Lucky Luke 86: Bröderna Dalton slår vad

Postat den

Bröderna Dalton slår vad - Omslag

86 album är en imponerande mängd serier. Kvalitén har varierat över tiden, med en självklar topp när Goscinny skrev sina bästa historier, men om man jämför med till exempel Asterix har Lucky Luke aldrig varit i närheten av lika usla album som de senaste Asterix-böckerna. Så en hyfsad lägsta-nivå har den alltid haft, den klassiska serien om cowboyen som skjuter snabbare än sin egen skugga (OT: Jag saknar den gamla bilden på baksidorna av albumen där han hade den där soggiga lilla cigarettstumpen hängande i munnen; den nutida med ett halmstrå saknar lite av charmen).

I album 86 är det än en gång dags för Daltons att spela huvudrollen: De blir oense och bestämmer sig för att den som först kan samla ihop till en miljon på egen hand ska bli ledare för gänget. Så för en gångs skull får vi följa dem en och en när de individuellt medelst mer eller mindre olagliga handlingar strävar efter rikedom. Uppslaget är faktiskt inte alls så dumt eller uttjatat, även om det ganska snabbt blir väldigt uppenbart hur miljonjakten ska arta sig. Intressantast är  att se Jack och William eftersom de mycket sällan tillåtits ha en egen personlighet; det enda undantaget jag kommer på är Williams kärlekshistoria med Lulu Carbin i Dalton City. Vi vet att Joe är minst, elakast och slugast och att Averell är störst, snällast, dummast och hungrigast, men Jack och William får här äntligen en liten chans att visa upp sig. Inte så värst mycket, men iallafall!

Sen är det också lite kul att se hur Lucky Luke klarar att samla ihop Daltons när de är utspridda (ledtråd: ganska dåligt,faktiskt).

Men i det stora hela är det ett habilt album som inte är vare sig mycket bra eller mycket dåligt utan mer som de flesta albumen efter Goscinnys död med en dragning åt de bättre av dessa: Hyfsad underhållning, helt enkelt.

Bröderna Dalton slår vad - Splittring

Varför har jag då recenserat albumet (för jag brukar vilja ha åtminstone någon anledning för att skriva om serierna jag skriver om; jag läser fler än vad som syns på bloggen)? Jo, för att jag var nyfiken på att se hur Albumförlagets utgåva såg ut, helt enkelt. För efter 85 album på Bonniers följt av Egmont har rättigheterna att ge ut serien tagits över av ett litet entusiastiskt förlag som drivs av en seriefan. Intressant som utveckling med tanke på vilken konstant Lucky Luke-serierna ändå varit på storförlagen genom åren.

Och Albumförlaget klarar av uppgiften med den äran. Utgåvan ser ut ungefär som Lucky Luke-albumen alltid har gjort, möjligen med lite tjockare papper och översättning/textning ansluter också till hur det brukar vara, dvs definitivt godkänt. Den största skillnaden är priset som är ungefär det dubbla mot det sista albumet Egmont gav ut för två år sedan. Jag ser det som helt rimligt eftersom jag misstänker att Bröderna Dalton slår vad inte kommer få en lika bred distribution i kiosker som Egmont hade och säkert trycks i mindre upplaga. Det roliga är att boken överhuvudtaget kommer ut till ett rimligt pris; att vi då får betala lite mer som läsare känns helt okej. Så ett grattis till Albumförlaget och tumhållning för att deras första satsning på en riktigt bred serie ska löna sig, och att vi får se mer liknande serier därifrån i framtiden 🙂

»

  1. denna textning var inte bra.
    allt annat = toppen! bra jobbat albumförlaget

    Gilla

  2. Lucky Luke har alltid haft lite funky textning tycker jag; det finns några äldre album på svenska som är fulare textat än nästan allt annat jag sett. Mycket varierat har det varit!

    Gilla

  3. Om det är själva fonten man syftar på så bygger den på Morris’ egen handstil, dvs så som texten alltid har sett ut i de franska utgåvorna. Sedan ett antal år tillbaka är det den som ”ska” användas när LL ges ut, så det är åtminstone konsekvent nuförtiden. Egmont använde samma font.

    Gilla

  4. De jag tänker på var typ första utgåvan av ”Domaren – Lagen väster om Pecos” (tror det var en, har dem inte här så jag kan kolla) som hade en textning som påminner den ovan men betydligt grövre och mindre snygg.

    Men jag kan absolut minnas fel! 🙂

    Gilla

  5. Ping: Klassiska hjältar i miniformat | Simon säger

  6. Ping: Klassiska hjältar i miniformat | Serienytt.se

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s