En lyckad nystart: Asterix hos pikterna

Postat den

Asterix och pikterna - Omslag

Jag hymlade inte precis med orden när jag recenserade det 34:e Asterix-albumet, Asterix & Obelix födelsedag, för det var ett riktigt bottennapp. Att Asterix behövde en nystart var uppenbart för alla, men tyvärr brukar de flesta försök att rädda serier när ursprungsskaparna lämnat sitt verk resultera i misslyckanden. Fast just i det här fallet var det förstås svårt att se hur serien skulle bli sämre 😉

Nu har jag precis läst klart resultatet av förnyelsen, Asterix och pikterna, skriven av Jean-Yves Ferri och tecknad av Didier Conrad, och ta mig kattsingen om de inte lyckats riktigt bra!

Först den kanske minst viktiga delen, nämligen teckningarna. Inte för att det är ointressant hur det ser ut, tvärtom, men Conrad är en så skicklig tecknare från den klassiska franska serieskolan att jag inte var ett dugg orolig för att han skulle misslyckas. I sina egna serier, som Les Innomables, har han tecknat i en relativt mörk stil med tydliga drag av Franquin, men här har han lagt sig väldigt nära Uderzo, med renare streck och ljusare teckningar. Det ser kort och gott ut som Asterix; inte identiskt men i en stil som mest påminner om de album Uderzo tecknade i början av sin tid som ensam ansvarig för serien. Det som mest avviker från Uderzos stil är kvinnorna där Conrad definitivt har sin egen stil vad gäller deras ansikten. Men det kanske mest beror på att kvinnor aldrig varit ett viktigt inslag i Asterix och därmed kan Conrad ta sig större friheter där (men gud nåde honom om han ändrar på exempelvis Asterix näsa!). Faktum är att jag nog ännu hellre skulle sett lite mer av Conrads egen stil, men jag förstår att i och med att det är det första albumet så ville nog ingen inblandad ta för stora chanser. Så en smula konservativt, men definitivt godkänt.

Sen kommer vi till manus, dvs den verkligt undermåliga delen av de sista Uderzo-album. Ferri är en ny bekantskap för mig och en lyckad sådan, för det här manuset håller ihop bra från början till slut, med en koncentration som aldrig tappar fokus. Faktiskt ett av de bästa i genren (dvs fransk-belgisk komisk äventyrsserie) jag läst på ett bra tag, ett hederligt hantverk som levererar det det ska. Precis som teckningarna är det konservativt, med ett upplägg som liknar många av Goscinnys klassiska böcker där Asterix och Obelix åker till ett främmande land. Väl där uppvisas diverse etniskt utmärkande drag (här är det kroppsmålningar och allmän robusthet som gäller, plus att pikterna givetvis pucklar på de stackars romarna), A & O löser ett problem, och när allt är över är alla goda vänner, förutom de mjäkiga och civiliserade romarna och medlöpare till dessa förstås.

Det låter kanske fantasilöst men då kan man lika gärna säga att Asterix på Korsika är fantasilöst. Vad det handlar om är istället en variation på ett tema som Asterix många gånger använt sig av, så om resultatet blir lyckat eller ej beror på variationen. Och även om det inte är lika bra som Goscinnys bästa är det underhållande och, tycker jag, det bästa som förärats namnet Asterix sedan Goscinny avled.

Asterix och pikterna - Gräl

För att precisera vad det är Ferri lyckas med så följer här några exempel:

