlorine | Simon säger

  2. Ping: A Taste of Chlorine | Serienytt.se

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s