In the Kitchen with Alain Passard

Postat den

In the Kitchen with Alain Passard cover

Det är roligt när man upptäcker hur allmänna trender återspeglas i vad för serier som ges ut; det visar att serier inte är en helt insulär kulturform. Som exempelvis att det börjar finnas en hel del med matanknytning, vilket kanske inte är så konstigt med tanke på hur bra vanliga kokböcker sålt det senaste decenniet, alla matlagningsprogram på tv, för att inte tala om omskrivna kändiskockar. Jag har skrivit om några stycken av dem förut och det finns många fler jag inte ens har läst, men nu har jag iallafall läst en till: In the Kitchen with Alain Passard. Alain Passard var okänd för mig så skälet till att jag köpte boken var att serieskaparen bakom den är Christophe Blain som tidigare gjort mästerverk som Gus, Isaac the Pirate, Socrates the Demidog och några av Dungeon-albumen.

ItKwAP har en mycket enkel struktur: Blain har följt Passard i dennes arbete på sin restaurang L’Arpège (givetvis tre stjärnor i Michelin-guiden) och boken består så gott som enbart av dialoger/monologer. Passard talar med Blain, Passard talar med någon av sina underlydande, Blain åker till en av bondgårdarna som förser L’Arpège med grönsaker och pratar med den som sköter om gården. För att inte tala om det vanligaste inslaget: Passard berättar hur man tillagar en viss rätt och hur han tänker när han kommer på receptet. Insprängt bland seriesidorna finns också regelrätta receptsidor för den som vill prova själv, och till och med jag som är en usel kock och väldigt sällan intresserad av mat i sig känner hur jag blir sugen på att försöka mig på en del av dem. Passard älskar enkla rätter, ofta vegetariska, så recepten ser förledande simpla ut…

In the Kitchen with Alain Passard - Potatis

Som kokbok och inspirationskälla fungerar ItKwAP åtminstone för mig väldigt mycket bättre än de allra flesta vanliga kokböcker jag läst, men sen är jag ju förstås svag för serier också. Som serie är den kanske inte riktigt lika intressant för även om Blain ibland visar hur duktig tecknare han är så begränsas han här av formen; att han kan skriva utmärkta och snillrika manus får han ingen chans att demonstrera, och även teckningarna består som sagt huvudsakligen av personer som pratar med varandra utan större variation och oftast helt utan bakgrunder. Han gör sitt bästa men en smula torrt blir det onekligen.

Fast det är ju Passards vision av hur mat ska tillredas som är det centrala, och jag gillar hans filosofi om hur man ska ta hand om och vårda råvarorna, och att det ofta handlar om ögonblickets inspiration när rätterna blir till snarare än hårt teoretiskt arbete. Och hans framtidsplaner på att varje grönsak ska ha sin egen grand cru-klassifikation (han själv för noggrann bok över hur olika grönsaker smakar beroende på var de odlats och i vilken typ av jord) är härligt nördig på det rätta sättet! Avslutningsvis vill jag säga att luncherna på L’Arpège där Passard och de andra kockarna lagar till vad de känner för och använder sina trogna stamgäster som experimentdjur låter som någonting jag hemskt gärna skulle vilja vara med om någon gång 🙂

»

  1. Ping: Weapons of Mass Diplomacy | Simon säger

  2. Ping: Weapons of Mass Diplomacy | Serienytt.se

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s