Utsubora – The Story of a Novelist

Postat den

Utsubora cover

Jag fortsätter att blint köpa manga som Vertical Inc. ger ut; om det bara finns minsta lilla som tyder på att det kan vara något intressant så hoppar jag på eftersom jag vet att så gott som allting jag läst på förlaget har varit bra eller åtminstone intressant). Så det enda jag visste om Asumiko Nakamuras Utsubora innan jag beställde den var 1. Att omslaget var väldigt snyggt, och 2. Att det var en avslutad serie i en bok om knappt 500 sidor. Det räckte 🙂

Utsubora inleds med att den unga kvinnan Aki Fujino hoppar till sin död från ett hustak. När polisen undersöker kroppen hittar man som enda spår av vem hon är en mobiltelefon som innehåller två nummer: Ett visar sig gå till hennes tvillingsyster Sakura Miki och ett till den kända författaren Shun Mizorogi.

Vad som sedan följer är en emotionell och intellektuell thriller. Det är på intet sätt en deckare av typen whodunnit (om nu någon har done anything) utan det thrillerartade handlar om saker som huruvida en människas identitet objektivt finns till eller är någonting som skapas av omvärlden; vad ska en författare med obändig drivkraft att skriva och en lika stark tro på estetik och etik göra när han drabbas av en skrivkramp modell värre och en förut otänkbar lösning uppenbarar sig; hur påverkar ett konstnärligt geni människorna omkring sig.

Utsubora - Möte

(Från en japansk scanning; om jag skulle scanna min skulle det helt förstöra boken och jag vill gärna ha den kvar i OK skick 🙂 )

Utsubora är namnet både på boken jag köpt & läst och på boken som Mizorogi skriver på. Fiktion och verklighet flyter samman och även tiden är i upplösning när Nakamura låter en del scener skildra det som hänt långt tidigare utan minsta varning till mig som läsare. Det är bitvis rätt förvirrande, i synnerhet som de två systrarna givetvis ser väldigt lika ut, men det är en förvirring av den stimulerande sorten som gör att jag med glädje då och då bläddrar tillbaka för att kontrollera nya slutsatser om vad som pågår/pågått.

Teckningarna är eleganta i en stil med drag både av moderna shojo-serier (linjerna) och japansk skräck (atmosfären). Nakamura har bra kontroll på layout och figurteckning så den förvirring som inställer sig ibland handlar inte som tyvärr ofta är fallet om en serietecknare som inte riktigt behärskar formen. Den ser helt enkelt väldigt inbjudande ut, åtminstone enligt mig.

Utsubora är inte felfri. Det som irriterade mig mest var att Mizorogi är urklichén av det manliga geniet som inte kan låta bli att låta sin genialitet gå ut över andra. Inte för att han är ond utan bara för att den konstnärliga facklan brinner så ljust i honom. Det är inte precis min favoritkliché, om man säger så, men eftersom läget åtminstone kompliceras av funderingarna på vem som egentligen kan ta åt sig äran av en roman som i så hög grad baseras på riktiga människor och resten av boken är så bra så ursäktar jag det 😉

Utsubora - Golv

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s