Favorittema (well…) i repris: Gratis EU-serier

Postat den

För några år sedan beställde jag hem och recenserade några seriealbum utgivna av EU; serierna var onekligen rätt präktiga men de hade åtminstone ett gott pedagogiskt syfte. Och om inte annat var det intressant att höra av en av serieskaparna i kommentarerna (en sympatisk herre vid namn Erik Bongers). Nu tänkte jag det var dags att se vad som hänt på EU-seriefronten sedan dess så jag gick in på EUs bokhandel på nätet och avdelningen för serier och letade upp de serier som fanns i tryck på antingen svenska eller engelska (de som inte längre finns i tryck kan man ladda ner i PDF-format). I veckan damp paketet med gratisböckerna ned och nu har jag läst dem och är därmed en expert på EU. Eller kanske inte, men vissa delar vet jag iallafall mer om nu 😉

Först lite om vad de fyra albumen innehåller, sen mer allmänna reflektioner.

En sund semester

En sund semester (manus Lisa Locchi/Isabelle de Froidmont-Goertz/Nathalie Vercruysse, bilder Aelys Hasbun): Carlos, Maud och Klaus är tre stadsbarn (gratulationer till föräldrarna som hittat tre så diversifierade namn!) som åker på semester till sina kusiner som bor lite mer naturnära. Givetvis är de tre, liksom alla stadsbarn som vi alla vet, ointresserade av att röra på sig och äter helst läsk, godis och spelar tv-spel. De är inte gnälliga eller så, bara väldigt dåligt informerade om nyttan av att äta rätt och att röra på sig.

Men kusinfamiljen vet bättre; alla barnen anmäls till en löptävling i slutet av sommaren, och motvilligt följer de med på träningen. Efter ett tag märker de att det faktiskt känns bättre när de äter en vettig frukost och rör på sig på dagarna. Plus att Maud ser att finns en söt pojke med på träningen; tyvärr finns inga liknande lockelser för Carlos (Klaus är för liten för att bry sig). När sommaren är slut mår alla bättre, serien slutar lyckligt, och det finns några textsidor längst bak som (om någon skulle missat budskapet) berättar om vad man ska äta osv.

Rätt så kompetent framförd är En sund semester ändå knappast en kioskvältare. Det är för präktigt, för tillrättalagt, för att fungera vare sig som propaganda, information eller läsning. Men den var lättläst och det är alltid något. Eller?

All U Need Is Space

All U Need Is Space (manus Didier Schmitt/Elena Ron, bilder Jon Idago): Här är det en enklare serie som gäller (jodå, det går!). Vi får följa flickan Elena en dag i hennes liv. Varje sida inleds med ett klockslag, sen får vi se en humoristisk episod (humoristisk = avsikten är detta, resultatet är extremt ohumoristiskt är jag rädd), sen en liten faktaruta med relevans för episoden om hur EUs rymdforskning hjälper världen och hur den spelar roll för Elenas vardag, även om hon inte själv tänker på det.

Pluspoäng för den härligt rymdforskningspositiva inställningen, det kan behövas lite teknikoptimism ibland, men herrejösses vad det här var dåligt. Trist, trist, trist, både teckningar och manus, och de där små textrutorna är så ohyggligt hurtiga! Det här är lika subtilt som en yxa i bakhuvudet.

De två hittills nämnda serierna är tydligt inriktade på unga barn. Manus, teckningar, och även den fysiska presentationen påminner om häften för låg/mellanstadiebarn, och textsidorna i slutet är mycket enkelt skrivna. De två som följer är däremot menade för en vuxnare publik: Inbundna, ett vuxet språk och innehåll, och teckningar med en helt annan kvalité. I dem presenteras också serieskapare seriöst med faktarutor, medan de två förstnämnda knappt nämner personerna och jag är ärligt talat inte helt säker på att jag rätt uppfattat vem som gjort vad i dem.

En ny chans

Fianna, ex-kriminell, funderar på hur hon ska klara sig utan att falla tillbaka i gamla banor

En ny chans (manus Rudi Miel, bilder Christian Durieux/Gihef/Sylvain Savoia/Vanyda): Fyra historier baserade på riktiga händelser ingår i En ny chans. Det gemensamma för de fyra huvudpersonerna är att de alla har personliga problem av något slag: Julie är ensamstående arbetslös mamma med problematisk ekonomi och trassliga familjeförhållande; Viktor är en blind man som vare sig har jobb eller egen bostad; Pedro har försökt öppna en restaurang i sin gamla hemby men den blir en ekonomisk katastrof när den lokala fabriken läggs ner; Fianne är en kåkfarare som nu försöker lägga sitt gamla liv bakom sig men det är svårt när ingen arbetsgivare vill ta i henne med tång.