  • Det finns inga onödiga inslag i serien. Vad jag menar med det är att alldeles för många halvdana komiska äventyrsserier tenderar att slänga in korta episoder som består av rena gags där handlingen helt avstannar. Det kan man förstås göra om det görs bra men tyvärr brukar det oftast kännas som om författaren har kommit på ett skämt som inte har någonting att göra med serien ifråga, och sen tryckt in det med våld i en serie när det saknas anledning till att ta med episoden. Uderzos Asterix, alltför många Lucky Luke-album post-Goscinny, likaså diverse Spirou av diverse serieskapare har lidit svårt av detta.
  • Ferri låter inledningen ta gott om tid utan att stressa. Här hinns en tredjedel av boken med innan A & O ger sig iväg på resan till Skottland och det uppskattade jag eftersom det så lätt blir att författaren tänker ”Asterix och pikterna? Jamen då måste jag ju få dit honom så snabbt som möjligt så att jag kan klämma in alla roliga pikt-skämt jag har kommit på!”. Här gör den lugna inledningen att det känns helt naturligt att de reser till Skottland istället för att inledningen bara är en förevändning för att få iväg dem.
  • Trots den ostressade inledningen känns inte serien rumphuggen/för kort. Det som ska hinnas med hinns med i en naturlig takt, och det är en riktig handling istället för någonting som känns som om det enbart kokats ihop för att tussa ihop A & O & pikterna. Här spelar den redan nämna först punkten stor roll eftersom handlingen konstant rullar framåt och därmed har gott om tid att utspela sig på, så att säga.
  • Det pratas en hel del i bakgrunden och det pratet är roligt. Det här stilgreppet gillar jag när det lyckas, som här framförallt i den galliska byn; det känns som om det verkligen är en massa människor inblandade i diskussionerna (det mesta som händer i byn utspelas ju alltid utomhus, där alla lägger sig i hela tiden) när jag ser både ”viktiga” och ”oviktiga” repliker i samma ruta. Och igen, eftersom det är en blandning av de två förs handlingen framåt även i rutor där skämtet/n inte har någonting alls att göra med huvudhandlingen.
Ett evinnerligt, men roande, tjatter

Ett evinnerligt, men roande, tjatter

  • Överlag är dialogen lyckad. Det finns några repliker som jag misstänker ska innehålla ett skämt som dessvärre verkar ha försvunnit i översättningen, men replikerna har generellt ett bra flyt.

Sammanfattningsvis är Asterix och pikterna en lyckad serie som är milsvida bättre än de som kom ut närmast före. Det är kanske väl försiktigt här och där, utan chanstagningar, och saknar därmed en del av den personliga touchen som behövs för att det ska nå ändå upp till Goscinny/Uderzos mästerverk, men som sagt har jag full förståelse för att man när man tar över en så legendarisk serie som Asterix så kanske man först vill visa upp att man klarar av uppgiften. Efter det kan man sen göra serien mer till sin egen, och det hoppas jag att Ferri/Conrad kommer att göra. De har definitivt börjat lovande iallafall 🙂

»

  1. Instämmer helt! Har just läst den i engelsk översättning och den är briljant! Översättarna där har lyckats hitta engelska uttryck som passar precis! Man kan läsa och jämföra – kul det med!

    Gilla

  2. Låter som en rolig uppgift, att jämföra Asterix-översättningar. Tror att jag bara läst en enda Asterix på engelska, Asterix och lagerkransen, när jag var väldigt liten. Det var roligt att sen läsa den svenska (av ngn anledning läste jag den på engelska först) och se hur de översatte framför allt de druckna replikerna. ”Obsalut ferpekt!”

    Gilla

  3. Hej! Det är jag som är skyldig till översättningen. 🙂 Det här var en ny erfarenhet för mig, även om jag pysslat med den möjligen snarlika ”Lucky Luke” i ett par decenniers tid. Jo, ordlekar fanns det mängder av i det franska originalet, och jag har försökt göra mitt bästa för att hitta svenska motsvarigheter.

    Gilla

  4. Jag kan tänka mig att det är en rejält knepig serie att översätta! 🙂 Och jag tyckte som sagt det flöt på bra på svenska; det finns tyvärr en hel del översättningar (och för all del originalserier på svenska med) som inte lyckas med det. Om det sedan fanns ännu fler ordlekar på franska vet jag ju inte, det var bara att någon replik här och där kändes i tajmingen som den skulle haft en knorr. Men kan förstås lika gärna varit Ferri som inte riktigt fått till det 😉

    Hur som, grattis till att fått hoppa in på Asterix med ett så pass lovande album, och ett tveklöst godkänt jobb!

    Gilla

  5. Ping: Årskrönika 2013: Blogg-statistik | Simon säger

  6. Men tycker dock det är lite trist med ännu en ny ”Asterix i/hos/möter/och Etnicitet/Nationalitet/Grupp”. OK, Asterix på Korsika är rolig men det finns andra även hos Goscinny som definitivt inte är det. Fast kanske smart av dom att börja med ett ”formel”-album.

    Gilla

  7. Ping: Årskrönika 2014: Blogg-statistik | Simon säger

  8. Ping: Caesars papyrus: Nja… | Simon säger

  9. Ping: Caesars papyrus: Nja… | Serienytt.se

  10. Ping: Årskrönika 2015: Blogg-statistik | Simon säger

  11. Ping: Corto Maltese: Under midnattssolen | Simon säger

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s