Här finns med andra ord riktiga människor med riktiga och inte helt enkla problem, och de lever i en värld som inte skönmålas. Det är rätt långt från En sund semester kan man säga. Hur kommer då EU in i sammanhanget?

Europeiska socialfonden, ESF, är svaret. Det är en fond (okänd för mig tidigare) som är till just för att stödja ”…personer som har särskilt svårt att hitta ett arbete”, för att citera den information om ESF som finns längst bak i boken. I serierna dyker ESF upp bara i förbifarten. För att göra en jämförelse: I All U Need… refereras det till EU bokstavligen på varje sida. I En ny chans finns det max en referens till EU per serie, och den referensen kan vara väldigt subtil. Som i Viktor där referensen dyker upp när Viktor behöver läsa en bok för sina universitetsstudiers skull och en biblotekarie han flörtat med nämner att ett annat bibliotek fått pengar från EU för att producera blindskriftsversioner av udda böcker om det behövs.

Jag vill inte på något sätt påstå att En ny chans är en fantastisk seriebok som man måste ha, men den är ärligt talat oväntad ibland med tanke på bakgrunden till att den finns, och jag uppskattade verkligen att den var så pass realistisk som den var. Teckningarna är inte heller dumma; alla fyra tecknarna är skickliga och definitivt proffs, och har till och med personlighet som syns. Med andra ord, En ny chans är inte så menlös som informationsserier av det här slaget lätt blir.

Hjälp på vägen

Malva, en ung flicka som bor i ett fattigt område i Rumänien

Hjälp på vägen (manus Rudi Miel, bilder Maud Millecamps/Alexandre Tefenkgi/Vanyda/You): Uppenbarligen var det inte bara jag som tyckte att En ny chans var ovanligt lyckad för att vara en EU-serie. Hjälp på vägen handlar återigen om ESF och upplägget är identiskt, med fyra berättelser om fyra personer som på något sätt fått stöd av fonden, och på bokens baksida refereras till framgången för den tidigare boken.

Mina reflektioner är också identiska, både vad gäller manuset som undviker alltför mycket nässkrivande och inte drar sig för att visa upp miljöer och personer som inte är någon vidare reklam för EU och vad gäller teckningarna som återigen är proffsiga. Så varde nog om Hjälp på vägen.

Slutligen, sammanfattning: Jag tycker fortfarande det är lite fascinerande att EU ger ut de här böckerna. Framförallt de två sistnämnda som faktiskt är lite modiga för även om det går bra för de inblandade (eller åtminstone finns chansen att det i framtiden kommer gå bra när serien slutar) så finns det ett visst mått av realism i dem som gör dem intressantare både som serier och som information. Helt ärligt märker jag att jag åtminstone känner mig vänligt inställd till ESF, en organisation som jag inte hört talas om förut, så på det sättet har de lyckats.

De första två känner jag rätt annorlunda inför. Det de mest av allt får mig att tänka på är alla lika välmenande men urtrista liknande böcker jag ibland utsattes för som liten, på 70-talet. Skillnaden är avsändare (då olika vänster/miljörörelser; nu EU) men sättet budskapen framförs på är mycket lika, med naiviteten och förhoppningen att bara man visar hur BRA allt blir om alla gör som vi tycker så kommer alla problem lösa sig. En smula rörande, egentligen, men det är inte så svårt att förstå varför EU i många europeiska länder setts som ett vänsterprojekt med tanke på den starka tron på politisk styrning av det sociala livet som där ses som en vänsterideologi (medan det här i Sverige istället setts som ett högerprojekt). Plus ça change, osv 😀

»

  1. Håkan / Wakuran

    EU gav också ut det mer humorbaserade ”Rasist, jag?”, av Sergio Salma, som av någon anledning inte listas bland resten av serierna.

    http://bookshop.europa.eu/sv/-rasist-jag–pbCM1197576/

    Gilla

  2. Den borde nog ligga bland serierna, ja 🙂

    Tyvärr verkar den inte finnas i tryck just nu utan bara som pdf. ”Tyvärr” för jag läste pdf:en nu och det var faktiskt en helt OK serie!

    Jag hoppade över att skriva om en del andra serier som också bara fanns som pdf, det räckte liksom med de på papper… 😉

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s